Dagens SIFO visar samma utveckling som övriga institut, vad gäler opinionsutvecklingen i Sverige.

V fortsätter att backa, till under 5%.

M och SD ökar.

Ohly har en artikel, där han debatterar Socialdemokraternas tillbakagång.

Det låter sig göras, men är inte ens en tröst för tigerhjärtan till vänster.

V:s förlust är ju lika stor som S tillbakagång, i och med att man inte kunnat fånga upp flyktingarna.

Det är nog dags att sluta snegla på S, att öka i kölvattnet på deras march högerut ,är ingen framgångslinje längre.

Vänsterns framtid ligger i dess egna händer.

Under de sena tonåren och något år framåt, så passerade bara julen.

Jag hade börjat arbeta som 14-åring.

Vi var ju vuxna och mat och annat hölls för självklart.

Vi slaktade ingen gris längre utan köpte det mesta på Konsum.

Julklapparna var förutbestämda och färdigförhandlade.

TV:s jul tog allt större plats, även om den fortfarande var svartvit.

Filmer som man inte sett på bio, filmer som var nya i mor och fars ungdom.

Man tittade på allt som rörde sig.

I övrigt har jag väldigt diffus bild av dessa jular, de bara passerade.

Andra halvan av den här tiden gick jag på Dalslands folkhögskola, internatelev, som bara kom hem på jullovet.

Många gamla kompisar som skulle hälsas på.

Hade ju även börjat engagera mig i ungdomsförbund och Vietnamrörelsen.

Julen var väl inte högprioriterad.

Det var väl i det här skedet, som man började få insikt i vem det var som mest firade julen, köpmännen.

Alternativ jul började firas, jag deltog aldrig, men kände sympati där jag satt och smaskade i mig av familjens utbud.

Min hustru och jag träffades på folkhögskolan, 20 december, på brorsans födelsedag, förlovade vi oss och julen 1966 skulle vi fira hos hennes föräldrar i Borås.

Hon hade två systrar, äldre men hemmavarande. Svärmor var finska och träffade svärfar i någon militärförläggning i Dalarna, Vikarbyn, har jag för mig. Svärfar hade en kull tidigare, jämnåriga med svärmor.

Han var bokbindare och hon var, som sig böri Borås, sömmerska.

Kommer ihåg, att hustrun lade ner ganska mycket möda, på att i förväg förklara hur det skulle bli, hur de firade jul.

Det skulle bli många jular hos svärmor och svärfar, vi gifte oss i mars 67 och sonen föddes 6 augusti.

Svärfar ordnade en lägenhet nästgårds, för jag ville flytta till Borås. Kändes som lite mer att ta i, än det vid den tiden, ganska tråkiga Trollhättan.

Sen hade det ju även betydelse, att jag skulle gå ett tredje år på Viskadalens folkhögskola.

Gick ut med kameran, ställde mig och fotade vad som var intressant på 180 grader. Ryggen mot väggen.

Vintern skildrad från en fast punkt.

Rudbeckia, Röd Solhatt  med snömössa. Tycker de har en skönhet även vid livets slut.