Finalbild, som jag norpat på nätet, från finalen av Musikalen Oliver på Sagateatern i Borås.

Som alltid när Jan Hjalmarsson sätter upp någonting, så var även gårdagens föreställning av Oliver, oförglömlig.

Den här gången var det inte de vuxna aktörerna, som dröjer sig kvar i minnet utan barn och ungdommar.

Var får han tag på alla dessa duktiga aktörer?

Enligt Jans mamma som vi pratade med i går kväll, hon och hustrun är bekanta, så dammsuger han musikskolan och olika körer, bl.a

Oliver spelas av två olika, en kille och en tjej, skulle bli tungt annars, de kör ett 20-tal föreställningar.

Fulla hus varje kväll. I går och kvällen innan hade PRO i Södra Älvsborg bokat hela föreställningar. Fullsatt till sista plats, bl.a fick Jan Hjalmarssons mamma sitta på en pinnstol!

Om ett par timmar åker vi till yngsta brodern i Sjuntorp, för den årliga syskonträffen.

På väg till den tomma brevlådan i morse, hade glömt att det inte kom nån tidning idag, träffade jag på en granne med syster. De satte sig i bilen för att köra till "den andra stugan" i Mälardsalen.

En lite längre resa än till Sjuntorp. De påminde om att det inte kommer nån tidning, så jag behövde inte gå hela vägen. Inte betungande, men i alla fall. F.ö inte första gången jag missat BT:s tomma dagar.

Luktärtorna står på sig. Men nu börjar de ge sig. Inte så många längre, framför allt efter buketten vi plockade för drygt en vecka sedan. Ett och annat fotobjekt står dock kvar efter flera frostmorgnar.

Lite diverse står framför oss idag, innan vi i kväll åker in till Sagateatern och ser Oliver Tvist i en uppsättning av Jan Hjalmarsson, Borås store enterteiner. Tillsammans med sin ensamble gör han storartade föreställningar. De senaste vi såg var My fair lady och Vita Hästen.

PRO har bokat två kvällar, igår och idag.

De är inte ute på flyttflygning. Jag skrämde upp dem ur en liten vik, när jag trampade runt för att fota höstfärger.

F.ö flyger de åt norr.

Idag blir det en samlaihopdag. Ett antal ärenden som ska uträttas.

Hustrun ska hämta sina nya glasögon, jag ska få en ny mysoverall, bilen ska tvättas på Preem och så lite veckohandel på COOP. Bor man en bit bôrtunna, så blir det så ibland.

Bilen ska bli ren till Sjuntorpsresan på lördag. Inte så länge sedan vi tvättade den, men ändå. Vi har vår årliga syskonträff, den här gången hos svägerskan och yngsta brodern. Lite kyrkogårdsbestyr både här och där.

Några samtalsämnen är givna i Trollhättetrakten och mellanbrodern som bor i Lidköping. Brukar inte saknas även då trakterna inte är på riksnyheterna dagligen. Sen får vi nog mat också och den brukar inte gå av för hackor.

Dagligen hör vi om förmodade mordbränder i flyktingboenden.

De uppskrämda Änderna fick mig osökt att tänka på missdåden vid flyktingboenden runt om i landet.

Kan inte se annat än att det är samma metoder som användes i Nordamerika på 1800-talet. Utförda av rädda analfabeter.

Det kan vara ett band som åker i kring, men mer talar för att det är organiserat och man bränner slumpvis, vilket bl.a försvårar polisens utredningsarbete. Förmodligen är det lättare att hitta dem på nätet än på marken.

Händelserna talar för mer koncentrerat boende på ett färre antal orter, så att bevakningen blir lättare.

Tekniken finns ju, för att spåra och följa misstänkta brännare.

Herefordfamiljen på Askanäs låg lojt i höstsolen. Brydde sig inte om när jag gick genom hagen, men tjuren reste sig upp när jag hade närmat mig säkerhetsavståndet.

Tidig eftermiddag är det dags för ett besök på handkirurgen på Sahlgrenska igen. Idag vill teraputen kolla hur rehaben fortskrider. Tror det går bra. Nu böjer jag pekfingern halvvägs och med lätt assistans av höger tumme, kniper den ihop.

Två veckor kvar tills jag bl.a får köra bil igen.

Lättare assistans till högerhanden går redan bra. T.ex när man skär bröd.

Innan vi åker ner ska vi baka fyra pajer till vinprovningen i kväll.

Vi ska prova ett par ovanliga druvor och två vanliga druvor i från ovanliga jordar.

En druva heter Pecorino, samma namn som den betydligt mer kända fårosten.

Hustrun som kör, ska samtidigt gå till Röda kvarn och se "I hetaste laget".

Det gnistrande om hösten i går på Askanäsrundan. Dotterns rosa projekt på Trioplast hade trängt igenom till 7/8-delar.

I Bokskogen, hade löven börjat falla. En gräsmatta hade helt täckts av de vackra löven, även om husägarna kunde hålla sig för skratt. Skottkärra efter skottkärra krattades upp, så att gräset kom upp i dagern på sina ställen.

På vägen utanför körde en pojke med en fyrhjulig lövsamlare.

Den långa hösten verkar ändå gå mot sitt slut.

Växthuset ger fortfarande tomater. Igår kunde vi ta in ett 15-tal. Vindruvorna är slut. Klasarna var glesa i år. Som med fruktträden, så var det väl pollineringen som inte fick bästa förutsättningar i våras.

De sista klasarna fick vi hjälp med. Koltrast eller Nötskrika hade tagit sig in, samma väg som vi dragit in elsladden. Allt annat är tätt.

Imponerande manifestation i Trollhättan i går. Minnestund och fackeltåg. Runt om i landet deltog c:a en kvarts miljon människor. Det ger hopp för framtiden. Främlingsfientligheten möter starkt motstånd, här i Sverige, men när man vaknar upp till nyheten om att nationalisterna fått egen majoritet i det polska valet, så blir det ett halvt steg tillbaka.

Man kan verkligen undra om EU klarar upp den här frågan, eller om det leder till en upplösning.

Flera av de mest flyktingfientliga ländernas folk utgjorde ju flyktingströmmen för några årtionden sedan.

Det var ju i såna här situationer som unionen skulle vara så bra.

Här är inte så många insekter kvar nu. Kylan och bortvissnadet ger små möjligheter att hitta nåt att äta.

Trots det så såg jag, för ett par dagar sedan, en Amiral flyga omkring. Den slog inte ner, så det var nog sista resan.

Det är bistra tider.

Rasismen och främlingsfientligheten lämnar både mord och mordbränder efter sig.

Vansinnesdådet på Kronogården i Trollhättan är nästan svårt att ta in. Hur kan människan bli?

I ena stunden selfies med elever, i nästa stund en beräknande kallblodig mördare. Han valde ut sina offer efter hudfärg.

För min del, hoppas jag att de som bor på Kronogården kan få tillbaka sitt hopp och sina drömmar.

Det är inte det verkliga Sverige de har mött, utan en smal fåra, som bl.a Sverigedemokraterna plöjt upp.

Det riktiga Sverige välkommnar flyktingar och har många invandrade arbetskamrater.

Det riktiga sverige, med hjärtat till vänster, får även kalla kårar när Moderater och Kristdemokrater traskar in i SD:s främlingsfientliga sfär.

Mordbränderna i beslutade eller tilltänkta flyktingboenden, verkar vara planerade och organiserade. Hade det varit nån harmlös stolle, så hade de inte varit så geogrfiskt spridda.

Det gör dem mycket svåra att försvara sig emot.

Men det är ur samma fåra de kommer, som morden i Trollhättan.

Högerextrema som SD och andra  spelar på rädsla och okunnighet.

Så länge vi nöjer oss med en skola som släpper ut icke fullgågna elever, vad gäller kunskaperna, till ett utanförskap i arbetslöshet och social torftighet, så finns grogrunden.

Vi måste gemensamt ta ifrån rasisterna deras spelplan. Skola, bostäder och arbetsmarknad kan kosta några kronor, men vad är det, när alternativet kan bli mord och främlingsfientlighet.

Bullen i mitten av bilden, är den s.k Stolpelyckan. Innan man drog om kraftledningarna, stod där en stålställning, närmast lik Eifeltornet, som bar upp ledningarna.

Utöver den märkliga tingesten, så har jag ytterligare ett minne från det gärdet. Tidigt 50-tal, farsan skulle slå höet, bakom två hästar som var spända för slåttermaskinen.

Hästarna, 202 Lunka och vallaken Balder, jobbade bra ihop.

Det var en varm dag och förr i tiden betydde det mycket insekter. Blinningar, Bromsar utöver flugor, getingar och Humlor m.fl

Mitt i motlutet blev Lunka skogstokig och hästarna började skena. Hon hade blivit biten av en Broms. En redig broms kan bli lika stor som en knuten småbarnsnäve.

Vi såg hur farsan föll baklänges, av sitsen på slåttermaskinen.

Han brukade ha tömmarna runt ryggen, så också nu, men på något märkligt sätt gled han igenom tömmarna. Hade han inte gjort det hade han släpats med.

Inget brutet och inga sår, han hade haft tur.

Hästarna lugnade ner sig och han forsatte slå.

Det är ett sånt där minne, som inte lämnar näthinnan i första taget.

Den här biten ekträ, har varit med ett tag. Idag är det väl mest tal om åldrandets patina, men den har fyllt en funktion en gång. Väderkvarnens "rorskult", som man vände kvarnen upp i vind med. Kalmar sund i bakgrunden, en mulen dag.

I horisonten Mönsterås på Smålandssidan.

Husmöte på Träffpunkt Simonsland i eftermiddag. Jag får hoppa in som ersättare.

Allt var inte på plats från början och en tvist mellan kommunen och fastighetsägaren har gjort att vissa faciliteter inte gått att ta i bruk. Bl.a köken för bl.a matlagningskurser och matlagning till träffar av olika slag. Det har inte varit nån ström framdragen!

Våra mattcurlare, som får hålla till i ett skyddsrum, är ganska missnöjda.

Ytterligare en våning i huset håller på att inredas, för att möta behov som är större än vad man räknat med. Vi såg det från början och påtalade det, men då var svaret bara; "vi har bara tre miljoner". Någon stans har man fått tag på nya pengar och det ska leda till att det blir lite mindre trångt.

Parkeringsproblemen är akuta. Gratisparkeringarna är avsedda för kortare besök, mindre än två timmar. Många verksamheter, som t.ex Bridge och studiecirklar, håller på längre och då är det allmänna parkeringsplatser som gäller.

De platserna brukar vara fulla framåt niotiden när vi behöver dem. Ett moment 22.

Det här kommer att lösa sig på lite sikt, det finns i grunden en samsyn och god vilja.