Det gnistrande om hösten i går på Askanäsrundan. Dotterns rosa projekt på Trioplast hade trängt igenom till 7/8-delar.

I Bokskogen, hade löven börjat falla. En gräsmatta hade helt täckts av de vackra löven, även om husägarna kunde hålla sig för skratt. Skottkärra efter skottkärra krattades upp, så att gräset kom upp i dagern på sina ställen.

På vägen utanför körde en pojke med en fyrhjulig lövsamlare.

Den långa hösten verkar ändå gå mot sitt slut.

Växthuset ger fortfarande tomater. Igår kunde vi ta in ett 15-tal. Vindruvorna är slut. Klasarna var glesa i år. Som med fruktträden, så var det väl pollineringen som inte fick bästa förutsättningar i våras.

De sista klasarna fick vi hjälp med. Koltrast eller Nötskrika hade tagit sig in, samma väg som vi dragit in elsladden. Allt annat är tätt.

Imponerande manifestation i Trollhättan i går. Minnestund och fackeltåg. Runt om i landet deltog c:a en kvarts miljon människor. Det ger hopp för framtiden. Främlingsfientligheten möter starkt motstånd, här i Sverige, men när man vaknar upp till nyheten om att nationalisterna fått egen majoritet i det polska valet, så blir det ett halvt steg tillbaka.

Man kan verkligen undra om EU klarar upp den här frågan, eller om det leder till en upplösning.

Flera av de mest flyktingfientliga ländernas folk utgjorde ju flyktingströmmen för några årtionden sedan.

Det var ju i såna här situationer som unionen skulle vara så bra.