Årets sommar har innehållit ovanligt få Fjärilar. Fjärilarna har bara konkurrerat med solen i ovanlighet.

De fyra Fjärilarna nedan, var de som vi lyckades upptäcka runt förmiddagskaffet härom dagen. 

Oreganon, Isopen och tagetesen brukar vara välfrekventerade, men i år, inte.

Från vänster; Rapsfjäril(inte typisk) Citronfjäril, Pärlemorfjäril och Påfågelöga.

Vinbärsfuxen och Sorgmanteln, såg vi bara en dag och fick inga bra bilder på.

Amiralen har varit här men klarade sig från kameran liksom några sorters Gräsfjärilar.

Lite värme i augusti och början av september är det vi får hoppas på.

En gruppbild från släktsamlingen i Medelplana bygdegård i går. Vi var inbjudna lite från sidan, av Max farmor Helena, som ser glad ut i mitten av bilden, vi är ju inte släkt med Rävfarmaren i Medelplana. Men äldsta barnbarnet Max är barnbarnsbarn till Rävfarmaren. Den vägen har vi kommit med på en frisläng.

Max, som sitter längst ned till vänster är äldst av de 8 kusinerna. Bara 4 månader yngre Ellen har smugit ner och spexat med Max. Som små var de ständigt i luven på varandra, men detta har förändrats med åren till att de idag är mycket goda vänner. Verkar också, som att de delat upp kusinskaran. Max i täten för killarna och Ellen för tjejerna.

Vi hade väldigt trevligt, åt god knytkalasmat och ser fram emot nästa år..

På bilden saknas några deltagare. Hustrun, som inte hann fram, Max sambo Cassandra och deras barn Zander(medelpunkt så länge han var vaken), som gått hem och lagt sig, även ett par till saknas.

Vi åkte hem vid 20-tiden, men många av de övriga fortsatte med en efterfest på Vinden till Helenas hus.

En viss inspiration inför vår fest på lördag, tog vi med oss hem.

Där låg de, vaksamma, den andra kullen, medan storasyskonen simmade i närheten.

Tog en tur ner till sjön i går kväll.

En granne hade blivit av med sin båt, så jag skulle kolla våra grejer.

Allt i sin ordning.

I Doppingviken simmade några stora fåglar, årsungar bl.a

Men....?

Bland Näckrosorna låg tre, långtifrån halvstora ungar och en vuxen bredvid.

Har vi haft två par i viken?

Nej. Tydligen tyckte de inte att det räckte med två ungar, så de satte ytterligare en kull till världen.

De stora ungarna tyr sig till föräldrarna, trots att de klarar sig själva nu. Det är inget tvivel, våra Doppingar har två kullar i år.

Det blir att kolla med vetenskapen hur vanligt det är. Vart och vartannat år tar de ju fram en ny kull, när den första förolyckats på något vis.

Men två kullar? Har aldrig varit med om det innan.

Inte så vanligt, att få småsyskon samma år. Den här är flygfärdig nu. Brukar vara ett skådespel, när de ska prova sina vingar.

I går var det dags för årets Pilaneresa.

Allt var som vanligt. Fika vid Tjörnbrofästet, Skulpturvandring, laddade upp Sillförrådet på Klädesholmen, åt fisk inne i Skärhamn, men....

Vår PRO-kompis, som brukar bjuda på eftermiddagskaffe i sin villavagn ringde och meddelade, att den hemmavarande sambon fått en infarkt, så hon behövde åka till Borås. Synd, synd om honom och henne, vi klarade oss ju, stannade till i Alingsås och fikade.

Det kommer mera text senare, ska precis steka färsk Makrill till dagens middag.

Nu är jag mätt. Vi köpte fisk så vi skulle få lite smörgåsmat också.

Mycket Dill och så vispar jag ur pannan med lite mjölk. den enda sås som behövs. Så gjorde morsan, så gör vi.

Lite glass från frysen rundade av det hela.

Ljungen stod som finast emellan bergsskrevorna.

Inte bara skulpturer i landskapet. En ensam tacka gick och ropade. Vi såg och hörde henne många gånger, men inga andra får syntes till.

"Anna" tronade över landskapet, ett huvud i mastodontklass av glasfiber och marmorpulver. Jaume Plensa från Spanien heter skulptören.

Den gula kapseln i förgrunden heter "Life capsule", Pia hedström.

Smältande in i naturen; Magdalena Abakanowicz från Polens "Head".

Det var mycket ståltråd på Pilane i år. Först "Syrian horse" av Mohammad Soleman.

Sophie Rider från Storbritannien hade två konstverk, dels "Sleeping feet", dels Introspective, fyra djur i galvaniserad ståltråd. jag lyckades inte få nån vettig gruppbild. Mycket folk på Pilane i går och och de stod klumpavis och störde kompositionen.

En del tar sin bild med mobilen, sen står de bredvid och kollar hur bilden blev. Förmodligen har de inte så mycket zoom, så de får stå på varandra och fota.

Vid Sleeping feet var det en mamma med två barn, som länge och väl hade tittat, barnen hade känt på materialet. de såg att jag ville fota, men ingen reaktion.

Efter att jag ljudligt harklat mig och en huvudrörelse, som skulle uppfattas; Stick!, så började de förflytta sig. Många var dock disiplinerade och hänsynstagande, framför allt de som fotade själva.    

Tony Cragg har en stående plats på Pilane. I år hade han tre skulpturer. Den svarta "Luke"  den vita "Incident" och ej avbildad "Split figure". Allt i Kolfiber eller glasfiber.

"Ten seated figures" av Magdalena Abakanowicz. Lyckades få fyra figurer av tio, utan inblandning från andra besökare.

De är gjorda i gjutjärn och det var några ton att släpa till Pilane.

Så har hon då hittat en kompis och allt är frid och fröjd.

Troligen blev de kvar i hagen när de andra flyttades. Nu fick de hela Pilane gravfält för sig själva.

Lite tråkigt, att komma till Klädesholmen och se fabriksbutiken stängd. I stället har Handlarn en monter med Sill från Klädesholmen, så vi fick vad vi ville ha, men inte lika genuint.

D  

Ålandsroten i hörnet på blomsterlandet mot vägen, härrör sig från Vickleby.

Förmiddagskaffe på Himmelsberga, serverat i kopparkanna har blivit en rutin på södra rundan.

Himmelsberga är ett hembygdsmuseum med en bevarad radby och dess byggnader.

Flera konstutställningar brukar visas och Theatre fructicosa brukar framföra något bygdespel under sommarveckorna.

I är hade man hantverkstorsdagar, då hantverkare visade upp alster och hur de framställdes.

Det följde med en del alster hem. Bl.a ett mycket vackert ostset med handtag i Plommon och Björk. Zander fick ullvantar utan tumme för den kommande vintern.

Mangårdsbyggnader, ladugårdar och övriga hus, står så som de en gång var. Besök rekommenderas.

En Zanderbild smög sig med. Det finns en del att välja på. Här "äger" han hela Kalmar sund.

Efter Himmelsberga, så var det Vicklebys tur. Rakt över Allvaret mot Resmo.

Vi skippade Långe Jan för vi ville vara säkra att hinna till Ölandsost för de årliga inköpen.

Capellagården i Vickleby är uppdelad i två verksamheter, Carl Malmstensgården, med sin slöjdkrs, som visar upp sina fantastiska arbeten under sommaren.

Den andra delen är en trädgårdsutbildning, med utställningar och försäljning. Åtskilliga av våra växter är köpta vid årliga besök.

Eleverna gör sina trädgårdar, samtidigt som de sår och omskolar för sommarförsäljningen.

En del idéer har vi fått genom åren, men framför allt är det njutbart att bara gå och titta.

Från försäljningen, så följde det med tre Jättekungsljus, några presenter till Max och Cassandra och så hittade hustrun ett knippe bast. Vi hade förlagt vår hemma, så nu har vi bast, att binda upp med igen.

Ja, egentligen har vi två bastknippor, för efter ett par dagar hemma, hittade vi den förlagda.

det görs ingen ost på Öland längre. Tillverkningen är flyttad till Kalmar.

Dock har man en försäljning med det gamla namnet.

Otroligt goda ostar, många är långlagrade. Utöver de valniga, Herrgård, Präst m.fl., så har man särskilda Ölandsostar med olika kryddningar.

Calvados är en sådan favorit.

I går kväll blev det ost-och vinkväll. Ett Corvinavin fick matcha 36-månaders Herrgård, 12-månaders Engelsk lantsheddar och några mögelostar av lite mera ordinär kvalitet. Gott! Stimulerar till upprepning

Årets tre plantor Olympicum, Jättekungsljus.

Romerska Malörten i kryddlandet kommer från capellagården, liksom Äppelmyntan.

Äppelmyntan sprider sig friskt, likksom Romerska malörten, så det behöver vi nog aldrig köpa nån mer gång.

Hampflockeln, såg jag i ett kryddland vid lasarettet i Borås, tyckte den var vacker och ståtlig, capellagården hade den, liksom Bolltistlarna, både grå och blå.

Jättekungsljusen från ett tidigare år står som finast just nu.