Temat glitter för ju tankarna, opåtalat till jul.

Men jag tänkte; nej här ska inte bli några juleljus, glitterjirlanger och inte heller tindrande barnaögon.

Så jag kör den naturalistiska linjen, med mänsklig anknytning.

Men först ska jag se Jägarna i TV4+. Inte första gången, men ändå.

En bestigning av Stens huvud gav den här vyn, med en glittrande Hanöbukt.

Solnedgången glittrar i Kalmar sund. Någon som sett bilden förr? Nej det har ni inte, men till motivet återkommer jag av och till.

Det glittrade om den Andaluciska delegaten, på EarlAll:s generalförsamling i Heidelberg. Bilden är från en middag, med vinprovning på ett vinkollektiv, en bit från stan.

Glitterbilder i massor.

"Stöpa korv och stoppa ljus", sa hon den lika nyblivna drottningen som nya bekantskapen med svenska språket, Köningin Silvia.

Vi har inte stöpt ljus, det gjorde vi ibland, tidigare.

Däremot är korv och köttbullar färdiga.

Bara Stollen återstår på bakfronten. Den tar vi i morgon. Småkakorna blir färdiga under dagen.

I eftermiddag ska vi till dottern.

Hon ska ha "uppackning"*. Ringde sent i natt, efter mycket strul med flyg nere i Europa, hon kunde inte hålla sig, utan ville ha utdelning i dag.

Man är inte trögbedd, hon vet vad pappa vill ha.

F.ö är det ändrade planer, hon åker inte ner nu i veckan, utan mellan jul och nyår. Någon matartrumma, som skulle till Tyskland för reparation.

I förmiddags, knackade det på dörren.

Utanför står en grannfru, som arbetar på Swedish Match. I famnen en låda med företagets produkter, tändstickor i olika former, tändbriketter m.m

En trevlig överraskning, så nu gäller det att tända på lite extra!

Egentligen skulle vi tagit en Askanäsrunda idag, ja jag hade t.o.m planerat att gå ut och fiska.

Men blåst och lite snö i luften, ger ändrade planer.

Nu får man se fram emot premiärmåltid på nystppade korven.

* Uppackning var ett känt begerpp i Borås i äldre tider.

Grossister kom och presenterade sina produkter i några salar i Folkets hus.

De låg just upppackade.

Vad jag minns, så fick vi alltid en julklapp.

En julklapp i den meningen, att det var en leksak eller något annat man önskat sig. Utöver det så fanns det ofta några mjuka paket, kläder som man skulle haft ändå.

Ett år fick vi en gemensam julklapp, en tremansbob

Oj, vad vi trampade backen, så att inte medarna skulle skära igenom snön.

Min ettochetthalvt år yngre bror och jag kivades om att få köra, för minstingen var det att sitta längst bak. Någon gång förbarmade vi oss över honom och han fick sitta främst, med en av oss stora bakom.

Andra jular, kunde det vara skidor, vid minst två tillfällen.

Skridskor, gick det ju åt, fötterna växte.

När vi två äldre syskon blivit lite äldre och hade tjänat egna pengar på julgransförsäljning, köpte vi julklappar till varandra. Inga märkvärdiga saker, det var ju tanken som räknas.

Tala om givandets glädje.

Långt upp i skolåldern, ja även lite längre fram, så var det inte brukligt, att leka med kompisar eller gå till någon granne. Man skulle hålla sig så tyst som möjligt, framför allt om dörren stod öppen!

På julen skulle man vara hemma, om det inte var ställt till med särskilt kalas.

Julafton och juldagen var heliga och i mångt och mycket tråkiga. I alla fall juldagen.

När vi köpt bil 1955 och sålt mjölkkorna något år senare, så blev det besök hos släktingar. Man skulle vara finklädd och få träffa kusiner, på morsans sida var vi 12 kusiner.

Långt senare kom det i bjärt kontrast till att de egna barnen försvann till kompisar, så fort kalle Anka och Julklappsutdelningen var klar.

Kalle Anka, ja.

Var nog i 14 eller 15 år när man började sända Kalle Anka och hans vänner på julafton, med Bengt Feldtrich som konfrensier. Tecknad film, alla de kända figurerna. Idag rynkar barnen på näsan, ser ju tecknat i hur många kanaler som helst. Då var det en sensation.

TV:n innebar ju i mångt och mycket, att den gamla formen av julfirande luckrades upp, inte minst genom anpassning till TV-tablån, det fanns ju bara en kanal.

Jularna började nog bli mera likformiga runt om i landet, vad man såg i TV smittade av sig.

Vid samma tid så kom de dubbelkopplade fönstren, vedpanna i köket, elektriska julgransljus och fot med vatten i.

Det var en omvälvande tid.

Gick ut med kameran, ställde mig och fotade vad som var intressant på 180 grader. Ryggen mot väggen.

Vintern skildrad från en fast punkt.

Astllben, en röd tror jag, är rätt effektfull med sina fröställningar mot snön.