De senaste dagarna har det givits offentlighet, det många medlemmar och sympatisörer till Vänsterpartiet talar om. Partiledarfrågan.

Lars Ohlys besked att han sitter kvar över nästa val, hade kunnat förlama partiet. Nu blev det tvärt om.

Stenen har kommit i rullning.

Gänget kring Ohly tvingas positionera om sig, gardera och vara med när tåget går.

Då blir det ganska ensamt för Lasse.

Det bästa vore att han avgick omedelbart och att det utlyses en extrakongress.

Man kan inte ha en "lam anka" som partiledare fram till kongressen 2012.

Jonas Sjöstedt har tagit bladet från munnen, ställer upp.

Ett besked som många sett fram emot.

Med Jonas som partiledare och en ledning runt honom som har visioner och agerar, ställer Vänsterpartiet i en helt ny position.

Konkurrensen från andra partier är inte förödande. Jonas S kan få samma effekt, som en gång Gudrun Schyman.

Det finns inget som talar för, att Socialdemokraterna inom en ganska nära framtid, längre är det största partiet till vänster. Miljöpartiet får idag framgångar på Vänsterpartiets bekostnad.

Den politiskla kartan ritas om snabbt.

Vänsterpartiet har sedan Shyman försvann från partiledarposten, gått ner sig.

Jonas Sjöstedt har lyftkraft.

Det talas om delat ledarskap. Det tycker jag är bra, men det får inte bli så att det delas med ett "sänke" från de dåliga åren.

Stenen är i rullning, det är huvudsaken.

Jag har väntat sen i slutet av förra veckan på att BT, ska lägga ut en debattartikel av en ung Centerpartist, som tycker att pensionärerna är egoistiska.

Eftersom det föds färre barn och de yrkesverksamma därmed blir färre, så vill han sänka pensioner och öka pensionsåldern.

Jag skrev följande debattinlägg i anledning av Centerkrumbukterna, publicerat i BT:s pappersupplaga i lördags;

Anders Eriksson, distriktsordförande för CUF i Sjuhärad gör i onsdagens BT några märkliga krumbukter.

Det är tydligen inte bara i Uppsala som centerpartister förirrar sig.

Rubriken är minst sagt provocerande. ”Egoistiska pensionärer”.

Medan yrkesverksamma fått flera omgångar av skattesänkningar, har pensionärerna satts på undantag. Det förrädiska begreppet ”jobbskatteavdrag” ändrar inte på det.

Pensionärerna har både fått vänta och inte nått ända fram, jämfört med andra inkomsttagare.

Eftersom våra pensionspengar blivit spelmarker på börsen, så får vi lägre pension, när det roliga är slut.

En yrkesverksam får inte motsvarande lönesänkning, det skulle aldrig accepteras.

AE hävdar, att pensionskostnaderna för dem som arbetar blir 13% högre i framtiden, beroende på att det blir färre som kommer ut på arbetsmarknaden. Det föds för få barn.

Man kan undra vilken del av kroppen Andreas Eriksson använts sig av för att komma fram till sina slutsatser.

Kan hända han tillfälligt kan påverka en och annan icke färdigtänkt ungdom, men hållbart är det inte.

För att komma till rätta med för lågt barnafödande, är höjd pensionsålder och lägre pensioner, ett ganska trubbigt verktyg.

Det stimulerar föga till att attackera huvudproblemet.

Vill vi att det ska födas fler barn, så ska vi naturligtvis stimulera ökat barnafödande.

Barnbidrag, studiebidrag och hyresbidrag, är gamla verktyg, i viss mån användbara än idag, men behöver kompletteras med nya.

Den regering ditt eget parti deltar i har sänkt skatter, väl motsvarande de 13% som nämns.

En prioritering hade varit på sin plats i det i övrigt populistiska eländet.

Skattesänkningar är ju t.o.m kontraproduktiva, när det gäller att stimulera ökat barnafödande.

Man bränner ljuset i båda ändar.

Om vi inte kan försörja arbetsmarknaden med folk genom egen reproduktion, så får vi hoppas på invandrare, som så många gånger förr.

Skogen fäller inte sig själv, det går inte att önska upp malmen ur gruvorna, lika lite som skola, vård, omsorg och övrig samhällsservice blir utförd genom höjd pensionsålder eller lägre pensioner.

På min egen gamla arbetsplats, upplevde inte ens 10% av metallarbetarna pensionsdagen som yrkesverksamma. Att höja deras pensionsålder, hade bara skapat tragedier.

Huvudproblemet är inte ”egoistiska pensionärer”, utan en kortsiktig politik.

Samhället är en helhet, hur vi än vänder oss, så har vi ändan bak, oavsett om en del tänker med den eller inte.

"En Flanörbild..." är en sanning med stor modifikation. Bilden är tagen med min kamera av Anders Fast(kd). I förgrunden, en oretuscherad Britt Marie Karlsson(s) från Tjörn. Bilden är tagen, när jag gör en personlig avtackning av Kent Johansson, avgående ordförande i Regionutvecklingsnämnden. Jag hade bl.a skrivit en Limeric, som rönte viss munterhet.

Vid 12-slaget i natt, avgår jag formellt från ett antal uppdrag.

Regionfullmäktige bytte besättning i början av november, men nämnder och styrelser byter i natt.

Ett regionuppdrag, kommer jag att ha kvar, Interreg, Sverige-Norgeprogrammet.

Fram till november 2013.

I Borås kommun kommer jag fortsätta tillhöra valnämnd och arvodesberedning.

Är också sammankallande i distriktets valberedning.

Skulle fem eller fler i den nya Kommunfullmäktigegruppen får förfall och avgå, då blir jag siste suppleant.

Inget troligt scenario.

1962, blev jag ordförande i ungdomsklubben i Trollhättan, flyttade till Borås 1967 och blev ordförande i partiorganisationen 1969.

Var ordförande i omgångar, till mitten av 90-talet.

Distriktsordförande, även det i omgångar, fram till 2008.

21 år i kommunfullmäktige och nämndeuppdrag.

12 år i Västra Götalandsregionen, varav fyra på heltid.

Jag har haft förmånen, att få leva ett rikt liv, inte i så hög grad ekonomiskt, men desto mer med de intressen jag haft

Lägger man därtill det fackliga arbetet under den yrkesverksamma tiden, så blir bilden nästan komplett. Brottningen har ju också tagit sitt. Medmera.

En erfarenhet, som inte bara jag fått, utan många aktiva har gjort, är att de som redan har mycket omkring sig, hinner ofta lite till.

De som inte engagerat sig, hinner ingenting.

Numera blir det mycket PRO, där man återser arbetskamrater, fullmäktigekamrater och andra man haft att göra med genom åren.

Att man skulle träffas någon annan stans efter jordelivet, har jag aldrig trott på, man får passa på medan man kan påverka situationen.

Dagens SIFO visar samma utveckling som övriga institut, vad gäler opinionsutvecklingen i Sverige.

V fortsätter att backa, till under 5%.

M och SD ökar.

Ohly har en artikel, där han debatterar Socialdemokraternas tillbakagång.

Det låter sig göras, men är inte ens en tröst för tigerhjärtan till vänster.

V:s förlust är ju lika stor som S tillbakagång, i och med att man inte kunnat fånga upp flyktingarna.

Det är nog dags att sluta snegla på S, att öka i kölvattnet på deras march högerut ,är ingen framgångslinje längre.

Vänsterns framtid ligger i dess egna händer.

När jag var ung, fick jag veta av en ärrad veteran, att skiljelinjen i politiken, mellan vänster och höger, handlade om Sovjetunionen.

Den som erkände (och underkastade sig) Sovjetunionen var pålitlig vänster, de andra var kälkborgare, borgare och kapitalistlakejer.

Jodå, det var en enkel världsbild.

Det har hänt en del sen dess.

Kapitalister och brukspatroner står inte längre på kyrkbacken i cylinderhatt.

Dagens cyberkapitalister är inte av nån vesentligt bättre sort, men de är inte så påtagliga. Sedelbuntarna sticker inte upp ur bakfickorna på dem.

Den klara skiljelinjen mellan kapitalister och arbetare, som präglade politiken, är inte längre lika tydlig.

Många av mina gamla arbetaskamrater startade eget, men blev inte ett dugg mera höger för det.

Även om man reagerade på krånglet.

Stora delar av hantverksskrået, kör idag i egen regi och röstar troligen vänster i större omfattning än LO-medlemmarna.

Kooperativ genomgår en renessans. Inte minst i utanförskapet.

Kanske det mest verkningsfulla sättet att få ett jobb, delta i samhällslivet på lika villkor.

Vänstern i vidare mening har tappat fotfästet.

Man hävdar i mångt och mycket "vänsteruppfattningar" från en svunnen tid, i det nya samhället. Träffytan blir alldeles för liten och de man försöker träffa har dåligt valdeltagande.

Man ser inte att höger och vänster är relativa begrepp.

Därför har vänstern tappat den välmående delen av arbetarklassen, som historiskt varit kärnan och förutsättningen för att kunna driva en solidarisk och rättvis politik. Som bar upp fackföreningar och politik.

Den välmående arbetarklassen behöver inte högre barnbidrag, reagerar inte så mycket på taxor och avgifter, men saknar visionen, "vart är vi på väg"?,  som Christian Luuk säger i det popolära TV-programmet.

I den meningen har Mona Sahlin helt rätt. Man kan inte vända sig till en liten grupp av väljarna och tro att man ska få majoritet.

Den välmående arbetarklassen hetsar heller inte upp sig över en och annan friskola, inte heller någon privat vårdcentral.

Med det inte sagt att vi ska sluta med solidarisk vård och omsorg.

Men skallet mot dessa fenomen klingar ohört, när man inte upplever det som problemet.

Det är dags att ta fram den politiska digitalmåttet och mäta in sig på den nya högervänsterskalan.

Gissa om Reinfelt gjort det, och lyckats temporärt.

Men han har bara använt tumstock.

Det här är inte valnämndens ordförande men jämväl Orangutanghannen, som börjar få konkurrens av sin egen 5-åriga son.

Måndag kväll och tisdag, ägnades åt avslutningar i olika politiska organ.

På måndag var valnämnden och ett antal valförrättare, 50 st.,samlade i Borås djurpark, för avtackning.

Själv är jag kvar i valnämnden en period till.

Vi fick en rundvandring, i Aphuset och Elefanthuset.

Det nya Björnhägnet, som invigdes under försommaren, inrymmer även en resurang. Björnarna hade gått i ide, någon vecka tidigare, är ner på ett pulsslag i minuten.

Girafftjuren grimaserar åt oss. 

Elefanterna har sällskap av en Noshörningshanne och Giraffer, bl.a en liten kalv.

Zoologen, som guidade oss, hade tjänstgjort både i Kolmården och Eskilstuna.

Han hävdade, att Borås djurpark har väldigt lätt att få arterna att föröka sig.

I ett aphägn, så hände det knappt månadsgamla ungar under varje hona.

Älsta Babianungen, en hanne 5 år, håller på att bli kösmogen.

En grillbuffet och avtackningar med blommor avslutade kvällen.

Regionutvecklingsnämnden, hade sitt sista möte, med efterföljande avtackningsmiddag.

Vi var 7 av 15 som slutade, några av oss har 12 år i nämnden.

Hela presidiet avgick, så man kan verkligen tala om nya kvastar.

Mest uppmärksamhet, fick, som sig bör, Kent Johannson, som varit ordförande sen 2000.

Näst sista mötet gick en fotograf runt och fotade.

Det blev en almanacka med bilder på nämndledamöterna. En trevlig present.

Det hade förvarnats om att, under vissa omständigheter, det skulle vara olämpligt att köra bil hem.

Själv hade jag bokat ett rum på Karstorp, där middagen ägde rum.

Det var en trevlig tillställning, sista kvällen med gänget.

En del kommer man väl aldrig att träffa igen.

Kent Johansson omgiven av två vice direktörer.  Några minuter senare satte sig Agneta, t.v vid pianot och diretören själv, Bertil Törsäter anlöt för att i duett framföra en kanslicover på "Nu är det slut på gamla tider....". Texten var ägnad åt Kent Johansson och övriga presidiet. För den som tycker att glasen är i stor mängd, kan jag informera, att det är fejkat av en skämtare, inför fotograferingen. Kent klarar att dricka stora mängder ur ett glas.

Småförseningar, både här och där gör att flyg och tåg inte kommer fram enligt tidtabellen.

Bara de allra tidigaste förbindelserna med tåg, som kom fram i tid.

Vi måste vara samtliga, för att vara beslutsföra.

Någon kommer om några minuter, ett par sitter uppkopplade på telefon.

Näringsdepartementet har hyggliga lokaler, i gamla posthuset, korsningen Vasagatan -Mäster Samuelsgatan. Även om det var värre än Fort Knox, att ta sig igenom spärrarna.

Det blir tid att "snacka" lite, med folk från både Sverige och Norge.

Uppstigning i svinottan idag.

Sitter redan på X2000 från Herrljunga till Stockholm.

Ska på möte med Interreg, Sverige-Norgeprogrammet.

Det blir ofta dubbelmöten, eftersom jag är med både i styrkommittén och övervakningskommittén.

Men nu har de gjort om det till endagarsmöte och vid olika tillfällen.

Det blir tidiga tågresor, i stället för hotell.

Programmet har tappat inemot 90 miljoner på den sladdriga Euron.

Men eftersom framför allt glada Norrmän fortfarande flyger även på korta sträckor, är jag inte säker på att det blir billigare.

Uppföljning av programmet, samt förändringar p.g.a den svagare Euron är dagens huvudpunkter.

Plus en del informationsärenden naturligtvis.

Vi ska hålla till i Näringsdepartementets lokaler, får se om de håller med öronproppar i falla av att ministern är i huset.