I morgon kväll går startskottet för affischering inför valet i Borås.

(V)i blir tre bilar med kärror och ett 10-tal funktionärer som sätter upp 30 tavlor av olika storlek.

Affischeringen omges med stor spänning.

Det gäller att lägga upp rutterna, så man når de mest attraktiva platserna tidigt.

Vissa platser tillåter bara 3-4 tavlor, det blir ett race mellan partierna.

I övrigt brukar det råda en god stämmning och gliringar utdelas för teknik och affishernas utseende.

Boråsarna har tagit fram en egen affisch, där blickfånget är sex kommunfullmäktigekandidater på varje affisch, det finns några varianter.

Jag, som har varit med sedan 1968 och affisherat, uppskattar de enkla, mobiliserande affischerna.

Du övertygar ingen med en massa text, läst på långt håll.

Det är mobiliseringseffekten och stärkandet av de egna, som är den största nyttan.

Två partier kommer förmodligen att saknas i morgon kväll; S och M.

De brukar "leja bort" jobbet.

På BPA-tiden sågs gäng med byggnadsarbetare sätta upp mastodonttavlor, för det stora partiet.

Lite mindre tavlor, men med desto mer leende partiledare sattes upp av andra entreprenörer.

Själv strök jag tapetklister bakom budskapet; "Bort med moms på maten" eller "En rak vänster slår ut högern".

Det ska bli kul i morgon kväll.

Fullt drag i valstugan 2006. Även om det är många av de egna som kommer och snackar en stund, har valstugan, bl.a stor betydelse för mobiliseringen.

Nu börjar det dra ihop sig till valspurt.

I år har jag ett mer avslappnat förhållande till valrörelsen, ställer ju inte upp på någon topplacering.

Det betyder inte, att jag inte kommer att delta.

I kväll har V i Borås öppet hus om valspurten.

Veckan efter ska vi affischera, själv ställe jag upp med dragbil, kärra, spett och slägga, men även erfarenhet från 13-14 valrörelser.

Ska bli spännande att se de lokala affischerna, de centrala brukar mest vara anpassade till trånga passager i större städer.

Lite marknadsgyckel blir det i Rångedala, på marknaden där i slutet av månaden.

Har också lovat att ta törn i valstugan, på Stora torget. Har ju dagtid till förfogande nu för tiden.

Valstugan är kul, det blir väl inte så många nya röster, men den sociala aktiviteten är obetalbar.

Avslutningsvis har vi valdagen.

I Borås centralort står partierna fortfarande och delar ut valsedlar.

Överarbetat, men partierna vill inte släppa det, det blir liksom en avslappnad final och håller nervtrådarna på plats inför kvällens valvaka.

Politiken då?

Återkommer med några inlägg, inga flammande appeller, men väl kåsera lite om stort och smått.

Tror nämligen, att valet inte kommer att vinnas för de rödgröna med en massa löften, utan mer genom att resonera om vilket samhälle vi vill ha.

Skicka ut varningssignaler till ”vanligt” folk, som gör sig beroende av skattesänkningarna, men inte har nåt att betala med när räkningen kommer.

Försöka sticka hål på illusioner, motverka sängväta och annat som alliansen lockar med.

Idag kom en mätning av partisympatierna från 

Novus opinion.

Enbart 13,5 % som inte uppgett partisympati.

Det är betydligt bättre än de senaste valens valdeltagande.

De rödgröna har hämtat sig och leder med 1,5%, tyvärr får SD över 4%.

Stärker under alla omständigheter tesen, att får vi bara folk till valurnorna, så fixar det sig.

En röd Anemon, känns neutralt mellan Maskrosor, Nejlikor och Rosor. 

Hur når man dem som inte har möjlighet att vara på en arbetsplats, inte delta i föreningsliv, över huvud taget isolerade från det civila samhället?

De senaste årtiondena har arbetsmarknaden förändrats dramatiskt.

Hela yrkesgrupper, som ekonomibiträden, sjukvårdsbiträden, tempoarbetare i industrin, smäckjobbare, finns nästan inte längre.

På sin tid, så deltog de aktivt i diskussioner på arbetsplats och föreningsliv, idag finns de i de s.k "utsatta områdena".

Jag upprepar med en Papegojas envishet, att det har inte skett så stora förändringar i partival, hos dem som går och röstar, men stora delar av "socialgrupp 3" deltar inte i produktion och service och därmed passiviserats, även i valdeltagande.

Den höga svarsprocenten och rödgrönt övertag är behållningen.

KD ligger farigt nära spärren, men även Fp har halkat dit. Väljarna tycker väl att det är bättre med original än kopior.

C har den här mätningen fått lite mera luft i livbojen.

Ett av de borgerliga småpartierna utanför riksdagen och det är definitivt kört för Reinfeldt.

Budgetfullmäktige är inne på sin andra dag.

Solen skiner från klar himmel och problemen med Vänersborgs arena tränger sig inte in i fullmäktigeesalen, trots att väggarna hört en hel del.

Här sammanträder även Vänersborgs kommunfullmäktige.

Vi ska hantera verksamhet för några och 40 miljarder, 37 miljarder från skattebetalarna, ungefär lika mycket som går till sjukvård.

Resten finansierar Kultur, miljö-och regionutveckling.

Regionservice och kollekttivtrafik ska ha sitt.

Själv var jag uppe första gången igår, huvudanförandet till budgetposten tillväxt och utveckling.

Mitt sista anförande, det har blivit 12 stycken sen jag kom med 1998.

Nu var det sista.

Det gav anledning till lite eftertanke och återblick.

Jämställdhets-och mångfaldsfrågorna har flyttat sig stora steg framåt.

Från lite påhängstext utan eftertanke 1999 till ett verktyg för att pröva jämställdhet och mångfal i allt vi gör. De som inte uppfyller kriterierna, göre sig icke besvär.

På infrastrukturområdet började vi med asfaltskokarna som bara såg 4 motorvägar framför sig, till idag där alla omfattas av hållbarhetsaspekterna, det är järnväg som gäller, på tvärs med alliansregeringen, men allt från näringsliv, organisationer och kommuner sluter upp kring järnvägssatsningarna i Västra Götaland, även om det hörs ett avklingande kvirr från en del kommunalråd.

Det är en fantastisk utveckling på 12 år, som inte hade varit möjlig med de gamla landstingen.

I går kväll var det lite avkoppling hos roddklubben.

Maten densamma som tidigare år, fast färsk, underhållningen så mycket buskis att det blev pinsamt.

Men samvaron blev trevlig och avslutas kl. 22, det räcker så.

Men trots allt en bra avkoppling från siffertrillande och semantiska piruetter.

   Här är vi fortfarande förvänansfulla på mat och underhållning.

Toastmaster Hans Aronsson, Regionfullmäktiges ordförande i fonden.

Det är brukligt, att den som har ordet först på tisdag morgon, framför fullmäktiges tack till arrangörerna.

En lite knivig situation om man inte är lagd för hyckleri.

Så jag , med humorns hjälp, använde ett par minuter, där jag framhöll det trygga i att alltid veta vad det blir för mat och att Västra Götaland fortsätter spränga gränser, den senaste sprängningen i går kväll, gränsen för vad som kan betraktas som kultur och underhållning.

I går kväll uppmanade en ledande företrädare för majoriteten mig, att "uppdraget var så viktigt att jag borde sätta en sekreterare på det". (Internskämt, sedan Cecilia Widegrens tid som RS-ordförande).

En sekreterare bidrog, men en mycket välfunnen dikt i två verser om fyra rader vardera.

Jag tror det skrattades mer i fullmäktige än det gjorts åt underhållningen kvällen innan.

Mitt anförande skulle egntligen handla om infrastruktur, det var ingen lätt sak att "växla spår"

Men till slut hamnade jag i Vänerns och Göta älvs vatten.

Det är dags för sjöfarten nu, men då måste slussar, hamnar och annan kringveksamhet moderniseras. Investeringar måste slussas till sjöfarten.

Vatten- och järnvägar ska tömma våra vägar på godstransporter.

Vi har inte börjat med sjukvården än, det blir en sen kväll.

SCB:s halvårsmätning, som alla i den politiska sfären gått och väntat på, gav rödgrön ledning 50-44, SD kommer inte in.

SCB:s majmätning valår, har sedan man startade mätningarna 1973, alltid prickat in valresultatet .

SCB har alltid betraktats som den tillförlitligaste mätningen, dels för sitt stora urval, 6000 tillfrågade, dels för den regionala balansen.

SCB intervjuar med full proportionalitet i hela landet.

Mycket talar för att flera av de andra instituten är lite storstadstunga.

SCB ger även rödgrön majoritet i Västra Götaland.

Det är jag mera tveksam till. Man fångar inte upp Sjukvårdspartiet.

Kommer de in i Regionfullmäktige, stärker det den borgerliga sidan, men å andra sidan vägrar, mycket hedersamt, c och fp att samarbeta med dem.

Det är därför vi haft en blocköverskridande majoritet sedan 2000.

Tror att Mp, kan bli en majoritetsjoker, trots att de inte går riktigt lika bra i VG som i riket i sin helhet.

Om den dipp, som de rödgröna fick i samband med vårmotionen-V-och Mp-kongresserna, bara visar sig vara en ryggmärgsreaktion, då står sig SCB starkt.

Men om bidragsberoende och skattesänkningsberoende blivit så starkt, som småmätningarna i maj indikerar, då blir det bitter kamp ända in i kaklet.

OM SCB-mätningen tolkas så, att loppet inte är kört för de rödgröna, blir det en injektion till hårdkörning.

Jag har tidigare skrivit om var majoriteten ska hämtas från, finns inget i SCB-mätningen som talar mot.

Det är inte apellmöten vid Hötorgscity som vinner val, det är dörrknackning och fotarbete i de utsatta områdena.

SCB:s tabeller över icke yrkesverksamma stärker tesen.

CUF, efterföljaren till SLU, Sveriges landsbygdsungdom, har dragit igång en kampanj- "Fuck facket 4 ever".

När centerpartister inte håller sig till lagom och möjligen sticker ut lite som mittenextremister, då blir det galet.

I min ungdom, Vietnamrörelsen och 68-vänster, då gjorde CUF även då ett försök  att haka på nya strömningar.

Vi kallade dem för Åsa Nisse-marxister.

Det blev vänster, men på Klabbarparns och Åsa Nisses vis.

Bla. hette en av deras banerförare, Rune Lanestrand, en sentida Regionfullmäktigekompis från Sjukvårdspartiet.

Ränderna hade inte riktigt gått ur, bland alla "Skogsmulleåsikter", så var han EU-motståndare.

(OBS: Skogsmullar för mig har inte med barnverksamheten att göra, utan handlar om rädsla för förändringar, sånt som är stort och det dom gör i stan, främlingsrädsla m.m.)

Dagens kampanj från centern, har som förelöpare fru Bäver, hon har lett centerpartiet från sina kärnväljare till en högerposition, som t.o.m sticker ut på Stureplan.

Det är inte första gången, som centerpartiet och deras närmaste har gett sig på facket.

Fortfarande idag, finns det ett företag som heter "Farmartjänst".

Lantbruksungdommar, som hjälper till med gården hemma och tjänar lite extra på smäckjobb inom entreprenadsektorn. Är naturligtvis inte med i facket.

Lade sig under gängse pris, behövde inte ha så höga löner, för det var inte deras huvudsakliga försörjning.

Bla. på det företag jag själv arbetade, så anlitade man Farmartjänst.

Men de möttes mest med förakt från de anställda, kunde bara göra "smäckjobb", så de blev inte långvariga.

Nu ska CUF alltså bekämpa facket och övrig arbetarrörelse, under stridsropet "Fuck facket 4 ever".

De stämplar definitivt ut ur mittens rike, denna Åsa Nisse-höger.

De gröna Clownnäsorna till trots.

DN/Synovate presenterar idag en opinionmätning där Alliansen går förbi de rödgröna.

Detta om något, visar att det inte bara är att bada hem ett regeringsskifte.

Det är ju mera anmärkningsvärt, att de rödgröna haft ett så stort övertag, ända sedan 2006/07.

Även senare vals resultat, visar, att den socialistiska sidan gjort inbrytningar i traditionellt borgerliga väljargrupper.

Hur är detta möjligt, hur kan jag säga så?

Jo, i takt med det minskade valdeltagandet, som beror på att traditionell arbetarklass stannat hemma, har de socialistiska partierna ändå haft majoritet, i de seanste valen, utom 2006.

Men även 2006 års resultat visar på att borgarna tappat mark.

Detta beror på, att det är i stadsdelar, som Rosengård, Bergsjön, Tensta-Rinkeby, liksom Hässleholmen och Norrby i Borås, som folk slutat gå att rösta.

Stadsdelar där det är och i ännu högre grad har varit vänstermajoriteter.

Socialdemokraterna i Borås, arbetade intensivt på stadsdelarna Hässleholmen och Norrby 2006, med ett ökat valdeltagande på 10-15% som följd.

Det är ett faktum, att den socialistiska sidan inte lyckats täcka upp förlusterna i valskolkande stadsdelar, med inbrytningar i de borgerliga leden.

Men icke förty, det jämna läget beror just på att borgarna tappar, men räddas av det låga valdeltagandet i de traditionella arbetarstadsdelarna.

Framför allt S och V måste komma på fötter och använda händerna till att knacka dörr.

 Hela tiden vara närvarande i den vardagliga pulsen i stadsdelar med lågt valdeltagande.

Det är socialistiska röster, bara de går till valurnorna.

Händer inte det, står det rödgröna hoppet till att KD eller centern inte tar sig över 4%-spärren, vilket jag inte håller för otroligt, t.o.m bägge, men den tråden är för tunn för att hålla ända fram.

Det är något fel som inte ska vara där.

Har haft anledning tidigare, men tankarna kommer på mig även på det här mötet.

Det är något i hanteringssystemet, som är fel.

Vi diskuterar nästan bara detaljer i enskilda projekt men inte alls strategier och tematiska program.

Enligt min uppfattning är det viktigare, att veta vart man ska, än sättet att ta sig dit.

Om det sker på ett hållbart sätt.

Det var Mao Tse Tung som sade:

”Det spelar ingen roll vad det är för färg på katten, bara den fångar råttor”.

Nog så rätt.

Risken med förfaringssättet är, att man uppfinner hjulet flera gånger.

Många av projekten är väldigt bra, svarar mot behov i samhället, röjer undan historiska gränshinder.

Projekten tillkommer efter frågan; vad kan vi göra ihop, som ger EU-pengar.

I mindre grad utgår man från vad man skulle vilja göra.

Det hade varit betydligt bättre, att man inlett programperioden med principiella diskussioner och verksamheten formats efter det.

Inte minst hade detta varit värdefullt för handläggande tjänstemän, som idag tvingas bläddra mycket i EU-bibeln.

Politikens roll, efter att principerna dragit upp, hade varit att se till att strategin uppfylls.

Idag är det alldeles för mycket diskussion om frågor som kan lösas på tjänstemannanivå.

Det blir mycket skrik för lite ull, i stället för att ägna sig åt det lite rakare, ja eller nej.

Vid samtal med andra, känns det som att fler ser problemen och det brukar ju vara första steget till förändring.