Det kan ändra sig fort i de politiska opinionsstämmningarna.

Novus opinion har gjort en undersökning, som dels frågar vilka politiska frågor som är viktigast, dels vilket pareti som är bäst i de frågorna.

Socialdemokraterna med ny ledare, toppar fyra av fem, Vänsterpartiet blir 2:a eller trea.

En stor omsvängning sedan förra mätningen. Moderaterna tappar och deras vasaller syns knappt.

Förvånansvärt också, hur små Miljöpartiets värden är, med tanke på att de i alla mätningar är 3:dje största parti.

Det politiska landskapet förändras, intressant, inte minst med tanke på valet 2014.

Jonas har gjort skillnad. V lyfter i opinionsmätningarna och är påtagligt närvarande i debatten. Jonas är född och har gått i skolan i Vänersborg. Han har f.ö sommarstuga tillsammans med sina syskon i norra änden av Tolken.

Bilden tog jag på Hagabiografen i Göteborg, när han presenterade sin första bok.

Ingen som följt bloggen här, kan ha missat att jag haft anledning att misströsta över Vänsterpartiets utveckling de senaste åren.

Nu börjar jag se ljuset igen.

En Vänersborgare har stigit in på scenen.

Först Jonas S som partiledare och sedan efter denna helgs Partistyrelsemöte, har V fått ett lyskraftigt Verksdtällande utskott.

Ulla Andersson som förste vice och Josefine brink som andre vice. Aaron Essler blev partisekreterare, ett med stora förhoppningar emotsett val.

Den här kvartetten är slagkraftig, kan mycket väl leda den rödgröna oppositionen om så skulle bli nödvändigt.

Det minsta man kan säga om Stefan Löfven och Karin Jämtin är att det lyser om dem, men de kommer förhoppningsvis att hela det stora partiet med andra medel.

Det blev snabbt tyst på Vänsterpartiets "hardliners" efter valet av Jonas som partiledare.

De har krupit tillbaka till grottorna, precis som de gjorde när Gudrun S blev partiledare.

Med Jonas vid rodret får de mycket svårare att komma igen.

Rosanna Dinamarca ville inte ens bli andre vice ordförande, lite konstigt, när hon varit med och kandiderat till ordförandeposten.

Nu blev det min favorit, Josefine Brink i stället, jag gråter inte för det.

Det börjar ju lossa i opinionsmätningarna nu också.

S slutar tappa och V tar hem 3% från Mp.

Skulle tro att V går förbi Mp innan sommaren.

Men jag hoppas att Mp och V kan bli någorlunda jämstarka och större tillsammans än S.

Då blir ministerlistorna ingen autostrada för det stora partiet.

Här kan ske stordåd det närmaste året. S har tappat sitt historiska grepp och det är egentligen dags för en scenförändring i det politiska landskapet.

C och Kd under 4%-spärren, de tre rödgröna partierna tämeligen jämnstora.

Reinfeldt och Borg får se sig om efter nya jobb.

Det har sipprat ut, att Metalls förbundsordförande Stefan Löfven blir ny S-ledare.

Inte tu tal om det, han är obefläckad i ränkspelet runt Håkan Juholt, stödde honom i det längsta.

Det är en stor risk man tar i det stora partiet. Löfven kommer ju även han från s.k Bonnläppaland.

Arbetare, Metallare och industripolitiskt skolad, kan ställa till med lika mycket i Stockholm-Mälarregionen som Juholt.

Jag kan tycka det är bra, att han kommer ur de djupa leden, har den folkliga förankring som det anstår en Metallordförande.

Även den nyvalde V-ledaren Jonas Sjöstedt har ett förflutet med ett tiotal år som metallare på Volvo Umeverken innan han valdes in i EU-parlamentet.

Men vilken sida av sig själv, kommer Stefan Lövden att lyfta fram?

Industrialisten, en samhällskropp på återtåg som han hävdar behöver kärnkraft och ska bli spännande hur han ser på hållbarhetsfrågorna i stort. Tror inte han, i sina sämsta stunder, står så långt från republikanerna i USA i de frågorna.

Å andra sidan har han en djupt rotad solidaritesådra. Vet vilka förhållanden vanligt folk lever i. Kommer själv därifrån.

För egen del kan det ju kittla lite, att få en Metallare som S-ledare och i förlängningen, statsminister 2014.

Där finns ju ett problem till. Han sitter inte i riksdagen. Här fordras det stor fingertoppskänsla för att få ett team som fungerar. Jag tror inte på att tillgodose alla riktningar. Stefan Löfven måste få ett avgörande inflytande på hur det teamet ska se ut, från första dagen.

Ett av Juholts misstag, var att vänta för länge med teambildningen.

Lycka till S och Stefan Löfven, är väl det minsta man kan säga, med hopp om att tillväxttarmen inte kräver för mycket, för då är vi fast i kärnkraften och stora svårigheter byggs in för att få till ett Rödgrönt alternativ 2014.

Lyssnade till Jonas Sjöstedts s.k linjetal i eftermiddag, när Vänsterkongressen avslutades. Det ingav förhoppningar, kampvilja och mod hos Vänsterpartisterna. En helt ny politisk ton har skapats. Många i medievärlden klagar över att Vänsterpartiet inte har förändrat politiken. Nej, det är ganska naturligt att ett Vänsterparti för Vänsterpolitik.

Men det handlar om hur vi för politiken, hur vi närmar oss folk med politiken och hur vi söker stöd för en starkare Vänster i nästa val.

Precis som Jonas signalerat tidigare, så var det sysselsättning och klimat som upptog största delen av talet.

Vad han gör skillnad.

Näst intill samma skaer kan sägas på olika sätt. Jonas gör det på ett insiktsfullt och medryckande sätt.

EU och feminismen var två andra framträdande inslag.

Känns som att klättringen redan har börjat.

Har hört från flera som var med på kongressen, att detta har varit deras bästa kongress. Mycket av tidigare inslag var inte så framträdande, ombuden kände att de höll på att forma en vinnarpolitik.

Jag har kongressen i Luleå 98 som mitt bästa minne. Den här gick utanpå den enligt en som varit på bägge. Efter Luleå 98 fick vi 12%....

Kändes som vi börjat klättra. Näre jag slog över till Vinetrstudion efter att Jonas avslutat kongressen, hade Nordtugg och Hellner börjat klättra. Precis när Hellner gick förbi Nordtugg, kom jag in i handlingen.

Det var en skön seger(andraplats) för Hellner.

Tänk att få ha "röddräkten" bakom sig.

Det blir en ganska bra dag och trots att jag har merparten av mitt politiska liv bakom mig, så ska jag nog ta i lite där det behövs. För nu känns det som att det bär igen.

Ja tuffar, kanske inte är rätta uttrycket, hackar kanske vore ett riktigare uttryck.

Man sitter alltid med hjärtat i halsgropen, när frustrerade kongressombud ska vara så radikala som möjligt. Allt nu!

Frustrerade? Jo, där sitter många ombud som på hemmaplan i majoriteter brottas med kommunala underskott och sossar som inte riktigt förstått, att de inte har egen majoritet längre. När de kommer till kongress blommar radikaliteten ut, i det ena kravet efter det andra som man inte behöver förhandla med sossarna om. Inte nu.....

Därtill den stora skaran unga ombud, där otåligheten är lite mer i enlighet med naturlagarna.

Kongressen gjorde en viktig markering i går, i valet till partistyrelse. Man röstade in den av valberedningen fockade Wivi Anne Johansson med effekten att klanen Dinamarca blev mindre företrädd. Det var ett bra val, Wivi Anne har varit talesperson i Miljö och hållbarhetsfrågor, både i riksdag och PS. Det blir ett bra par hon och Jonas när man ska ta upp kamen för att bli det mest hållbara partiet. Pojken Dinamarca känner jag inte, men tror att han är gift med lillasyster Dinamarca.

Noterbart i PS-valet, är också, att Ulla Andersson, Jonas parhäst, och Josefin Brink, som många, inte minst Flanören,gärna sett dela ledarskapet med Jonas, var de två som fick allra mest röster. Där har Jonas två självklara v.ordförandekandidater, med obrottsligt förtroende. Rosanna Dinamarca hamnade på nedre halvan, trots att hon varit v-ordförande senaste året. Ulla och Josefin har mycket passande intresseområden som kompletterar Jonas på ett utomordentligt sätt, ekonomi(Ulla) och arbetsmarknad-arbetsrätt(Josefin). Sicket gäng!!!

För den som det intresserar, så skriver Jonas om ordförandevalet på sin blogg.

I eftermiddag kommer förmodligen en gammal trogen diskussionspunkt upp. Att ställa in kongressfesten, för att förhandlingarna behöver mer tid. Det uppfattas som radikalt att inte ha roligt!!! men det brukar bli kongressfest, det blir det i år också. Det är man värda, sena nätter, mycket att hålla reda på. Det gamla kravet 8 timmar arbete, 8 timmar fritid och 8 timmars vila, uppfylls i någon mån med en välbehövlig kongressfest. Folk behöver trappa ner, på måndag ska de stå på jobbet igen. Vet vad jag talar om.

Ser nu mest fram emot Jonas tal till kongressen, på söndag. Det kan bli historiskt. Kommer ihåg Gudruns tal i Luleå 1998. Man kunde höra knappnålar falla.

Fast jag hoppas det ska vara upptakten till att vi ska få höra Alliansregeringen falla.

Efter den knappa förlusten i ledarskapsformfrågan i går, har en oro smugit sig in hos mig. Kanske låg Rosanna och lurade i vassen, reellt.

Men vid pläderingarna kom distrikt efter distrikt upp och var eniga för Jonas. Bara Göteborg och Skåne som inte var på samma planet, vilket inte förvånar någon med internkunskaper i V.

Men som hann vann! 80%-20%. Mer än stabilt och gott att ha i ryggen framöver, när det börjar blåsa.

Har varit utesluten ur församlinga ett tag(internet) men nu är jag på banan igen.

Bäva månde s och Mp. Men mest Alliansregeringen, som kommer att få en värdig motståndare i den dagliga debatten, men framför allt i valrörelserna 2014, till EU-parlament och de nationella församlingarna.

Rätta mig om jag får fel, men mitt tips är, att det blir tvåsiffrigt 2014 och regeringsskifte. Vägen är öppen och vi har en tydlig lokförare/schaufför.

Efter ett radband av ombud som förespråkade delat ledarskap på V-kongressen, en majoritet av distrikten lika så, så röstar kongressen för ensamt ledarskap.

Detta trots att de två stora favoriterna, Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson, även förordat delat ledarskap.

Varför blir jag inte förvånad?

Jag har varit med förr.

Taktiken är känd, sedan länge. "Säg ingenting, det kan göra saken värre".

Fortfarande, så är de mer konservativa väl företrädda bland kongressombuden. Inte bara där, valberedningens förslag till ny partistyrelse vittnar även om detta. Bakom kulisserna är de dokumenterat "skickliga".

Idag ska kongressen välja ordförande. En nåd att stilla bedja om, att inte den omröstningen slutar lika illa.

Tyvärr, så har Jonas Sjöstedt vingklippts av gårdagens beslut i ledarfrågan. Vilket naturligtvis var avsikten.

Den utrullade mattan till en förnyad stark vänster, har dragits undan en bit.

Så var det då klart, att Jonas Sjöstedt nomineras av valberedningen till ny partiledare i V.

Han har flest nomineringar, han har definitivt störst förutsättningar att leda V framåt.

Men det är kongressen som avgör och innan dess ska man inte ropa hej.

Det är väldigt sällan som V:s kongresser är representativa, visavi den samlade erfarenheten i partiet.

En kraftig cirkulation mellan kongresserna vid valet av kongressombud, gör att många oerfarna medlemmar riskerar att falla för "revolutionära" locktoner. Jag har varit med om det förr, men bedömer risken mindre dän här gången.

Hans Linde ämnar avsäga sig vidare kandidatur. Själv hoppas jag att Ulla aNDERSSON STÅR KVAR, SÅ HON FINNS TILL FÖRFOGANDE OM KONGRESSEN BESLUTAR OM DELAT LEDERSKAP. sKULLE TRO ATT DET LIGGER VÄL TILL FÖR ETT SÅNT BESLUT. iNTE MINST FÖRORDAR JU jONAs S detta.

Men en svala gör ingen sommar. Nu står valberedningen inför en grannlaga uppgift, att föreslå en partistyrelse, som inte går på tvärs med Jonas Sjöstedt. Avundas dem inte.

Jag har själv deltagit i tre valberedningar, 1972, 1975 och 2000.