Ås Tolken från söder, idag på morgonen.

Krisigt kan det väl bli lite allt som oftast hos de flesta, men riktig kris, i alla fall hos Flanören, det är när snuset tagit slut.

Glömde säga till hustrun, inför hennes Coopbesök i går, att snusstocken var slut.

När jag skulle lägga mig i går kväll, hade jag bara snus till en pris kvar.

Öppnar Konsum i Dalsjöfors kl. åtta?.

Ja, jag tror det.

Väl uppe i morse, kollade jag Konsums hemsida.

De öppnade kl. nio!

Men jag möttes av ett trevligt meddelande;

"Vi har inte öppnat än, så du kan sova en stund till!"

Hängde på låset och världen, ja i alla fall Flanörens värd, var räddad.

I morgon firar vi lite av andra julafton, hemma hos dottern.

De var i Skåne hos barnbarnets farföräldrar i jul, så det blir att ta till en reservdag.

Vi tar med oss kallskuret och drar en lättnaden suck, att det går åt.

Före jul överskattar man förmågan, varje år, när det gäller korvar, syltor och doppekött.

Det blir som ett tvång att äta upp det i enlighet med hustruns högsta livsregel; Inget får förfaras.

Datum på etiketter är ointressanta, om möjligt en signal till att börja använda näsan.

Förvarat i kyl, eller varför inte utanför husväggen, håller det sig länge.

I morgon samlas hela gänget av barn och barnbarn och jag får väl försöka leva upp till älsta barnbarnets bild av mig, Tyko Jonsson i Karl-Bertils jul.

I går kom de lite närmare, inte optimalt, men så det gick att göra hyggliga bilder.

Ska man inte ta bilder genom fönster, så är nog det här det närmaste man kommer.

Så vitt man inte riggar ett gömsle och vill sätta en halvdag, tills de accepterar det.