När jag var ute och luftade kameran i förrgår, så hörde jag plötsligt ett ljud, lite vinande, klagande och ljust läte.

Domherre! Ljudet är karaktäristiskt.

Jodå, i toppen av en risig vildapel på tomten, så sitter hon och känner sig tydligen ensam. Hon satt en stund, fick inget svar, så hon flög i väg.

Jag hann att få ganska många bilder. Var inte nöjd för på många så fick man intrycket att det växte ut en pinne ur ryggen på henne.

Dan gamla vanliga situationen, gilla läget, bild eller inte bild. Hade jag flyttat mig för mycket hade hon säkert flugit i väg tidigare.

Hon var en svart fläck på originalet, himlen var mycket ljusare än hon på framsidan.

Ofta brukar bilderna bli bleka och gryniga när man bearbetar dem i Photoshop, men här hade jag tillräckligt mycket på¨honan för att det skulle reda sig. T.o.m ett par små snöflingor fick vara med på bild.