De är ganska skygga, inga tamdjur precis. Men efter hand blev de våghalsigare. Skovelbocken anför sitt gäng.

Fick telefon innan det hade ljusnat, från herr`n av Glaskulla.

Vi hade för ett tag sedan avtalat att han skulle ringa mig, så jag fick vara med vid utfodringen av Dovhjortarna.

Jodå, jag både kunde och ville.

Det artade sig till en bra dag, med härligt väder. Bl.a så betydde det bra fotoljus, trots att Hjortarna rörde sig mellan träden oftast.

                  Far och dotter vid matbordet.

Det blev många Hjortbilder. Några blev lite bättre än andra och de har jag sparat till särskilda tillfällen. (den som följer Flanörens blogg, vet att jag har en princip, att aldrig presentera samma bild två gånger).

En av kanonbilderna har jag presenterat på fotosidan.

Klicka på småbilderna så blir de större.

Skovelbocken röner naturligtvis den största uppmärksamheten. En liten bock, den s.k Spetsbocken, har jag inte upptäckt tidigare på det långa håll som jag befunnit mig. En årsbock, som får vänta några år innan det blir hans tur.

De två översta småbilderna visar att båda de större bockarna hade järnkoll på oss medan maten lades ut. Jag såg bara den ena, men fick hjälp att upptäcka den andra.

Det var härligt att komma dem så nära, men helt optimalt var det inte, trädstammar och skugga ställde till en del. men man kan inte få allt.

Horn (saxat ur Vikipedia)

Hornen bärs av hanen och har fyra stadier: spetsar vid 7-8 månaders ålder, stånghorn, halvskovel samt helskovel. Djuren kallas då spetshjort respektive stånghjort. Vuxna djur karakteriseras av dess typiska skovlar. Fejningstiden inträffar i augusti. När djuret uppnår kapital ålder, utvecklas hornen inte mer. Och de fäller hornen i april-juni.

   Efter hand blev de allt djärvare. Jag står bara 35 meter från dem, i en bodöppning.