Idag är det dagen D i två avseenden.

Parker Hannifins pensionärer samlas för en jullunch. Den mycket emotsedda. Eventet är mycket uppskattat.

I fjol var vi c:a 55 pensionärer, mycket talar för att vi blir något liknande i år. 40-talisterna fyller på skaran just nu.

Programmet ser lika dant ut varje år.

             Mycket prat om gamla minnen och mycket mat, det är pensionärsträff på Parker det.

Börjar med kaffe, sedan en dragning om vad som hänt under året. Rundvandring på företaget, som börjar i ordnade grupper, men ganska fort upplöses i sina beståndsdelar när vi kommer till kontor och verkstad.

Återsamling för jullunch, ja det saknas inget för att kalla det helt julbord.

Mycket prat, gamla minnen naturligtvis. Jag har förmånen att känna alla, eftersom jag jobbade fackligt i många år. Nästan lite hemskt, för när jag ser en person, så associerar jag till händelser av facklig karaktär med den personen inblandad. men det verkar vara ömsesidigt, för det är sådana företeelser man pratar om med varandra. Det är ju det vi har gemensamt.

Det finns inga direktörer och höjdare bland pensionärerna. De verkar inte gå i pension på Monsun Tison, VOAC eller Parker Hannifin. Alla tre är ju samma företag, namnen i kronologisk ordning. Jag vet inte var de pensionerar sig, kanske de har lite julkorv i kylskåpet hemmavid.

Kul ska det bli i alla fall.

                  Eric på pappas jobb, Parker Hannifin för något år sedan, när det var öppet hus.

Mätt, ska jag anträda resan till Örebro, tillsammans med sonen och barnbarnet Pontus.

Vi ska som framgått av ett tidigare inlägg, hämta hem barnbarnet Eric, som levt i något som liknar ett kidnappningstillstånd i nästan tre månader.

Eric, barnbarnet som ska hämtas, hade önskat att faster Mette skulle vara med, men hon kan inte lämna jobbet i förtid. Han får mycket tid att busa med henne framgent.

Det ska bli gott att få hem Eric. I morgon får han gå till sitt kära dagis, med kompisar och personal där.