På vårarna, när fåren anländer, är det bara några få som är riktigt sociala.

Här är ju ganska mycket folk som intresserar sig för dem.

Men mest ser man på barnen.

Det går fort för dem att bli lite närmare bekanta med lammen.

Precis som att lammen ser att det är barn, som sig själva.

Örat i täten, ledartacka som hon var.

Ju längre sommaren flyter på, brukar det bli allt fler av tackorna som inte går undan när man vill klappa dem.

Sitter man i hagen långa stunder, inte minst för att fotografera, kommer de fram. Till en början tveksamt, men blir mer och mer kavata.

Har bara några kommit fram sprider sig avundsjukan och snart har man de flesta kring sig.

Nyfikenhet och om man skulle ha något gott till dem, tar över rädslan.

Men vissa är hopplösa, kommer inte ens fram om man har några kraftfoderpellets i handen.

Lägger man pelletsen på marken, väntar de tills man har dragit sig tillbaka.

Då har oftast någon annan ätit upp det goda.

För att samla flocken är kraftfoderhinken oslagbar, en erfarenhet som inte bara gäller får.

På Fredriksdal, för ett par år sedan, såg vi en tjej som snabbt kom cyklande.

Hon hade en hink på axeln och lite längre bak kom ett 20-tal Värmlandsfår i galopp.

Innan hon kom till den nya hagen fick hon speeda på ordentligt, så hon hann av cykeln innan fåren nått henne.

Compact living, hemresa 2009. Örat med sitt tacklamm i oktober 2007.

Får är ju i grunden vaksamma.

De mest vaksamma har överlevt och förökat sig.

De yngre lär av de äldre.

Ett år hade vi en verklig mormorsmormor.

Hon klättrade i stenrösen, gamla tackan, vi trodde hon skulle bryta sönder sig.

Där upp var det ingen som varit tidigare, massor av färskt sly.

Det visste hon och de yngre fick veta.

När det går att ta sådana här bilder, är inte hemresan långt borta för fåren.

Det är alltid lite tråkigt när de ska ge sig i väg på hösten.

Det brukar bli någon av de sista dagarna i september, något år en bit in i Oktober.

Många av dem kommer man ihåg.

Utseende, olater, eller för något som hänt.

En del lamm har kommit tillbaka som tackor året efter, men det är en annan historia.

Hemresan 2007.

 

skogsfrua på dal

26 oktober 2009 21:24

Underbara fårbilder! Får är som stenar i landskapet, lika naturligt smälter de in. De är intressanta att studera och umgås med, jag har haft några stycken och ett flasklamm. Ja barn och lamm är ju ganska lika, skuttar och springer omkring och inte så stora;) Förstår att ni saknar dem nu både som blickfång och levande varelser.

http://barasaras.bloggplatsen.se

 

Tomas Jonsson

27 oktober 2009 08:02

Stämningsf-ulla bilder. Får är viktiga naturvårdare. Har en granne och gammal lärarkollega som har får. Men de övervintrar i en gammal ladugård hos honom.

http://tomasrj.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Lite stolt, gränsande till skryt. Tomaterna och Dahliorna skäms inte för sig. På bilden är det femte korgen som skördats. Däremellan en hel del till ge bort. Snackstomaterna(körsbörssorter) oräknade. Tomaterna ger bra i år, trots att näs...

  Budenovka tronar bakom en kull körsbärstomater. Från vänster: Helsing Junction musik,Cherio, Guldhumla, Rosa Humla, Cherokee, Black sherie, Indigo. Barnmorska är Sibiriskt guldpäron.   Varför denna uppmärksamhet för en tomat? Jo den ...

Redan förra året skulle vi ha gjort en tysk resa. Ett gäng PRO:are, som städslade Rolfs Flyg&Buss till Moseldalen. Men av det blev det intet. Hustrun hamnade i en sjukvårdssväng. Lyckligtvis avfärdade undersökningsresultaten våra farhågor. Det kan ...

Vi samlar på oss räkskal i frysen. Nu hade ett helt fack blivit fullt. Dags att göra fond. Fonden är fin till såser, soppor och grytor Två kilo räkskal, det blev att ta fram en av 10-litersgrytorna.   Morötter, lök, Purjolök, Tomat och Fän...

  Nu börjar plantorna göra skäl för kompost och gödsel. Gödsel både på flaska och i naturligt skick. Alla sorter utom en har gett mogen frukt hittills. Cherio, en busktomat ger så bra att man alltid kan ha tomater på bordet, från 15 juli. På b...