Tackornas tacka, Örat. Hon blev snabbt allas favorit. Hon kunde t.o.m se förnärmad ut om man inte uppmärksammade henne. Hon finns inte mer, dog av förmodade åldersskäl i hagen hos oss.

Många av hennes Homo Sapies-bekanta sörjde henne.

Nu är det höst, fåren är hemtagna.

Satt härom dagen och gick igenom något 1000-tal fårbilder.

De flesta är tagna som ren dokumentation.

Men där finns en och annan bild som är lite mer.

Lamm blir ju alltid söta på bild, inte minst om det finns ett litet barn med i bilden.

Tackorna är egna personligheter.

Det syns kanske inte i första ögonkastet, men efter lite samvaro, så ser man deras egenheter och temperament.

Särskilt 4 tackor har gjort intryck.

Greta, Märta, Tova och framför allt "Örat". En del av barnen kallade Örat för Emma.

En namnlös tacka, "Lejonet" och Greta med knappt nattgamla lamm.

Örat kallades så, för att man missat med tången vid märkningen, så hon saknade en flik i örat.

Hon var så nära människa ett får kan komma.

Oerhört förnärmad om man inte ägnade sig lite åt henne, när man kom ner.

Greta, Tova och Märta, är av samma generation, idag ganska gamla tackor, som försökt göra Örat äran stridig som ledartacka.

Senaste sommaren fick två av dem en egen flock.

Vi har haft Gutetackor också.

Lammen har blivit blandras eftersom baggen varit vit köttrasblandning.

Tackorna har sin hackeordning vid utfodring. Kan ge varandra ordentliga körare om fel tacka får för bra placering.

Vi har inte haft Gutar de senaste åren. Äpplena har inte landat allt för nära Päronträdet.

En vit köttrasblandning står för faderskapet till lammen.