1996 i september åkte vi själva till Frankrike.

Huvudattraktionen skulle bli och blev Bordauxområdet.

Vi åkte nerigenom(från Piriac sur mer), hade egentligen tänkt att ta en dag i det verkliga Bordauxområdet, men en färja som redan gått, gjorde att vi körde direkt på St Emilion.

Vi fick tag på ett hotellrum, i anexet till ett hotell, med utsikt över staden åt ena hållet, åt andra hållet så tittade vi rakt ner på vingymnasiets anläggning.

Vi hade tur, samma dag som vi anlände startade vinskörden.

Sådant går inte att planera månader i förväg, man ska bara ha tur.

St Emilion är bara vin.

Kommunens administration, liksom affärer, som inte sålde vin, låg utslängt en bit från stadsmuren.

Varenda plätt, om än bara 10 kvadratmeter på en berghylla, var vin.

Den gamla kyrkan låg mitt i byn och framför den Place du Marsche, med restauranger och kafeer.

Det blev Buef Borginogne, Coc au Vin, Cassolet, Assiette du charceture, Confit du Canard och en hel del till.

Restauranger var det ingen brist på och vinet kostade bara dubbla priset mot i affären.

Place du Marsché, har borden på torget och restaurangerna ligger runt omkring.

Vinförsäljning från vinkällare mitt i staden.

Vi tog naturligtvis några turer ut i vinlandskapet på morgnarna.

Dimman lättade, först på höjderna senare nere i dalarna.

Så fort dimman lättat vidtog vinskörd.

Vid ett tillfälle, vi hade väl tur, såg vi ett stort gäng ungdommar komma på traktor och vagn.

De stannade, just där vi var, ungdommarna var från vingymnasiet.

De skördade på traditionellt sätt i träkorgar, som tömdes i större korgar som bars på ryggen och tömdes i  ännu större behållare för att köras hem.

Vi följde med och det var då vi förstod, fullt ut att det var våra grannar på gymnasiet.

Lite kul med ungdommarna, alla var inte klädda för vinskörd, en tjej t.ex hade guldränder på sin byxor.

Bättre lämpade på diskoteket!!!

Vi köpte vin till hustruns 50-årsdag, som skulle firas när vi kom tillbaka till Piriac.

Först köpte vi ett, Chateau Moulin St Georges,

sedan hittade vi i kommnens försäljning, Maison du vin, ett ännu bättre, Chateau Cap de Mourlin, 1980.

16 år, på väg över i tegelrött och lättdrucket.

Vi missade proklamerandet av att vinskörden kunde börja.

Från ett torn, så blåser man i lurar, klädda i traditioella kläder.

Det är en viktig ritual, varumärket St Emilion vårdas ömt.

Inne i staden, eller ute på vingårdarna kan man köpa till förhållandevis humana priser, ner till en tredjedel av priset på Systembolaget.

Vi köpte en låda av Chateau Ausones tredjevin, Chateau du Fonbel.

Vi hade läst om det, det hade nyss fått Grand Cruklassificering och var underskattat.

De vet sitt värde, inte alls lika lätt att få prova.

Säljarna vill först övertyga sig om, att man kommer att köpa.

St Emilionvinerna är inte billiga.

Det finns inte många under 400 kronor på Systembolaget.

En annan specialitet som även rymdes innanför stadsmurarna, var Macarons.

En mandelkaka, ofta i olika färger, som fullkomligt smälte i munnen.

Trots att staden var backig och det ständigt kändes som man hade motlut, så var den lättpromenerad.

Härliga utsikter, både in mot staden och ut i vinlandskapet.

Det fanns inte många meter, utan att ögat  hade något intressant att fästa sig vid.

En 10-kiloslåda med Gravensteiäpplen har blivit mos, passerat och med bitar, några äpplekakor och lite annat gott.

Vallåkrakärlet har stått och väntat på att bli använt.

Idag ska det bli.

Tre kilo morötter som bas blir premiärsyrningen.

Krukan har rengjorts noga.

Fel bakterier kan ställa till katastrofer, rätt bakterier gör underverk.

Hustrun, som varit i "branchen", tillåter ingen plast, bara "rena" material.

Allt nydiskat i hett vatten vid användningen.

Morötter och Basilika direkt från växtplatsen.

Vi har fått en enorm Morotsskörd i år.

Trots sin storlek är de inte träiga.

Resultatet av mycket aska från kaminen och kompost.

Basilikorna börjar bli lite hängiga, håller inte 10 grader på natten i växthuset, de signalerar direkt.

Löken är skördad sedan länge, Palsternackor liksom krydderier mm inköpt.

Filmjölk silad för att få vasla till beredningen.

Föreställningen kan börja.

Det är långkok det handlar om.

Först om 10-11 veckor kan vi smaka resultatet.