Sjynter, Sjuuuntorp, Sjöntorp.

Tre sätt att uttala namnet på.

Den äldre bondebefolkningen, gemene man och så förfiningsförsök av dem som umgicks i de fiiina lokalerna.

Fabriken, runt vilken det moderna Sjuntorp växte fram.

När jag började skolan 1952, var Sjuntorp en storhet.

Textilfabrik med 1100 anställda.

Fotbollslag i ”riktiga” div. III, hårdsponsrat av familjen Mark, som ägde AB Sjuntorp.

Under säsong, behövde de inte jobba på fabriken.

Sommarens gräsklippning avlöstes av vinterns spolning av bandybanan.

En folkpark, som gästades av 100-tals ”utifrån”.

Snoddas var naturligtvis där, liksom The Sputnics något 10-tal år senare.

Den nya centralskolan, var bara dimensionerad för en klass i varje årskurs.

När enhetsskolan genomfördes och 40-talskullarna blev skolmogna, behövde man de gamla byskolorna, ett tag till.

Skolan byggdes ut ytterligare, när Flundre kommun skulle gå upp i Trollhättan, 1971.

Jag gick i en mindre skola, Skrehall, alla sju åren.

Vi var två klasser.

Vi fick gå till badhuset en gång i månaden!

Trotsigheten var tydligen medfödd.

Religiösa lärare, liksom gammaldags skolfröken, blev bara för mycket.

Det blev åtskilliga lärarsamtal hem till föräldrarna.

Som jag förstod det, så var farsan lite stolt och försvarade mig varje gång.

Hyssen och protesterna skedde med en viss finess och det var väl det han var imponerad av, sen spelar ju släktskapet sin roll.

Långt senare, träffade jag väl någon av dem som blivit ”terroriserade”, ingen förvånades över att man hamnat till vänster och blivit Vietnamaktivist.

Hitom regnbågen, hade vi vår fotbollsplan, den slogs inte med gräsklippare på den tiden.

Fotbollen intresserade mig bara som åskådare, utöver de ”matcher” vi spelade bakom Olles ladugård.

Vi ”delade upp” och använde regeln ”3 hörnor straff, eftersom planen inte var riktigt fyrkantig.

Däremot kom jag i kontakt med brottningen som 12-åring.

Sjuntorps AK, blev en tidig farmarklubb, till mer legendariska Trollhättans AK

Fast ingen hört talas om begreppet farmarklubb, då.

Brottningsintresset har hållit i sig.

Fabriken hade sett sina bästa dagar, de flesta ungdomarna sökte sig till Trollhättan eller Lilla Edet.

När jag sökte jobb första gången, hade jag ett 40-tal jobb att välja bland.

Det stora flertalet i Trollhättan.

Något som mina egna barn hade svårt att tro, några årtionden senare.

Hade Sjuntorp legat i Bergslagen, eller Norrlands inland, hade det bara varit ett skelett idag.

Närheten till arbetsmarknader, gjorde Sjuntorp till en utmärkt bostadsort.

Idag har man hela Göteborgsregionen som arbetsmarknad.

Vid rivningen av det gamla bolagskontoret, missade jag med några dagar att få ett foto på den klassiska skyten ” AB Sjuntorp”.

Till vänster om regnbågsfästet, upp mot skogen, är ett par f.d beteshagar, till höger den s.k Stolpelyckan. De stora kraftledningarna gick över våra marker.

Sjön Trehörningen ligger inte långt bort bakom skogen, för fiske och bad.

I min hemby, Blaxtorp, finns inte ett stängsel kvar, ingen har några djur att stänga in.

För en kort tid, vid inspelningen av filmen ”Under solen”, stängslade man i bildvinklarna och t.o.m en busshållplats arrangerades framför vårt hus.

Det gamla brukssamhället har blivit filmmiljö.