Det är nu exakt ett halvår sen vi var i Paris, vår, sommar och höst har rullat fram.

Av och till går jag tillbaka i bilder och minns, upplever händelser igen.

En ganska ovanlig bild på den stora Basilikan i Montmartre, Sacre Coeur.

Den är tagen "bakifrån".

Den vanliga bilden är ju fronten med den stora trappan, ofta full med folk, framför.

Det är sen solnedgång och vi har varit och ätit bl.a Confit du canard och druckit Chablisvin.

Blev rätt förvänad i går, flera Sländor igång fortfarande, trots nattfrosten härom dagen.

Den här satt på en rabattkant och näst intill bad om att bli fotograferad.

Tidig morgon i Toscana. Den här vyn kommer de som bor i lägenheter i Ulignano, att kunna se om man är uppe före Tuppen.

Toscanaresorna nästa år närmar sig.

Igår hade vi första träffen med gänget som reser 26 maj till 1 juni.

Ett knappt 20-tal hade slutit upp. Vi blir 23-25 i gruppen, med mig och tolken.

En gemytlig, men förväntansfull stämning rådde.

Dagen skulle ge en mera utförlig bild av vad vi hade framför oss. Mer än vad som kan tas med i den första skriftliga informationen.

En del komponenter kan man bestämma själva, man kan t.o.m välja bort en hel dag och göra något på egen hand. Interrailpassen ger möjlighet att åka tåg vart man vill en dag av de tre i Toscana.

Det verkade som att man tyckte ramprogrammet var intressant, men t.ex muséebesök i Florens, kanske byts ut mot flanerande! på egen hand.

Nästa träff blir den 7 november, men då träffas vi på eftermiddagen, så att Jaana, tolken/guiden, kan vara med.

De andra två grupperna, ska träffas på samma sätt och i mars, så ska vi ha samling för alla och äta och dricka lite Toscanskt, så att förväntningarna höjs ytterligare ett snäpp.

Vilka som slutligen åker, vet vi knappast förrän Interrailpassen delas ut på perrongen i Borås, när vi ska ge oss i väg.

En viss cirkulation, folk avbokar sig andra kommer till.

Ganska naturligt, när vi behöver vara ute i så god tid.

Idag är det styrelsemöte med PRO Borås centrum, där det blir en höjdare, att få rapportera 56 nya medlemmar hittills under året och ett 15-tal ytterligare, Curligspelare, på väg.

Vi har en del växter som följer oss, som vi inte behöver tänka på, de kommer där de kommer och de som inte står alldeles bort i träna, får stå kvar.

En sån växt är Mariatisteln. Köpte en planta på Vickleby i slutet av 80-talet. Den har fått ättlingar, varje år. Fröna kan tydligen ligga i jorden i flera år, för att när det passar dem, slå rot och bilda en ståtlig tistel.

Den här såg jag först när jag tog bort blast och nät efter Spritärtorna, i kanten till Asterlandet.

Plantan är särdeles kraftig, men hinner nog inte blomma. Till kommande år får vi lita till sovande frön.

Det vissna Daggkåpebladet tog rimfrosten, som om vore det smink.

Första nattfrosten, eller rättare sagt, första morgonfrosten.

-1,3, men det räcker för de mest känsliga.

Trodde Dahliorna skulle sloka, men i kväll ser de riktigt fina ut, en del blad har svartnat, men det mesta lever. Fägringen består.

Vissa växter hade blivit vackrare av den lilla rimfrosten.

Mest anmärkningsvärd, var en Vallmo som normalt blommar i juni.

Den såg nästan ut som Rumpnissen i Ronja Rövardotter.

Voffo gör di på dette vise?

De flyger in över oss i hyggliga formationer.

Vi har tydligen ett Trandrag om hösten.

Några dagar i Oktober flyger de över här.

Ömsom väster, ömsom öster om oss.

De har gemensamt, att de håller lite drygt behändigt fotoavstånd.

Får zooma en hel del för att de ska synas på bild.

I går var första dagen vi såg dem. Förmodligen fortsätter det idag.

Varje flock har samma beteende. De kommer i V-form, men när de får se Åsunden, så uppstår en stunds förvirring, de skingras och flyger runt något eller några varv, sen verkar de hitta riktningen och fortsätter.

En del år hör vi dem bara, ovan låga moln med eller utan regn.

Plötsligt uppstår stora förvirringen.

Sen hittar de tydligen riktningen och flyger mot värmen och ljuset.

Klickar du på bilderna, blir de lite större.