Det vissna Daggkåpebladet tog rimfrosten, som om vore det smink.

Första nattfrosten, eller rättare sagt, första morgonfrosten.

-1,3, men det räcker för de mest känsliga.

Trodde Dahliorna skulle sloka, men i kväll ser de riktigt fina ut, en del blad har svartnat, men det mesta lever. Fägringen består.

Vissa växter hade blivit vackrare av den lilla rimfrosten.

Mest anmärkningsvärd, var en Vallmo som normalt blommar i juni.

Den såg nästan ut som Rumpnissen i Ronja Rövardotter.

Voffo gör di på dette vise?

De flyger in över oss i hyggliga formationer.

Vi har tydligen ett Trandrag om hösten.

Några dagar i Oktober flyger de över här.

Ömsom väster, ömsom öster om oss.

De har gemensamt, att de håller lite drygt behändigt fotoavstånd.

Får zooma en hel del för att de ska synas på bild.

I går var första dagen vi såg dem. Förmodligen fortsätter det idag.

Varje flock har samma beteende. De kommer i V-form, men när de får se Åsunden, så uppstår en stunds förvirring, de skingras och flyger runt något eller några varv, sen verkar de hitta riktningen och fortsätter.

En del år hör vi dem bara, ovan låga moln med eller utan regn.

Plötsligt uppstår stora förvirringen.

Sen hittar de tydligen riktningen och flyger mot värmen och ljuset.

Klickar du på bilderna, blir de lite större.