Lars Ohly har lyssnat på folk ute i landet, inte minst på de fackliga organisationerna och kommit fram till att det rödgröna samarbetet måste fungera fullt ut.

Inte minst är detta en förutsättning om den fackliga rörelsens potential ska ges full kraft i valrörelsen.

Tänk, en LO-organisation som uppmanar att rösta på de rödgröna, inte bara på S.

I radionyheterna för en stund sedan. meddelar Lars Ohly, att han gjort helt om och förordar nu ett bredare regeringsprogram tillsammans med de andra rödgröna.

Det har varit dumt, fåfängt och framför allt omoget, att hävda en "egen linje" inför valrörelsen, när man bekänner sig till ett regeringsalternativ.

Nu får Vänsterpartiet reell möjlighet att påverka regeringspolitiken.

Det hade varit näst intill hopplöst, om MP och S snackat sig samman före valet och V stått med mössan i näven.

Lars Ohly har ett tungt lass att baxa.

Det har florerat alldeles för många omogna infall i partiets politik de senaste åren.

Lars Ohly bär ansvaret för detta och jag är den förste att hälsa insikternas återkomst.

EU-frågan härom veckan, regeringsplattform idag.

Redan under KOLA-dagarna i Borås för några veckor sedan kunde man skönja en annan attityd.

Bra Lars Ohly, att detta fullföljs.

Vänsterpartiet har mycket att bidra med i ett rödgrönt samarbete, men då måste man vara med på plan.

Det dåliga självförtroendet, som oftast är grunden till att en del vill hävda en "egen linje", måste arbetas bort.

Nu ska vi styra en nation, inte interna futtigheter.

Tänkvärda ord från Fagersta.

Piratpartiet ska ha ett årsmöte på webben.

Ett intressant försök, men det har inte med demokrati att göra.

Alla ska kunna vara inloggade, hela tiden eller när de vill.

Mötet körs på dagtid, vilket naturligtvis exkluderar de som har skola eller arbete på sin personliga dagordning.

Formen har stora likheter med vänsterns "ultrademokrati" på 60-70-talet.

De som var uthålligast vann.

Det var motsatsen till demokrati.

Vem tar ansvar för beslut fattade via tangenttryckningar hemmavid?

Hållningen i olika frågor kan bölja fram och tillbaka, beroende av vilka som är inloggade.

Webben är bra som opinionsavkännare, snabbt få ut information och beslutsunderlag, men som diskussions-och beslutsforum är den allt för snuttifierad.

Vem kan föra ett sammanhängande längre resonemang på ett webbmöte?

Det blir många tappade trådar.

Ultrademokratin blir ett maktmedel, en härskarteknik för de sammansvurna.

Presstopp!!!

Hörde just på radion, att förra året deltog 109!!! medlemmar av 10000 i ordförandevalet.

Det är ungefär en tredjedel av andra partiers valda kongressombud.

Betraktar man sedan Verksamhetsplanens hantering som formalia, då är det illa.

I dagarna två, håller Regionfullmäktige möte. Måndag-tisdag.

För ovanlighetens skull kan jag inte delta.

Influensa och tillstötande ryggont, håller mig borta.

Synd, synd, synd.

Det är ju grand final på infrastrukturfrågorna.

När man varit med i hela racet och stångats med omvalsheta kommunalråd, så känns det tomt att inte få skicka iväg planernma till regering och riksdag.

Men jag litar på de mina, att vi gör bra i från oss.

Skop och SIFO kommer med mätningar idag.

De pekar åt lite olika håll, även om de rödgröna ökar i bägge.

Gemensamt för båda, är att S går märkbart framåt.

V:s framgång i båda med några tiondelar, från lågt läge kan vara enm tröst för Tigerhjärtan.

Miljöpartiet marginellt tillbaka.

Sverigedemokraterna ökar oroväckande.

Är inne i Riksdagen i den ena, väldigt nära i den andra.

Deras Lantdagar(är vi i Bayern?) , med mediauppmärksamhet kan nog ge dem ytterligare skjuts.

Valet 2010 kommer att avgöras på, om KD kommer in, om SD kommer in.

Låt oss hoppas att båda stannar utanför.

Opinionsmätningar är roliga om det går bra för det parti man sympatiserar med.

Ger tvivelsutan lite extra energi och medvind i debatter.

Är bara opinionsmätningar, inte valresultat om det är tvärtom.

Med den uppsjö på mätningar vi har idag, har tjusningen gått ur dem en aning.

Annat var det när SIFO kom 3:dje söndagen i månaden och SCB en gång i halvåret.

Faktum kvarstår, opinionsmätningar är knappast träning, det är den stora mätningen på valdagen som räknas.

Nu har BRU, Beredningsgruppen för regional utveckling, behandlat infraplanerna.

Regionstyrelsen har fattat förväntade beslut inför Regionfullmäktige som slutligen behandlar och beslutar på tisdag.

Det är mycket pengar det handlar om.

30 miljarder för Västsvenska paketet, 36 miljarder i nationella planen och 5,5 miljarder i den regionala planen.

Någon eller ett par miljarder över 70! fram till 2020.

Trots detta kan inte en ny hamnbana i Göteborg påbörjas förrän 2019.

Förbifart Borås, 27:an nya sträckning fick inte plats över huvud taget.

Andra, lokalt framlyfta objekt röner samma öde.

Vad gäller hamnbanan har jag och därmed V förordat, att man flyttar bak ett par delsträckor på E20 och E6, för att kunna påbörja hamnbanan 2013.

I den regionala planen har jag och V förordat senareläggning av vägar för att kunna bygga ut spårvägen på Norra Älvstranden i Göteborg.

Vi vill heller inte satsa på Trollhättans flygplats.

Den blir ju över nu, när vi åker tåg söder om Sundsvall.

Nostalgin får ha gränser.

Gång-och cykelvägnätet får inte bli konjunkturutjämnare,som sker idag, utan en rejäl satsning bör ske under plantiden.

Flytta bak några samhällsekonomiskt olönsamma vägar.

Det får vara någon måtta på kommunalrådens pinknödighet.

Ska de bli omvalda, får det ske på egna meriter och inte till priset av ökad global uppvärmning.

Det kan verka bestickande om man bor i de glesare delarna av regionen, att så mycket satsningar sker i Göteborgsregionen och i och runt de större städerna.

Ska vi ta klimatproblematiken på allvar, vill vi bidra till minskad global uppvärmning, måste vi använda den korta tid vi har att växla spår, klokt.

Får vi över några hundra tusen från ratten till spårbunden kollektivtrafik, dår får vi rådrum att även tillgodose lokala önskemål.

Men det gäller även  den regionala utvecklingen i allmänhet.

Får vi inte fart i de större centrana, blir det inga ringar på vattnet för de mindre orterna heller.

Allt har sin tid.

De här planerna ska påverka framtiden, inte bara för oss som lever nu, utan även för de alla ofödda, som ska vara en aktiv del av samma framtid och tvingas leva längre med den än vi.

Ska bli en spännande debatt i Regionfullmäktige på tisdag.

På tisdag förmiddag har vi möte med Regionutvecklingsberedningen, som ska föreslå ett yttrande till Regionstyrelsen, som har möte samma eftermiddag.

Nästa tisdag ska Regionfullmäktige fastställa yttrandet över regional och nationell plan för infrastrukturen i Västra Götaland.

Den här planperioden är kryddad med det s.k Västsvenska paketet*.

Det finns många utgångspunkter i infrastrukturdiskussionerna.

För min del gör jag följande prioriteringar;

• Minska koldioxidutsläppen, ingen kommer undan klimatproblematiken.
• Öka kollektivtrafikens andel av resandet.
• Mera gods-och persontransporter på järnväg.
• Större arbetsmarknadsregioner, genom bättre kommunikationer.
• Öka tillgängligheten till Göteborgs hamn.

Detta är inte oomtvistat.

En satsning i de större tätorterna, framför allt i Göteborg, minskar klimatpåverkan dramatiskt, många människor kan bete sig klimatsmartare.

En satsning på medelstora vägar ute i regionen, kan t.o.m öka klimatpåverkan, genom att bilen blir konkurrenskraftigare av tidsskäl.

Kollektivtrafiken sker oftast med buss.

Bygger vi ut en järnvägssträcka, förbättra stationslägen m.m., för att ge fler tillgång till järnväg, vill fortfarande andra att vägen ska förbättras också.

Inte särskilt klimatsmart.

Satsar vi pengar ur den regionala planen på kollektivtrafik, föreliggande förslag innehåller en tredubbling, dyker där upp ett antal kommunalråd som tycker att deras vägar är viktigare.

I planer ligger de olika projekten rangordnade.

Men så händer saker, t.ex IKEA:s etablering i Torp, utanför Uddevalla.

Ombyggnader av vägar och tillfarter blir nödvändiga, det inser alla, men ingen vill ge efter på sina objekt, som kommit en bit upp på listan.

Summan av tillgängliga medel har inte ökat

Bygger vi järnvägsbro och dubbelspår till Göteborgs hamn, så är det för att styra om godset till järnväg, då är det rimligt att lägga avgifter på vägtransporterna, för att öka järnvägens konkurrenskraft.

Då ökar ljudnivån på kommunalråden utefter E6 och E20.

Det som jag är mest kritiskt mot, är när en kommunstyrelseordförande ute i regionen, tiger still när vi behandlar Västsvenska paketet*, men på hemmaplan larmar om att det kan drabba deras kommun eller regiondel.

Inte alls ovanligt.

Detta är ohederligt, men en del av politiken.

Den regionala planen omfattar c:a 4 miljarder, vi arbetar med en 100%-nivå, men även med 125% och 75%.

Vid den högre nivån hamnar fler objekt över strecket, vid den lägre blir det färre.

Det Västsvenska paketet c:a 30 miljarder och den nationella planen ytterligare ett antal miljarder till Västsverige.

Allt fram till 2020.

*Västsvenska paketet är ett samfinansierat projekt mellan staten och Västsverige.

Främsta inkomstkällan blir miljöstyrande avgifter på biltrafiken i Göteborg.

Ny genomfartsjärnväg i Göteborg, med tre stationslägen, ny älvtunnel och kraftfull sastning på kollektivtrafiken.

Socitetshuset.

Nu är CPMR:s generalförsamling avsltatd.

De som önskade bjöds på en resa i södra Bohuslän idag.

Vi åkte buss till Marstrand, för kaffe på Socitetshuset.

En mycket vacker träbyggnad, men vilka underhålls-och driftskostnader.

Därifrån åkte vi båt till Skärhamn för att besöka Akvarellmuseet.

Vädret var "maritimt", blåste och regnade.

Några av våra gäster blev rätt oroliga ute på Marstrandsfjärden, där det låg på från öppet hav.

Båtresan blev lite skumpig.

Efter lunch i Skärhamn, var det återresa till Göteborg.

Våra gäster hade bara lovord att säga om hela arrangemanget i Göteborg.

Många svenska landsting är inte så lite avundsjuka på de resurser som Västra Götaland har och den verksamhet som kommer ut av det.

T.o.m smörgåsbordet i går kväll på Älvsborgs fästning, i ganska kalla lokaler, var uppskattat.

Fransmän och spanjorer åt sill och köttbullar med god aptit.

Dagarna har gått i Västerhavets tecken, matmässigt.

Nu är det Aberdeens tur nästa år.

Sedan är min mandatperiod slut.

Skulle inte tro jag ställer upp för omval.

Man kan undra vad sådana här tillställningar ska vara bra för.

Enbart här i Göteborg, kopplade vi ihop företrädare från olika regioner med verksamhet i västsverige.

Av det kan det komma ut en hel del bra.

Slutligen kan man inte bortse från värdet, att 160 regioner jobbar mot samma mål, på hemmaplan, gentemot EU och yttre aktörer.

Världen är liten idag, vi träffar på varandra överallt.

Under fiskedebatten, som var föranledd av EU:s grönbok om fiske, visade sig rubriken vara fullt befogad.

Atlantregionernas försvar, om än med piruetter, för rovfiske stod mot det ekologiska och kustnära fisket.

Vi gjorde ett i sammanhanget mycket kraftfullt inlägg, som vi har stöd för av både Nordsjöregionerna och Östersjöregionerna.

Det måste bli slut på utkasten.

Idag slängs nästan hälften av all fångad fisk över bord.

Den måste tas upp och belasta kvoterna.

Fiskekapaciteten måste anpassas till resurserna i havet.

IUU, måste upphöra, det illegala, orapporterade och oreglerade fisket.

Det lokalt småskaliga fisket måste främjas, det ger regional utveckling i kustsamhällena och en levande kust, både över och under vattenytan.

Allt fler konsumenter kräver ekologiska produkter.

Även fisk måste kunna produceras ekologiskt och tillfredställa konsumenterna.

Det är svårt för oss karga nordbor att uthärda en sån här debatt.

Längre södeut i Europa har man en annan talartradition; har jag fått ordet så släpper jag det inte.

Anförandena börjar vid andra världskrigets slut, lismar inför honratiores, berömmer tidigare talare och skulle man komma till något substansiellt efter detta, så har vi somnat.

Kulturskillnader.