Under flera år fick vi aldrig se Vänderoten, Valeriana Officinalis, blomma.

Rådjuren hann först. Den var en av deras favoriter.

Egentligen inte mycket till blomma, kan bli bättre på bild än i real life.

Men det är en medicinalväxt, och som sådan tycker vi det är trevligt att ha den.

Valerianan är mycket använd inom medicinen.

Sjötorp speglar sig i det stilla vattnet.

Idag återupptog vi morgonpromenerandet och -doppandet.Trondheimsresa och fulväder har satt temporärt stopp.

Full sol från klarblå himmel, vindstilla och termometern drar mot 20.

Vårt Skäggdoppingspar ruvar på.

Idag hade hanen solidariserat sig med honan och låg bredvid boet.

De två ungarna jag trott mig se, tillhörde en granne nästgårds i vassen, en Andfamilj.

När jag flanerat mig lite för nära med kameran, gled de från boet och simmade en bit bort.

Jag lät dem vara i fred fortsättningsvis, vill ju se kläckta ungar.

Fåren betade fridfullt, men en stund senare var det full trängsel runt  minerallådan. Den innehåller bl.a Melass i år.

Det är härligt att doppa sig i böljan den blå, efter en trekilometers promenad, även om den inte höll mer än knappa 17 grader.

De graderna kändes betydligt behagligare idag, än när vi tog första doppet för knappt två veckor sedan.

Pontus, ett barnbarn, är här några dagar, med blandat sommarlov och utgöra en hjälpande hand, med att rengöra altanerna.

Vi ska även bygga ny kompost. Har det sagts förut? Ja, men nu ska det ske.

Dock, åker vi först till Cramers i Hillared och köper lite jord och gödsel, för de sista utplanteringarna.

Vissa blommor går man och väntar på mer än andra.

För mig är Fingerborgsblomman en sådan.

Nu har de börjat slå ut, men de flesta är i knoppstadiet fortfarande.

Alla våra Fingerborgsblommor är hemmasådda eller självförökade.

Teckningen inuti blomman tycker jag är fantastisk.

Vid lite vägkorsning, är det alltid lika spännade att se vilka mönster de utvecklar.

Kanadagässen var först ut med kläckta ungar.

Skäggdoppingen har två, men ligger fortfarande på resten av äggen.

Småskrakens hane ligger på bryggan och lämnar den motvilligt när man närmar sig

Det har varit mycket ljud från Storlommen i vår, får se om det blir ungar, eller bara mycket skrik för lite ull.

Ett par Kniphanar lär inte föröka sig om de inte har honor ruvande nån stans.

En liten mås har legat och ruvat ett tag, på tre ägg.

Den har säkerhetsavstånd, kommer man närmare, så flyger den från boet.

Stenen som är underlag för boet, har sett Måsungar födas tidigare.

Vi får vänta ytterligare nån vecka eller mer, innan kullarna simmar omkring i strandkanten, när vi ska morgondoppa oss.

Hon sa så, mamma Maria på Le Tre Stelle.

Idag var det svårt att hålla styr på avtryckarfingret.

Avtryckaren till kameran.

Dels har vi våra Blåmesungar, som har utökats med en kull ganska orädda Nötväckor.

På ljudet att döma, lockar även Hackspetten på sina ungar.

Men höjdpunkten, var en ekkorre, som lät sig väl smaka av de feta fröna. Och länge.

För att inte riskera något, så fotade jag genom ett fönster.

Behövde putsas!

Ekkorren var inte välkommen hos fåglarna, de flög och tjoade, vad de förmådde, utom Hackspetten som tog sin plats vid jordnötterna.

En Stenknäck gick på tvärslån och såg ut att undra; - är du inte klar snart?

Kul är det med djur så nära och så lite zoom på kameran, så dras de in i tittbart format.

   Aklejorna står i full blom nu, både mängd-och enskild upplevelse.

Lite sent hemkommen från Trondheim, kunde jag konstatera, att det händer mycket på ett par dagar.

Det växer så det knakar, fågelungar kommer ut och prövar sina vingliga vingar.

Jag visste vad som väntade, ett antal plantlådor, skulle fördelas ut i landen.

Även en del bortlovat, skulle fixas.

Men, det är ett roligt jobb.

Ta Tagetesen t.ex

Fröna sås, upp kommer späda plantor, som omplanteras i lådor.

Första tiden händer till synes ingenting, men efter ett par veckor börjar det tätna i lådorna, man skönjer små knoppanlag och nu när de planterades ut i går, har de börjat en försiktig blommning.

Idag ska delar av Solrosorna ut, Planterar ut små grupper på 3-7, här och där.

Vi har några bara fläckar, där det ska ut flerårigt till hösten, men får nu ge plats åt 4-5 sorters Solrosor.

Det gäller att passa Solrosorna, så de inte står i växthuset och ranglar i väg.

Ett par låga sorter hamnar i krukor och lådor.

Dahliorna är halvmeterhöga i sina krukor, jag toppade dem i går och har de tur kommer de ut idag med.

Livet är dock inte bara arbete, så vi får se. de går inte från oss.

Astrarnas land är inte ogräsrensat ännu, så de får stå några dagar till.

Samma gäller med Pumporna, som för säkerhets skull, fått större krukor.

Kan hända att Krassen finner sin slutliga kruka eller låda idag, solen lyser, efter nattligt regn.

Ja, det är lite pill, men ett roligt pill.

Från fröna sås, till man kan beskåda härligheten, i full blim, fina sommarkvällar.

Det har varit fullt liv i vildapeln, en bit från fågelmatningen, de senaste dagarna.

Igår kom det fram fem Blåmesungar, till matningen.

De var orädda, så fotoavstånd och vinklar var inget problem. Däremot, att samla alla fem på samma bild, visade sig vara svårt.

Till att börja med satt de på tvärslån och väntade på att föräldrarna skulle mata dem, men Blåmesar är tydligen goda pedagoger, så snart var de nere och försökte äta själva.

Bordskicket hade väl en del i övrigt att önska, men som med människor så kommer det väl efter hand.

Del av Meldalstunet, en av de kompletta gårdarna på museét.

En liten bit från centrum i Trondheim ligger Sverresborg, Tröndelags folklivsmuseum.

7-8 busshållplatser närmare bestämt, med linje 8.

Friluftsdelen, kan jämföras med Skansen. Hus och gårdar är nedmonterade och uppförda vid Sverresborg.

Sverres gamla borgruin ligger i centrum.

Precis som i delar av Sverige, så hade man ett hus för varje ändamål.

Stabbur, för förvaring av mat, smedja, fjös(ladugård), stall, eldhus, badstue, lador, snickarutrymmen m.m Sen bostadshus, selvfölgelig.

Det var en del gårdar som hade väldigt många hus.

Den gamla stavkyrkan från Haltdalen sken i kapp med solen.

I en särskild liten avdelning skildrades kustbefolkningens liv.

Dahemsbarn, som var en stor del av gästerna den här dagen, gjorde en längre halt i avdelningen för lantraser.

Den som inte vill gå några km. kan uppehålla sig, med stor behållning, i utställningsdelen. Tre våningar med folkliv från Trönderlag.

Som jag känner det, så var det ett besök väl värt besväret att ta bussen och den långa promenaden i 25 Tröndergrader och full sol.