Sittande på möte i Hell!, tittade jag in på Sinneskattens site och ja visst ja, det är fredag.

Trassel, kom att tänka på en bild jag har från Stens huvud, fiskenät.

Vet inte vad ett proffs ser, men jag skulle inte ge mig på att försöka ta i dem.

mera trassel här.

Några minuter efter sju, steg jag ut i ett soligt och välkomnande Trondheim.

Av NSB-personal hade jag fått en karta över stan.

Första anhalten skulle visa sig bli Kristianstens fästning.

Det ligger som definitivt högsta punkten i stan, var det även oitagligt 2011?

Även vägen dit var fantastisk.

Kliceribilder.

Nidälven slingrade genom stan och både utefter älven och gatorna upp mot fästningen, var kantade av gammal, välhållen träbebyggelse.

Tog mig upp, men det fodrade en paus. Hittade några mjuka soffor, där det hade varit fest kvällen innan.

Mest i ögonenfallande är den tjockväggade officersbyggnaden.

Men även andra faciliteter är bevarade, bl.a arresten.

Ett minnesmärke finns över de Norska motståndsmän, som under kriget blev avrättade på fästningen.

Utsikten från trondheims högsta punkt är hänförande.

Ut över fjorden, över staden och t.o.m Nidarosdomen ser mänsklig ut häruppifrån.

Ute i fjorden ligger Munkholmen, där munkar tidigt anlade ett kloster, men som så småning om blev även det ett befästningsverk.

Väljer man sedan att ta en annan väg ner än upp, så får man se ännu mera fin gammal träbebyggelse.

Vid tiden för, när man fick följa med till Kornsjö och handla margarin, mjöl och socker, som balast. För att ge fler kilon mat från Kornsjö. Vid den tiden kom jag i kontakt med smeknamnet man hade på Norrmän; Norrbaggar.

Har aldrig riktigt förstått upprinnelsen.

Men i går träffade jag på en Norrbagge. Av en gammal lantras dessutom.

I Sörtrönderlags folklivsmuseum.

Nidälven omgärdar stadskärnan i Trondheim.

Jag kom till Trondheim redan kl. 7 i morse.

Vid halvåttatiden, var jag redan på Kristianstens fästning. På vägen dit hade jag passerat Nidelven.

Många vackra gamla magasins-och andra byggnader ligger utefter älven i de centrala delarna.

Fästningen har varit ett svårintagligt fäste. T.o.m svenskarna har försökt, hade tagit hela Trondheim, men inte fästningen.

Därför korades norrmännen till segrare.

Tog en sväng över Nidarosdomen, innan jag åt en stabil hotellfrukost, låt vara på egen bekostnad, men det var ju jag som skulle ha maten.

Dagens höjdpunkt så här långt var Sörtrönderlags folklivsmuseum.

Jag tog mig dit med svindyr kollektivtrafik, man kan vara glad man inte bor i Trondheim.

Museét bestod av en stor utställningslokal med föremål ur folklivet. Allt från bestick till slädar, vagnar och automobiler.

En ganska lång slinga, var kantad med verkliga gårdar som monterats ner och rests i museéts domäner.

Även gamla norska lantraser var representerade.

Området var välordnat och bl.a daghemsgrupper förekom i mängd.

Tog sedan tåget till Hell, ja samhället heter så och tog in på Rica hotell, där vi börjar mötet kl. 16.00

Jag återkommer till ovanstående både i ord och bild, men kan lyfta på förlåten lite och avslöja, att - even god has an expedision in Hell.........

Vi fick några pinnar, av en svåger, för c:a 20 år sedan.

Så småningom började den breda ut sig. man får nästan vara hårdhänt, för att den ska hålla sig där man vill ha den.

Den blommar ymnigt. Vid tjänligt väder, står den vit ett par veckor.

Hittills har vädret stått busken bi, i år.

Idag var det möte med Kommunala pensionärsrådet för norra stadsdelsnämnden.

Dagordningen, var en sommardagordning, men vi avhandlade ändå regelverket för anhörigvård, nya regler för lex Sara, nu anmäler man inte, utan rapporterar.

En avgörande skillnad, inte minst för att motivera rapporter, som syftar till att säkra verksamheten.

I morgon kväll åker jag till Tronheim för möte med Övervakningskommittén, Interreg Sverige Norge.

Lite omväxling blir det. Dit åker jag till oslo och nattåg därifrån till Trondheim. Hem går resan över Storlien, genom Sverige.

Kommer hem på Oingstaftonens morgon.

Hade naturligtvis gått snabbare att flyga, men tid är ju det enda man har som pensionär.

F.ö trivs jag på tåg.

Kan läsa handlingarna på vägen upp, skicka sista minutenmejl om det skulle vara nåt.

Om någon undrar så har vi klarat oss från åskan hittills.

Borås och framför allt Sjöbo, fick sig en omgång i natt.

Den har bara mullrat i fjärran. Fjärran var väl Östra Västra Götaland(Skaraborg) som tydligen fått mer än de förtjänar.

19 grader i Tolken i morse.

På vår morgonpromenad passerar vi Borghult.

Ett vackert renoverat ställe.

Igår mötte oss den här bilden.

En släde och en äldre Amerikanare.

Har faktiskt erfarenhet av båda. Slädfärd till skolan, över gärdena, när vägen var igensnöad.

Amerikanaren, var i några år verktyg för raggaräventyr.

Nu står de som konstverk vid ladugårdsknuten.

Hade en gång i tiden, en förman, som svängde sig med svårare ord än han kunde bemästra.

Vid väderomslag kunde han säga, "nu blir det emballage i väderleken".

Det var vad vi kunde konstatera vid morgonpromenaden till doppet.

Mörka moln varslade om annat väder.

Vi möter varje dag tvåårige Joel från grannbyn, med sin mamma. De är ute på sin morgonrunda, vars höjdpunkt är att titta på fåren.

Innan vi träffade Joel, hade vi stött på en rådjursget, med ett kid.

Kidet skuttade i väg, medan geten uppehöll vårt intresse. Sen skuttade även hon i väg, fast åt motsatt håll.

Kameran var med, men skymmande buskage omöjliggjorde meningsfulla bilder.

Tror att vi träffade på fadern härom morgonen. En ståtlig bock med stor krona.

Mulet väder, men fullt badbart. 

Allt var som det brukar vid stranden. Kanadagässen på plats och fåren stod i mottagningskommitté.

18 grader i vattnet och det börjar kännas mera vant nu. Blir t.o.m en liten simtur.

Mottagningskommittén på plats. Lugna och trygga.

I skrivande stund beger sig hustrun till Slottsskogen för att lyssna på konsert.

Själv ska jag fira nationaldagen bakom gräsklipparen.

Kanske tar jag ner den lilla flaggan och sätter på gräsklipparen.