Det här har inte varit det mest lättarbetade jordbrukslandskapet. Åtskilliga kilometer stenmurar, vittnar om att ryggar har ömmat och armar värkt genom åren.

Askanäsrundan, är ett av våra promenadalternativ.

Den går genom ett skiftande landskap, granskog, ljusa bokskogspartier och ett avtagande jordbrukslandskap.

Karaktärsbilden för Askanäsrundan, en sammanhängande Bokskog. Den är som vackrast om våren, men hösten skäms inte heller för sig.

På sina ställen hänger lövträden ut som draperier. Hasseln har hyggligt behållt sin grönska, genom flera tuffa frostnätter.

Det börjar skvallra i lanskapet om att antalet mular och klövar är mindre nu än förr och på sina håll har de uteblivit helt de senaste åren. Dröjer säkert inte länge innan slyt gör sitt intåg.

Sluttningen på mittenbilden, kommer till våren att bjuda på en formidabel Visippsäng.

Gården Askanäs och deras granne, Bodins, ligger helt nära sjön, vackert så det förslår. Det är gårdar med många hus, ovan kan vi se Bodins jordkällare, med vagnslider ovanpå och Askanäs undantagsstuga.

Den rena skogen har även den sin tjusning. Rötter och stubbar, mjuka mosslandskap och byggnadskonst, som man kan undra om den överlever vintern.

Genom åren har man haft olika sätt, att informera på.

En milsten, var ju ett tidigt använt tecken. Vi snuddar vid en sockengräns, men även en kommungräns. Tvärred ligger i Ulricehamns kommun, Äspered i Borås stad.

Skyltarna in till vår by, förtäljer att man kommer in på Nabbaviksvägen om man svänger vänster. Vidare att området heter Nabben, det är privat väg och närmast marken en till saluskylt för en fastighet.

På stora vägen, mötte vi en granne, som med sin traktor, transporterade vedklyven till reparation, någonstans i Tvärred.

Mitt för vår stora avtagsväg, ligger en bondesåg.

Den tillhör Askanäs, men används inte numera.

Inger lever, men orkar inte, Åke Är död sedan några år.

Jag har själv köpt virke av Åke, sågat med en enkel klinga.

Hustrun stavade på hela tiden och har en princip, hon väntar inte på mig när jag fotar, då tappar hon rytmen. På det viset är jag ständigt på jakt i kapp henne och dagens målsättning, att sista gången vara i kapp på vår uppfart, grusades av några grannar som skördade granris till en blomsteraffär.

Nu är det väl skördat och klart i den lilla vingården i Montmartre.

Det var det redan i mitten av oktober 2007 när bilden togs.

Vinet är dyrt.

Precis som husen på västkusten är det väl läget man tar betalt för.