Geten stod och tittade på mig, medan de tre andra i flocken drog sig undan en bit. Fick nästan uppfattningen att den väntade, så jag skulle få mina bilder.

Gräsänderna går upp på land och försöker hitta något ätbart. Mest lufttorkat.

Skäggdoppingen har inte hittat nån partner ännu. Det brukar ta ett par veckor, men vi får tydligen vårt häckande par i Môsaviken i år också.

Eftersom det varit minusgrader i natt, så var det friskt och härligt i morgonsolen. Annars ganska lugnt.

Den 23 mars 1967 fick hustrun äta två portioner Chamignonsoppa. Jag vill inte ha Svamp. Det var vår bröllopsmiddag.

I går hade det gått 50 år och det kallas Guldbröllop.

Inga större åthävor. En Budapestrulle och en torr kaka. Vi firar vid senare tillfälle.

Däremot ska vi till Sjuntorp i morgon. Yngsta svägerskan fyller 70 år och har inbjudit till födelsedagsfirande.

Ska bli trevligt.

Och så en nytagen Zanderbild.

Hans föräldrar hade beställt en sats Köttfärssås. Jag föreslog en köttsås och de ville ha det.

Gjorde en "Högrev Bolognese" i Crocpotten. Klicka för recept.

Vi tog hälften och hälften levererades. Blev uppskattad och även vi tyckte det blev gott.

Man behöver komplettera kryddningen efter att köttet finfördelats och halvera vattenmängden, eftersom det inte kokar bort så mycket som i öppen gryta.

Flåset har blivit lite bättre, så jag kostade på mig två rundor i går.

På morgonen ner till sjön, där bl.a Kniporna var i gång. Hanarna passar på varandra.

På bilden blir de tre när landningen(eller vad heter det när de går ner på sjön?) är avklarad.

Kanadagässen börjar samlas och en del ska väl vidare, andra stannar för att häcka.

Har varit lite fundersam på var Skrakarna har hållit till. Svaret är, Askanäsviken. Kniporna och Skrakarna har tagit var sin vik. Men jag skulle tro att det kommer några Skrakar till oss så småningom. Ett par Skrakholkar lockar nog. Vi hade häckning i den ena förra året. Som synes har spelet börjat så smått.

Skäggdoppingen syntes inte till.

I eftermiddag får vi träffa Zander, barnbarnsbanet igen.

Jag ska till tandläkaren och hustrun ska till hårfrisörskan.

Vi köper väl med oss lite kaffebröd för att muta in oss.

En ska ju ente kumma tomhänt, som Karl sa till Osborn.

Redan vid tidningshämtningen, så hördes vårljuden nerifrån sjön.

Lite senare, i en paus från tidiga vårsysslor, hörde jag ett ljud som jag inte misstar mig på. Skäggdoppingens höga lockläte.

Jodå, den var kommen. Låg och försökte locka en hona. Samma procedur varje år.

Det är snart isfritt för Doppingarna nu.

En lite vilsen Gräsandshane, letar väl efter en maka.

Det är inte lätt att hitta sina glasögon ibland, om man inte har dem på sig. Här är det nog något som gömts i snö och kommit upp i tö.

Tre Grågåspar, men korsningsfåglarna har inte kommit i år.

Igår var det Grågäss i luften, idag gick ett par och betade på Askanäs äng, ner mot sjön.

Det var ett tag sedan jag rörde på mig ordentligt. Influensan tog sex veckor för mig. Så, idag blev det en Askanäsrunda, tre km. kuperad väg.

Var lite nyfiken hur det gått med kalvfödslarna. Jodå, en liten, högst ett par veckor, förmodligen yngre, ytterligare en som jag inte sett tidigare, någon månad. Och så den som var relativt nyfödd när jag var där sist. Oj, vad den hade växt till sig.

men något hade hänt med modern, hon fanns inte i hagen och kalven tydde sig till tjuren.

Sånt som händer, men arten överlever.

Jag gick ganska lugnt, men det kändes efter ändå. De tre kilometrarna, med pauser för koll och fotande, var precis vad jag klarade. Har en plan på lite snabbare promenader, halva sträckan, tills jag börjar känna att flåset kommer tillbaka.

Världen är så stor, så stor, lilla kalven.

Det är nog tryggast lite närmare mjölkcentralen ändå. 

Är det bara jag som känner så? Men det har inte varit några Trumperier de senaste dagarna. Har de fått kontroll på honom?

Såg i en tidningsartikel, att folk i de olika staberna skickar in fejkat beröm till honom, på sociala medier. T.o.m underlag till inslag på FOX-news, som ska göra honom glad och hålla honom ifrån twittrandet på nätterna.

Undrar om stabspersonalen har barnsköterskeutbildning?

Intresset för melodifestivalkvalificeringarna och finalen har varit begräsat för min del. Låtarna och programmet har fått skvala i bakgrunden när jag gjort annat än att sitta framför TV:n.

Kan inte hjälpas. jag tyckte Nano var bäst och han fick tydligen mest röster från Svenska folket.

Men sent fick Mello nerv.

Robbin Bengtsson från Svenljunga deklarerade att han "inte kommer vara tyst i Kiev". Sjunga naturligtvios, men han kommer att gå i Loreens fotspår och tala om mänskliga rättigheter.

Ukraina hamnar lite under radarn p.g.a konflikten med Ryssland. Allt focus ligger på var Ryssland gör.

Det är inga granna typer som sitter i ledningen i Ukraina och handlingarna skulle inte få fredspris. Jag talar då om vad som sker inom de områden som kontrolleras av ledningen i Kiev.

Viktoria från det välbärgade Brämhult, passade på samma fråga. Hon "visste inte om hon skulle få tid".

I morgon är det mixade stafetter i skidskyttet.

Grågässen har börjat dra norrut.

I morse, när jag hämtade tidningen vid halvsjutiden, så hördes Svanarna ropa nere vid sjön.

När tidningen var läst och cyber space utforskat, så gick jag ner en släng.

Ganska lugnt fortfarande, inte så stora vakar med öppet vatten.

Men ett par Svanar var på plats liksom ett gäng Knipor, mest hanar och några Gräsänder. men de är igång, våren går inte att stoppa.

Lite sent upptäckte jag ett litet streck med grågäss. Det är ett smakprov, innan Tranorna kommer i stora flockar och Svanarna flyger i sin V-formation.

Vi har en flock med fem rådjur, varav en grann bock. Fyra av dem, getter, fjolårskid med sina mödrar, stod mitt framför näsan på mig. De är förhållandevis orädda, då de går inne på tomterna mellan husen mest varje dag.

Naturen är i gång, men än dröjer det nog lite innan favoriterna, Skäggdoppingarna kommer.

Knipor, mest hanar simmade ute i sundet i en vak.Hanarna brukar vara tidiga. Sju hanar och tre honor på bilden. Även några Gräsänder simmar idet öppna vattnet.

Gårdagen blev väldigt trevlig, då Zanders förfäder på fädernet var på besök. Det var inte att ta miste på, att den lille var uppskattad. Han drog naturligtvis ihop en del presenter också.

Han har en otrolig förmåga att sova. Ur famn i famn, men han fann sig väl till rätta.

Får jag inte, om än avmätt, ett litet leende här.

Klicka på bilderna så blir de fullstorlek. Klicka även på "Recept". Opskrift om det läses i Danmark eller Norge.

Idag var det dags, efter influensor, sjukhus-och tandläkarbesök, att träffa barnbarnsbarnet Zander. det fullständiga namnet är redan registrerat; Zander Måns Nihlèn.

Vi hade med oss ett knippe svartvita bilder från Max, faderns, första månader. Det är helt otroligt vad lika de är. Och gropen i hakan har gått från farfar(Måns) till far(Max) och nu till lillminstingen Zander.

Det är njutbart att se de två lyckliga föräldrarna. De har ett samspel om jag aldrig har sett tidigare.

Zander var förhållandevis lättfotad och jag hade tur med ljuset. Både i stora rummet och sovrummet har man infallande ljus från två håll. Mycket lättredigerat, då jag inte behövde använda blixt. Gick upp lite i ISO i stället.

Hustrun satt nog någon timma med honom sovande i armarna. En liten lustifikation var, att han måttade efter att få suga, hon liknade ju mamma där framme!

Han vägde 4200 gram i går. 400 gram i ungefärlig viktökning sedan födseln.

Nu har Max pilbåge, som han fick vid födseln gått i arv till Zander. Likaså någon kvarvarande Dinosaurie, som han hade minst 30 olika av. Lekte gärna med dem i badkaret.

På fredag kommer vi att få en ganska anmärkningsvärd dag.

Max farfar och farmor kommer från Skåne och vi är bjudna att sammanstråla en stund. Jag ser fram emot att låta Max ta bilder på farfarsfar, farfarsmor, Farmorsfar och farmorsmor med Zander i något knä.

Om inte unikt, så är det ändå ovanligt att alla fyra finns i livet och rörliga.

De var inte främmande för att komma ut till oss den närmaste tiden, "om ni bjuder på mat", som Cassandra sa.

Redan härom dagen fick vi en beställning på Burgundisk gryta. De har fått den några gånger och är stormförtjusta.

Så det blev vägen över COOP i Dalsjöfors, för att bl.a köpa 1,5 kg. Högrev. Och vilken högrev! Den är bara att skära ner i grytbitar och vinmarinera tills i morgon, då den åker i Crocpotten tillsammans med övriga ingridienter.

Recept. Jag följer det inte slaviskt, bl.a så lägger jag med Apelsinskal, marinerar något halvdygn och använder rökt fläst, dår också svålen får gå med. Betydligt mer vin är i receptet.Kanske något till.

Roligt när man kan ställa upp.

Efter fyra veckor med en efterhängsen influensa, lät jag mig övertygas om att ta kontakt med Sjukvården. Närhälsan i Dalsjöfors. Fick tid kl. 15, kort efter jag ringt.

Blodprover, blodtryck och avlyssning fram och bak.

Läkaren var orolig för blodvärdet och remitterade omgånde till AVC i Borås. Senast jag var där var det med en trasig hand.

Efter nån halvtimme kom jag in på ett rum. Dessförinnan hade vi kunnat följa ambulanshelikopterns landning och avlämning av en patient. Vad vi förstod, en arbetsplatsolycka, som slutade tråkigast möjligt.

Nya blodprover, nytt blodtryck. Röntgen av lungor och sen in i tunneln.

På röntgen fick jag se hur mina bihålor såg ut. Fulla med sånt som inte skulle vara där.

Mera blodprover, nu för odling.

Fick en kanyl för att få dropp. Varför ska jag ha dropp?

Det var hjärtklaffmuskeln som de var lite oroliga för. Så det blev fyra timmar, uppkopplad.

Under tiden höll de på att göra i ordning ett rum på infektionskliniken. Ville ha mig under observation.

Vid ettiden på natten, kom läkaren in och sa att jag kunde åka hem när droppet var färdigt.

Hustrun hade ju åkt hem nån timme tidigare, men hon blev återkallad för att köra mig hem.

Däremot skulle jag gå till min tandläkare och åtgärda en infektion under ett par tänder. Infektionen var tydligen ett resultat av influensan. Som han sa: dra ut dem! Det gick inte att komma till rätta med bihålorna innan det var fixat.

Han kom från en kultur där man uttrycker sig lite mer dramatiskt, än vi är vana vid.

Samtalet till tandläkaren, gav vid handen, att vi ska väl kunna fixa till det, utan större dramatik.

De hade dock ingen akuttid varken torsdag eller fredag, så det blir måndag morgon kl. 08.00 Det hade jag räknat ut redan när jag ringde, för Åsa- tandläkaren, brukar köra Vasaloppet.

Så länge, så får jag äta min antibiotika och minnas upplevelserna i sjukvården.

Flera gånger under kvällens lopp, sa jag till hustrun;"Det är något de inte berättar", varför allt detta jobb annars?

Det visade sig att två teorier bröts mot varandra inom läkarkåren. Bihålorna eller hjärtklaffsmuskeln.

De landade i bihålorna.

Tala om att få valuta för pengarna, regionskatten.

De är fantastiska. Trevliga, skickliga och servicevilliga.

Tyvärr är det väl så, att skattealergiker haft för stort inflytande, de senaste årtiondena. Man har snålat på både vårdtid och personal. Som patient, uppskattar jag att få komma in så fort som möjligt. Ska det vara möjligt, så måste det få finnas "dötid", så att de utvilade och pigga kan ta hand om mig.

Idag är det så, att minsta komplikation ställer till det i systemet. Smällar som i första hand personalen får ta. Det tänker vi oftast inte på, när gnäll på väntetider och annat tar vid.

Slutligen vill jag slå ett slag för våra större välutrustade sjukhus i regionen.

Det finns fortfarande de, som kramar sina tegelhögar ute i bygderna, som hemmavid kallas "sjukhus".

Blir jag i behov av annat än några blodprover, som Närhälsan klarar galant, då vill jag komma till ett ställe med rätt utrutning och kompetens.

Doktor Finnaleys tid är förbi.