Staren har inte varit samtidigt i blickfånget, som mig.

Nu börjar det snart att kännas lite avslaget att fota den.

Inga kanonbilder direkt, men som Kajsa Warg sade; Man tager vad man haver.

Men nya arter kommer.

Igår kom Bofinken och idag Grönsiskan.

Bofinken, hanarna är tidigast, jag har väl sett 4-5 samtidigt.

Grönssikan brukar ju komma i flockar och träta och bråka. Den stackarn som har kommit är ensam och inte alls aggresiv mot andra fåglar.

Blir väl annat ljud i skällan när resten kommer.

Tydliga vårtecken är det i alla fall.

Vi brukar kalla Bofinkarna för Knutar, efter Eva Rydbergs sång om den vinögda Bofinken Knut.

Honorna i, konskvensens namn, kallar vi Knutor.

Åsså var det historien om pojken och han far, som satt vid frukostbordet och pojken frågade, vad det var för fågel som satt på fönsterbrädet;

Det är en Bofink, säger fadern,

varje dag såg pojken fåglar han inte kände igen och fadern svarade varje gång; det är en Bofink.

Till slut brast det för pojken och frågade pappan; Kan en Bofink se ut hur som hellst?

Har fått användning för den historien som liknelse, inom politiken, emellanåt.

De här Gulsparvarna ger nästan känslan av Lady och Lufsen.

Har inte lyckats fånga staren på bild ännu, men det finns en hel del annat som händer i fågelvärden just nu.

En Blåmes besiktigar holken närmast matningen, tala om central lägenhet. Om någon månad risker den att bli utkörd av den svartvita Flugsnapparen, den elakingen.

Även Nötväckan är ute efter bostad, men jag tror att den här är för trång.

Mesar m.fl kollar bostadsmarknaden.

Man ser betydligt mer av parbeteende, om inte vänslas, så bråkar de.

Men det är förmodligen kärleksgnabb.

Idag såg vi första Staren, när vi skulle äta frukost.

Innan jag fick fram kameran, hann den flyga iväg.

Vi såg den sittande och putsa näbben efter att ha ätit från talgbollarna.

Talgbollarna brukar vara det man ser den äta så här tidigt.

De senaste årens första Starobservationer;

2008-03-21,

2009-03-26,

2010-03-20,

Återkommer med bild.

Stjärtmesarna har blivit favoriter vid fågelmatningen.

Inte minst för att Domherrarna lyser!!! med sin frånvaro.

De äter så målmedvetet, gör vad de ska och flyger bort.

Flocken hade halverats idag.

Kanske har någon annan aktör i fågelmatningsbranshen tagit marknadsandelar.

De är så näpna, kameran går varm.

Vi hade bara två förra året, de har varit upp till sex i vinter.

Vi inbillar oss att det är vår och andras mat som gett resultat.

Skulle trenden hålla i sig, så har vi väl  20 nästa vinter och om några år får vi starta stordrift.

Får bli hur det vill med det, men vi tycker om våra små "snöbollar"

Har ibland tyckt att Talgoxen varit lite blek i färgen.

Men fågeln har varit skygg och gett sig av vid minsta rörelse.

Idag såg jag den igen, vid talgbollarna.

Ytterligare en, som inte läster tidningar eller ser på TV.

Stannade lite längre in i rummet, c:a 8 meter från fågeln, men jag tyckte det var viktigare med bilden, än ingen alls.

P.g.a det längre avståndet fick jag bjuda lite på bildkvalitet.

Vid studie av "Alla Europas FÅGLAR I FÄRG", Bruun-Delin-Svensson, Sjunde omarbetade upplagan, Bonniers 1987, visade det sig vara en Svartmes.

Fick ändra namnet i albumet från "Mesfoster" till Svartmes.

Kul, men jag väntar fortfarande på Korsnäbben och Stenknäcken.

Domherren har varit här, men trivs bättre hos grannen, närmare skogen.

Bofinkar och Grönsiskor kommer tids nog.

Idag var det dags, Stjärtmesarna kom på besök.

Grannen hade förvarnat att de sett ett par.

En hel flock, de var 6 stycken som mest.

De riktigt kryllade på talgbollstrumman.

Stjärtmesen liksom en hel del av de andra har tydligen inte läst tidinigar på sistone, de åt med god aptit av talgbollarna.

Ljuset hade börjat bli sämre, så bilderna blev inte helt skarpa.

Inte heller lyckades jag knäppa sex samtidigt.

Men många nog för att det skulle bli personligt rekord.

De är välkommna tillbaka en dag med bättre ljus, då ska både skärpa och antal ligga där.

Jag har väntat på dem.

Deras mor är smartare, kommer bara fram i mörker och äter av det utlagda fodret.

Hon har två fjolårskid.

Det var de som kom fram i bra fotoljus idag.

Då gäller det att passa på.

Syskonkärlek.

Bocken, han verkar redan ha fått sina törnar, hornanlagen sticker fram.

Getungen.

Det blir trångt i kärven emellanåt.

Gulsparvarna har gjort den till sin.

Hur många fåglar ser du på bilden?

Jag är inte helt säker, så det finns plats för många bud.

OBS. även en stjärt räknas som fågel.