Hon sa så, mamma Maria på Le Tre Stelle.

Idag var det svårt att hålla styr på avtryckarfingret.

Avtryckaren till kameran.

Dels har vi våra Blåmesungar, som har utökats med en kull ganska orädda Nötväckor.

På ljudet att döma, lockar även Hackspetten på sina ungar.

Men höjdpunkten, var en ekkorre, som lät sig väl smaka av de feta fröna. Och länge.

För att inte riskera något, så fotade jag genom ett fönster.

Behövde putsas!

Ekkorren var inte välkommen hos fåglarna, de flög och tjoade, vad de förmådde, utom Hackspetten som tog sin plats vid jordnötterna.

En Stenknäck gick på tvärslån och såg ut att undra; - är du inte klar snart?

Kul är det med djur så nära och så lite zoom på kameran, så dras de in i tittbart format.

Duns, precis när vi skulle sätta oss och äta frukost, hörde vi en fågel flyga mot fönstret.

Första tanken gick till Björktrast. Lite fler Vinbär åt oss?

Nej! Det var en Stenknäcksunge. Förmodligen utan erfarenhet av vad vi människor ställt till med. Fönster, det var ju ett ljust hål, borde gå att flyga igenom.

Men nej, på marken låg den med vingarna utslagna.

Vi öppnade fönstret, jag tog ett skaft och närmade mig med det, för att se om den hade nån rörlighet.

Då, vips, så hoppar den upp på en gammal trädgårdsstol, som behövt målas om redan för 10 år sedan.

Det brydde sig inte Stenknäcksungen om. Vi blev glada, när vi såg det och även näbben verkade hel, inget blod.

Man blir barnslig, jag pratade med den som med ett barn. Var ju bara 1,5 meter från den.

Vips, så flög den, på stadiga vingar, den väg  artfränderna brukar ta.

Ett lyckligt slut.

Såg ju när föräldrarna förberedde hans födelse, hade ju varit synd om det slutat illa.

  Det här är det närmaste han kommer, än så länge, med cylindern emellan.

Stenknäckar och Domherrar har blivit aktivare vid fågelmatningen.Trodde först att vi hade två Stenknäckshanar som tävlade om en hona.Men icke, det dök upp en hona till.Honorna vill gärna sitta på tvärslån till fågelmatningsställningen.Än så länge flyger de till intilliggande vildapel, när hanen kommer för nära.

Hoppas att tvärslån uppfattas som tillräckligt stabil, när det ska bära till.

Skulle vara kul att få bilder på det.

Än så länge får man nöja sig med bilder på var och en.

Som framgått tidigare, så är Stenknäcken tillsammans med Stjärtmesen lite av favoriter vid fågelmatningen.

Idag dök den upp, säsongspremiär för Stenknäcken vid vår fågelmatning.

Vi har saknat Stenknäcken i vinter.

Konstigt, den brukar komma fram när det blir riktigt kallt.

I morse visade sig en enda, men ändå en Stenknäck.

Den visade sig i gryningen, så det blev kontrastlösa bilder. Men bättre en kontrastlös Stenknäck på dataskärmen än tio i skogen.

Den hade en envig med en Koltrast. Efter lite skärmydslingar, så höll sig Koltrasten på behörigt avstånd.

Kan tänka mig att Stenknäckens näbb skapar respekt.

Hoppas att den, eller gärna flera, kommer tillbaka när ljuset blir bättre.

Ser f.ö ut att bli en fin dag. Röken steg rakt upp ur skorstenen, när jag hämtade tidningen, vindstilla. Solen obeslöjad.

Det kan nog bli både en Askanäsrunda och Lerbäck dito.

Tyvärr, har senaste tidens töväder gjort isen lite ogästvänlig, med ett vattenlager. Annars hade det varit perfekt fiskeväder.

F.ö blir det ingen fototriss den här veckan, temat var spännande, "På G", men jag var så trött i går kväll efter en hel dag på årskonferens med partidistriktet.

Jag har lett valberedningen, en valberedning som föreslog ganska stora förändringar och det kostade på.

Vi fick f.ö igenom vårt förslag, även om det på vägen dit var en del omröstningar.

Fototriss förresten, vi får väl se. Det kanske är bäst att göra som Orsa kompani, inte lova något bestämt.

Skulle något ramla på mig under dagen, så kan det bli frestande.

Det är inte ont om fåglar, men däremot på arter. Gulsparv och Grönfink uppträder i stor flockar, både på marken och i utfordrarna.

Det är inte tunt med fåglar, Talgoxar, Blåmesar, Gulsparv och Grönfink finns i mänder, så vitt inte Nötskrikor och Skator skrämmer bort dem.

En och annan Tita dyker upp liksom Svartmesen, men inte så frekvant som man är van till.

Tunnare är det med Stenknäck och Domherre t.ex

Vissa arter har tydligen dragit längre söderut, som Rödhake och Trastar.

Det blir lite enehanda när artrikedomen sviktar.

Men nu kommer väl snart Bergfink och Bofink. Även Siskorna brukar ha sina drag förbi, när våren närmar sig.

Men tråkigast av allt, är avsaknaden av Stjärtmesen.

Den, eller snarare de, är så näpna när de kommer i flockar och äter av talgbollarna.

Eftersom jag fotograferar dem flitigt, kan man jämföra över åren.

T.ex Stjärtmesen brukar komma runt första februari, så inte i år.

Det är ingen idé att misströsta, man får glädjas åt dem som är.

Kanske en del arter är känsliga för placeringen av fågelmatningen.

Jag flyttade den till en öppnare plats den här vintern, det kanske har inverkan.

Hörde i ett radioprogram, att bl.a Stjärtmesen är känslig i sin skygghet.

Får väl flytta tillbaka nästa år, även om insynen till marken är skymd av altankanten.

De senaste dagarna, har det dykt upp några Rödhakar vid fågelmatningen.

   De äter frö på altanen, men mest verkar de föredra talgbollarna.

En mycket nervös fågel, som är stilla korta stunder.

Bofinkarna lever ett fasligt liv. Verkar som de håller på att dela upp sig två och två.

Jagar varandra, "bråkas" som barnen sa när de var små.

Överlag verkar alla fåglar ha sämre med tid för ätandet.

De har väl annat i huvudet.

   Men vi matar dem så länge de kommer fram och vill äta.

De har tydligen olika matsedel med årstiden.

Hampfröna som de åt en liter på två dagar tidigare, är det nästan ingen som rör nu.

Havre och vete, som ratats av finkar m.fl i vinter, blottas nu och Bofink, Bergfink och Grönsiskor låter sig väl smaka.

Inte ens hackspetten äter så flitigt längre.

Koltrastarna verkar ha blivit fler medan Nötskrikan ses mera sällan. Nötväckan flyger inte och gömmer frö i lika hög grad som tidigare, stannar i stället längre och verkar äta sig mätt.

   Stenknäcken är alltid välkommen i sin mäktighet.

Domherrarna sitter flockvis i trädkronorna, men jag ser dem sällan äta.

Den esamkommande staren har intevisat sig.

Samma fenomen har inträffat tidigare år.

Ena dagen åter de från talbollarna, sen ser man dem inte förrän häckningen förbereds.

Då avslöjar den sig obenhörligt med sin sång.

De kom en Stenknäck och knackade på.

"Är det mig ni har väntat på?

Här är jag nu."

   Sagolikt vacker och ståtlig fågel.

Den näbben knäcker fingrar.

Jag stod på tå innanför fönstert, för att komma över altankanten.

Det skiljer en meter på altankanten och marken där fågeln var.

Med 500 mm:s brännvidd, så får man in den i köket.

Idag i kvällingen hade jag två fåglar framme och åt av fågelmaten på marken.

Dåligt ljus, men Photoshop räddade situationen.

Fågeln i trädet var bara en svart silhuett, men jag har tryckt fram lite mer nyanser.

Den andra fågeln är inte det problemet, det är skarpt och bra, men jag lyckas inte idetifiera någon av dem.

Finns någon därute som kan hjälpa mig.

Ungfåglar kan det ju näppeligen vara.