Näckrosorna täcker stora delar av vattenytan. Gula och vita. Kvällsdis eller grillrök?

På väg från stan i går, så kom vi på, att vi inte varit på Nordens ark ännu, i sommar.

Så idag blir det Bohuslän och utrotningshotade djur.

Ett blommande vasstrå i kvällssolen.

Efter att ha kört Nabben-Smålandsstenar-Borås-Nabben med kärran bak, för att hjälpa dottern transportera hem ett vackert Danskt skrivbord, så blev det en runda till sjön.

Vattentemperaturen har stigit till 19 grader och det är dags att återuppta morgondoppen.

Kvällen gav också den första stora Skraksamlingen, närmare tjugo stycken i flocken.

Idag börjar allvaret igen. Vi har AU-möte i PRO.

Nästa tisdag styrelsemöte och sen drar det ena efter det andra igång igen. Full fart är det väl inte förrän framåt mitten på september.

Nabbaslåtter.

Samma bild igen?

Finns den inte på sidans topp?

Nja, samma motiv, men en annan bild.

Nästan alla fångade på samma bild, saknas väl några, sex-sju stycken, som var på annat håll vid fototillfället.

Bl.a pojkarna Gustav och Andreas, som provade på slåtter och gjorde märkbara framsteg

Under stora delar av slåtterdagen, var tjejerna i majoritet vid liarna, med en jämn åldersspridning från 25 till 68.

Med vassa liar och inövad teknik, så lever den här ängen farligt i framtiden.

Hela familjen deltog och föräldrarna turades om med lie, räfsa och ryggsäck.

Det blev en fin slåtterdag på Nabben idag. I bjärt kontrast till den blöta tillställningen på Sjötorp förra veckan.

Bland de glädjande inslagen var även den stora andelen ungdommar(under 70). Tänjer man lite på begreppen så var vi fyra generatoner på ängen

Teknikerna var skiftande och vi fick även ett liehaveri. En lie som med all önskvärd tydlighet visade att den gjort sitt. Orvet hade rosthål och bladet gick av! Begreppet uttjänt hade fått ett ansikte!

Ett par mycket unga deltagare i de lägre tonåren visade verkligen framfötterna.

Varannan damernas! Hälften av "slåtterkarlarna" var kvinnor. Kul, när jämställdheten bryter in i så grundmurad manlig sysselsättning. Flera män med räfsor fulländade bilden.

Vi slog betydligt mer än vad de flesta trodde från början. Flertalet fick blodad tand och kommer att gå ner i morgon också.

Nån timme, men jag tror att det blir mer om vi börjar se slutet.

Lite tjejsnack under slåttern

Birgitta hade vasst och var motiverad.

F.d chefen för akutvårdscentralen i Borås, doktor Löfgren får inblick i bryningens ädla konst.

Flanören bryner försiktigt.

Hustrun höll för första gången i ett par knaggar idag.

Jag hade gjort en lie av sängspjälor från Max, äldsta barnbarnets avlagda säng. Knaggarna är i ordets rätta bemärkelse naturmaterial. Jag var imponerad, med Igelfors 60 cm.-blad slog hon ett stort område och varvade med att räfsa. Förstår att hon fick blodad tand, nu blir det slåtter.

Hustruns slåtterresultat, som ren nybörjare.

Lite spill får man räkna med. En lie som gjort sitt.

Efter väl förrättat värv. Hon var sist från ängen, vi andra hade ätit upp maten och en del hunnit gå hem.

En liten Ödla kilade mellan oss när vi åt och förstärkte naturupplevelsen.

Kan inte motstå ytterligare en stilstudie. Flanören svingar den hemmatillverkade lien.

Den var till full belåtenhet och kombinerad med ett vasst Igelforsblad, var slåttern en fröjd, även om både kondition och styrka fortfarande är nedsatt, av handskadan.

På allvardelen av Gudesjörundan satt den här unga Törnskatan.

Gudesjörundan, en c:a åtta km. promenad, innehåller en väldigt varierad natur. 

Vi börjar i småbruksbygd, nära Kalmar sund, fortsätter genom allvarmark. Övergångarna är inte långa. Från Allvaret kommer man till Gudesjö, en modern jordbruksby, med mjölkkor på gårdarna. Ganska stora gårdar, med vackra mangårdsbyggnader med en delvis kringbyggd gårdsplan. Utefter de vitkalkade väggarna växer bl.a rosor i mängd.

I en del av byn går bygatan, kantad av röda ladugårdsbyggnader, en radby. Gudesjö bygata.

Sista delen av Gudesjörundan löper utefter stranden, eller snarare på landborgen. Man kan säga, att Gudesjörundan ger hela Öland på enochenhalv timmas promenad. Det enda som saknas, är en väderkvarn, även om de bara är några hundra meter bort, på ett par ställen.

I år var det ganska vått i markerna. Som övriga landet har Öland fått riklig nederbörd. Andra år kan det vara kruttorrt, vilket är mest vanligt.

Vi tröttnar aldrig på rundan, med sin stora variation.

Ett litet stycke öster om stora ängen, har fått fungera som träningsvall för mig ett par mornar. I går morse hade jag fått på bra blad på båda liarna, man kunde med en viss lätthet lägga meter skår bakom sig.

Uppe till höger i bild syns f.d Yngves torp, som marken tillhörde en gång i tiden. Yngves torp omnämndes härom dagen här.

Fick idén om handikappbassäng, för det är ju arbetsträning efter att kroppen ställt om beroende på den skadade handen. Andra muskler och rörelser, har använts.

Duttarna som syns i skåren är hopsamlade genom att man med fötterna samlat upp en dutt och lagt in i skåren. En idè från Youtube och den passar bra som avlastande rörelse när man blivit lite trött. Man räfsar sedan ihop ett antal duttar till små stackar, eller "såtor" som min mor dialektalt hade med sig från dalboslätten.

Eric, yngsta barnbarnet, skulle sagt; nu subbar du med fötterna farfar.

Idag är det slåtter på Sjötorp.

Himlens portar ska öppna sig, alla prognoser är entydiga. Det blir slåtter i regnkläder, men den goda maten efteråt, är under tak.

Får se hur mycket folk som kommer, det brukar inte ens vara trängsel i solsken, så jag har mina dubier.

Några bilder från i går kväll på vår äng som ska slås lördag åttedar.

Betydligt mer än på Sjötorp. Vi kanske får nagga på söndagen med.

Vad som inte framgår på bilderna är en ytterring med blandad vegetation, 5-10 meter bred. Det blir kvadrat av det med.

Cikoria, eller Vägvårda, som den också kallas.

Tillsammans med framför allt Blåelden, men även den stora Öländska Blåklockan, utgör de en grupp blå blommor som en från framsidan inte har i kring sig.

Cikorians rötter användes flitigt som kaffesurrogat i torpstugorna, men även anorstädes när det knep.

Efter att ha kajkat på nätet, så får jag ta alla er ute i Syberspace till hjälp. är det någon som känner igen den här gula växten. OSA när det finns ett bra svar.

En sån här bild ger inte rättvisa åt artrikedomen. T.ex försvinner Blåklockorna. Men det är lummigt och vackert, tycker jag.

Självsådda Fingerborgsblommor, dyker upp lite var stans, i stor mängd i år.