Svanarna håller sig i trakterna av boet, trots att tjärnen är ganska stor och vindar av bortom synhåll från mitt fotoställe.

De har klarat första veckan, endast konkurerande med en Gräsandskull. Med all vegetation både ovan och under vattenytan, går det ingen nöd på dem.

Tätt, tätt intill föräldern, även om de kan ge sig ut på nån tur, en meter från föräldern, eller så

För en vecka sedan;

Daggamla, förra söndagen. Har jag tur, så tänker jag följa dem och avsikten är att presentera "veckans bild" kombinerad med klickebilder på tidigare veckors bilder. Allt för att följa en Svankull, till flygfärdiga fåglar.

Det verkar inte som folk har uppmärksammat dem.

Utan att avslöja häckningsplatsen, så förstod jag bland "torpvandrare" idag, att häckningen inte var känd. Inte nog med det, i slänten ner till vattnet växer det koppiöst med Liljekonvaljer. De stod fina idag, knopp som precis skulle slå ut.  

Från den plats jag satt i går kväll, hade jag ett starkt motljus, som reflekterades i vattnet. mellan reflexerna och ljuset, befann sig fotoobjekten, Doppingarna. Lite svårt att focusera i vissa vinklar, då kunde det bli som ovan.

Såg ett beteende bland Doppingarna, som jag aldrig lagt märke till tidigare. De släpper ner fisken i vattnet, så att de små ska dyka efter den. De mest gapar hela tiden. tror väl att det ska flyga in fiskar där resten av livet.

Fantastiskt. När inte de större ungarna fattade galoppen, matades en mindre med "deras" fisk..

"Vill du ha mat, får du fånga den själv"!

Hustrun var som vanligt, igår, tillsammans med en väninna, på Göteborgssymfonikernas framträdande i Slottskogen, på nationaldagen.

En särskild ritual, med mat och dryck, resa dit och en del annat. Jag har varit med ett par gånger, men i går behövdes jag bättre här hemma. Bl.a så klippte jag gräsmattorna för första gången för säsongen!!!

Ja, jag, eller rättare sagt barnbarnet Pontus mossrev alltihop tidigare i vår och därefter bättringssådd.

Nu har det nysådda rett sig bra, så det kunde få vara dags. Gräsklippet samlades tills vi ska vända komposten. Färskt grönt gör susen, bland halvförmultnat och våra egna fekalier från miljötoaletten.

Idag ska vi ut på torpvandring med Äspereds hembygdsförening.

Som på så många andra håll, har det funnits torp och undantag i vår bygd.

Tore Hallabro har skrivit en bok om torpen i Äspereds socken,"Modins Anna och Corporal Gull", dess innebyggare och deras livsöden.

Hembygdsföreningen ordnar varje år en torpvandring, till några av torpen.

Det blir en sex till sju kilometer, med berättelser om torpen, men också fika och korvgrillning.

Kan hända det kommer att lämna ett och annat spår på bloggen också.