I fredags kväll var vi, som tidigare nämnts, på Sagateatern i Borås och såg Vita Hästen.

Redan tidigare har det konstaterats, att vi har ett gäng mycket skickliga amatörer i trakten, en del så proffsiga, att det sticker ut.

Jan Hjalmarsson, Marie Arturén, Hanna Höglind och Roger Sandström, bl.a skulle inte göra bort sig på större scener.

Det är en komisk operett. Lokala inslag, för igennkänningens skull, som den skicklige Henry Augustsson som kalsongfabrikant Fritjof Blomkvist. Han utkämpade en strid med Sigismunds far om ett kalsongpatent. Knäppa fram eller bak. Kalsongfabrikanten trivdes inte särskilt bra i Tyrolen, han ville till Varberg!

Jo, det var väl kul, men för min del skulle jag kunna avstå de rena buskisinslagen, till fördel för den vackra musiken och sången.

Samtidigt begriper jag, att det inte är lätt att dra storpubliken om det blir för seriöst. Den ekonomiska sidan är ju vinna eller försvinna. Allt har sitt pris.

Det blev på det hela taget en trevlig kväll, som avslutades med att Jan Hjalmarsson, som spelade Leopold, framförde "Kyss varandra" som en hyllning till Max Hansen, som spelat Leopold 3000! gånger.

Bilden nedan har jag hämtat från nätet. Någon som överträtt fotoförbudet!

Det är Marie Arturen, som spelade värdshusvärdinnan Joseppa och nämnde Blomkvist i Henry Augustssons skepnad.

Den 31 januari är det dags igen för en Jan Hjalmarssonuppsättning;  Jubileumskonsert I med Borås salongsorkester, Sven Bertil Taube och Notknäckarna.

Den följs av Jubileumskonsert II den 28 mars. "Good old days". Åter med Salongsorkestern, Marie Arturén och så Smoke rings sisters.

I juni/juli blir det sommarteater i Poppeanda och i höst sätter han upp familjemusikalen Oliver.

En hel del att se fram emot.

En liten notering;

Marion Sigge, som spelade "Änkefurstinnan Brunhilde von Henckeltrocken", stod på revyscenen i Borås redan för 50 år sedan. Då var det Curt Pettersson som var den store revymakaren, kalsongdirektörsrapsodier.

Marions man, Håkan Sigge var scenmästare och dottern Anna hade tagit alla bilder till programmet.

Solhatten kan stå vintern igenom. Antar olika skepnader. Frostig som här eller med snöhätta. Kommande vinter får vi vara utan det. Vi hade så många i år, så de är nerklippta. Då är det bra att ha några i skafferiet.

Gårdagen riktigt flög i väg.

Vi startade vid 11-tiden och hade sju trevliga timmar. Bl.a fick vi ta del av yngste brodern med frus amerikaresa tidigare i höst.

Det blir mycket resonerande och diskuterande. Historiska sammanhang i familjen ska färskas upp, "hur var det egetligen?".

Jag tror att de blev mätta och inte behövde åka hem hungriga.

Vid hemresan så gjorde sig vår saknad av gårdslampa ut mot vägen påmind igen. Men det gick bra, det också.

Nästa år ska vi till Sjuntorp.