Nu när Euron guppar omkring i svallet efter de internationella kapitalrörelserna, kommer jag att tänka på ett tillfälle för några år sedan, 2009 tror jag att det var.

Vi hade besökr i VG-regionen från Danmark och Norge, det årliga vänortsutbytet.

En dansk frågade hur vi såg på, att stå utanför "Eurozonen".

Jag förklarade, att trots att Euron just då stod på toppen av sin värdering, runt 11 kronor, att det var ganska skönt att driva sin egen ekonomiska politik. Danskar och norrmän var benägna att hålla med.

En katig Centerkvinna, nyliberal från Göteborg, började likna den svanska kronan med den Isländska valutan.

Hon var putt, för att hon inte fått gå över till Euron.

En diskussion utspann sig, vi blev naturligtvis inte överens.

Idag när Euron ligger runt 9 kronor, skulle det vara intressant att ta upp samma diskussion i perspektivet av vad som utpelar sig i "Eurozonen" idag.

Det känns ganska bra att stå utanför, även om det är oroande att Borg och Reinfeldt vill in och vara med de stora Elefanterna.

Det är ju fullständigt orimligt, att Tyskland och Frankrike ska styra den ekonomiska politiken på¨en hel kontinent.

Vad som är rätt i Rennes och Magdeburg, behöver inte vara rätt i Odense och Burträsk.

När vi får bekymmer eller glädjeämnen med för den delen, så står vi bäst rusatade att hantera situationen.

Ekonomiska stormaktsambitioner löser inte vår framtid, den vill vi hantera själva.

Ovanstående försvarar naturligtvis inte den Grekiska politiken, som varit fullkomligt ansvarslös. Däremot håller jag med de röster på gatan i Grekland, som säger att de som ställt till det, också ska betala.

Det är ju fullkomligt orimligt, att överlåta det på vanligt folk, som inte har varit i närheten av bankers och finansinstituts julafonsfiranda.

Mitt tips är, att efter folkomröstningen så lämnar Grekland Eron. Det löser inte deras problem kortsiktigt, men de slipper alla överrockar, som egentligen inte bryr sig så mycket om grekernas väl och ve, utan sin egen situation.