Går just nu genom en rehabiliteringsfas, efter att ha snuddat vid andra sidan.

Igår kväll diskuterade jag och min fru det ena och det andra. Efter en
stund kom vi in på ett ämne gällande eutanasi (dödshjälp).

Jag sade till min fru: Om det någon gång händer mig något så tillåt
inte att jag blir liggande raklång med näring från en flaska. Stäng
bara av alla apparater som håller mig vid liv!

Då reste sig min fru, stängde av TV, kopplade ur dator och hällde ut min öl
i vasken.

Kvinnor är snabba att ta livsviktiga beslut.

Nej, så illa är det inte, utan det är en vandringshistoria i cyberspace.

Våffo blir det på detta vise?

Det skulle ju regna, i förhoppningarna, vårregn.

Men så blev det inte.

Jag lät blötsnön ligga, naturen tar hand om den. men inte.

Det är väl ett av de omtalade bakslagen som inträffat.

Men nu får det ligga, till eftermiddagen. Ska in till PRO-expeditionen och därefter köra sonen till Vara, på målvaktstränarutbildning.

Såg f.ö att en av klubbarna han tränar, Norrby IF, har kommit på grön kvist.

En halv miljon i överskott, förra året.

Det är annat det, än att behöva vänta på material-och resersättning i ett halvår.

F.ö . är jag rätt trött på spekulationerna, framför allt från högersossar, vad som ska få flyktade väljare att komma tillbaka.

Om S ska föra högerpolitik, behövs de ju inte längre, det finns det ju minst fem andra partier som gör.

Det är inte mera högerpolitik, som ska vrida makten ur händerna på Reifeldt, det är en ledning och politik, som håller.

En politik som folk känner kan leda landet rätt.

Det är ängsligheten, som förminskat S.

Nu är det mindre än en månad till vår Parisresa.

Tidigare Parisbilder späder på reslusten.

Den här bilden är tagen från Motmartre.

Nu är vi kommna till bokstaven S i alfabetet.

Jag väljer en bild på en Slända, som satt på en blomma vid strandkanten.

Fler bilder på S-temat finner du här.

Vid ett besök på Pilarne gravfält i Bohuslän i somras, kunde man beskåda bl.a rostiga skulpturer.

De fanns i dubbletter, en blank och en rostig.

De var många Steinunn Thorarinsdottirs skulpturer, Borders.

Mera rost här.

Hembygdsgården ligger lite öde i grådiset, anslagstavlan var tom, men det kommer andra tider, grönska och aktivitet.

Idag var det dags igen för lite isfiske ihop med "gubbarna".

Avfärd före sju, men det var väl sent, för det hade  börjat ljusna.

Redan på Gullestorpssjön för några veckor sedan så beslutade vi att göra ett försök vid Sjötorp.

Grannen hade inte kunnat hålla sig, så han var där för nån vecka sen och drog upp ett par Gäddor.

Dagens resultat skulle visa, att det var nog de som fanns där, för idag var det dött.

Dagens behållning, och det är inte så lite, blev naturupplevelsen och social samvaro.

Så här tillbringade vi större tiden av föärmiddagen, fika mackor, korvgrillning och lite skrönor. Här är det Bengt som är igång och använder hela kroppen när han berättar.

Naturupplevelsen bestod av hård vind och snödrev.

Det sociala var desto mera.

Vi hittade lä vid en bodvägg och när sprätten var utsatta, så slog vi läger, tände eld och avhandlade en rad ämnen, innan vi vid kvart i elva tog upp grejerna och drog oss hemåt igen.

Det mest anmärkningsvärda, som hände, var två Gäss, som landade några hundra meter bort på sjön.

De var stora, så det var inga Kanadagäss.

Inte ens vinden orkade utlösa knallmekanismen på angeldonen, än mindre den obefintliga fisken.

Men det ska komma såna dagar med och om någon vecka är det det andra man minns.

Får se om det blir någon mer gång innan isen går upp.

Så här fridfullt tillbringade Angeldonen förmiddagen, inte ens vinden orkade utlösa pangmekanismen.

Hon har lidit världens alla kval.

OS blev en mardröm, som det tog ett år att komma tillbaka från. Men som hon kommer tillbaka.

Dagens uppvisning gör ingen efter. Hon är stor, vädret gjorde henne större och i mål var hon störst.

Jag är så innerligt glad å hennes vägnar.

Hon är en sån härlig idrottstyp. Svär och säger vad hon tycker, ett naturbarn framför TV-kameran och naturligtvis än mer när kameran är avstängd.

Det märks att hon är sprungen ur trakter så långt från Stureplan, att man kunde tro att Stureplan ligger på en annan planet.

Jag är så trött på de här plastiga enstaviga typerna, män eller kvinnor, som inte verkar ha en droppe blod i kroppen.

Helena gör min dag, ja hela veckan, för VM är ju inte slut än. Om det så inte skulle bli fler medaljer detta VM, så har hon redan visat att hon är tillbaka.

Sen är det bara roligt att Mäkaräinen, Neuner och de andra duktiga skidskyttetjejerna finns, det är ju det som ger nerv och behållning.

Men störst är Helena.

Igår hade vi möte med nya styrelsen, efter årsmötet i februari.

Dagen till ära, gästade vi Café 9:an i Gånghetser, PRO Gånghestser-Målsryds kafé.

Det var första gången, på mycket länge, som styrelsen var fulltalig.

Vi fick en bild, som kommer att gå in i historieböckerna, jubileumskrifter m.m., utan infällda, som inte varit närvarande.