Vid vår promenad längs Askanäsrundan i går, som Eric och jag gjorde, var det mycket att upptäcka och pröva på.

Men, en sak var bekant, när vi kom till vattenpölar.

Han ville gärna hålla mig i handen på sina ställen.

Men när vi närmade oss en vattenpöl, släppte greppet.

Små barn och vattenpölar, framför allt om våren, måtte vara nåt säskilt.

Det syns i hela kroppen, att de har roligt.

Vi fick lust, att ta en tur i omgivningarna och se hur långt våren kommit.

Efter Ulricehamn körde vi via Dalum, till Kölingared och på småvägar kom vi så småningom fram Trädet.

Vi passerade bl.a., på andra sidan sjön Lönnen, Lönnarp, eller mer känt som Änglagård. Jag har sett i andra filmmiljöer vad man kan göra med kameravinklar och datorer. Det stora sädesfältet framför huset, från första filmen, var på sin höjd en liten gräsmatta. Men på film är allt möjligt. 

Ute på sjön satt ett par familjer och hade det gott, vid en öppen eld.

Då hade planer på att besöka Osterian i Falköping börjat formas.

Mycket folk på Osterian.

Lite småhungriga, lät vi oss väl smaka på gratisutbudet.

Gratis är gott! En del blev t.o.m gott flera gånger.

Men de förlorade inte på oss, en ganska tung kasse följde med hem.

Under stora delar av resan, var det snöfritt. Norr om Ulricehamn och fram till Falköping var det, praktiskt taget, barmark

Vi bor tydligen i ett riktigt snöhål, snötäcket minskade, bara vi kom en halvmil hemifrån.

Nu är det bara väntan, tills Mästarnas mästare, blir förspel till sista Milleniefilmen, Luftslottet som sprängdes.

Har sett filmerna en gång tidigare, men är rädd för att det inte blir sista.

Vet inte hur många gånger jag sett Härenstam i "Tuppen", men nu känns det som att det är fårdigtittat på honom.

Wallander och Beck klarar man två gånger, det är inte dåligt, med tanke på de vidriga reklamavbrotten och nyheter mitt i.

Och sånt ska vi få mer av om Alliansregeringen och dess kulturminister får som de vill.

Under veckan blir det vårkänning.

Inte många korn kvar här. Komposten nästa.

Färgstarka bilder är inte det lättaste i snösmältningen, det enda färgstarka som synts till hos oss, är en blå Pensé på komposten, men den är redan presenterad för någon dag sedan.

Vill man inte åka in till stan och fota skyltfönster, så gäller det att gräva i arkiven.

Jag bestämde mig för höstbilder, de är färgstarka.

   Fallna Lönnlöv, kan spraka ordentligt.

   Udden, norr om vår badplats riktigt brann i höstas.

   En Solros, Indian summer, som den påpassligt heter får avsluta trissen. Nykelpigan följer med som bonus.

Mera färgstark hos Helena.

Är lite avundsjuk på honom. Han kommer mycket närmare fåglarna än vad jag nånsin kan komma.

 Han ska åka hem i kväll.

Vi kör in honom till stan i samband med att vi ska gå på fest hos Jugo club, Jugoslaviska föreningen i Borås, som har Kroatisk afton.

I Borås lyckades man hålla ihop föreningen, vid splittringen och krigen på Balkan.

Mycket mina båda arbetskamraters förtjänst, bröderna Felicijan.

Idag är det kanonväder för utomhusaktiviteter.Vi skulle börja samla beskärningskvistar och köra till skräphögen.Eric hjälpte till med några kvistar, men när han fick sin kratta, var det roligare att kratta i gammalt gräs och snö.

Krattandet i snön hade stora likheter med en del grannars aktiviteter, där man krattar och gräver i snön, för att blotta rabatter.

Inte särskilt välbetänkt, då det fortfarande, som i natt, kan komma -10-nätter.

Naturen sköter sig bäst själv.

Vi hade lite gamla brödbitar, som Eric skulle få ge fåglarna.

Fåglarna släpper honom flera meter närmare sig, än vad jag kan klara att komma.

Barn och djur. Djur förresten, i går kväll var vi hos fårhållarna och han fick träffa sin kompis sen i somras. Hon kom fram med en gång och han blev överlycklig.

Till slut hade han stora delar av den 75 tackor stora flocken kring sig.

Tyvärr fick kameran stanna hemma.

Vi bar ner lite snösmältningsfynd till skräphögen och han hjälpte till.

Det märktes att sittandet i kärran i stan gjort benen lite osäkra, men träning ger färdighet.

 Så här glad blir man när man hjälpt farfar att slänga skräp. 

Han är lite rolig, med att han kallar farmor för Barbro men farfar är farfar.

Det är en fröjd att ha honom. Han äter som en vuxen, utan att det märks på kroppen.

Lägger sig att vila när han är trött, sen är det full fart igen.

Hoppas det inte dröjer så länge tills han kommer igen.

Under veckan blir det vårkänning.

   Vad som göms i snö, kommer upp i tö. Vi har haft ko och en ettocketthalvtåring som uppehållit sig på tomten. Nu kommer det fram vad de gjort.

Under veckan blir det vårkänning.

   En komposterad Pensé i söderläge, fotodatum 110324.

Alfabetet knatar på, vi är redan på U.

Underifrånperspektiv, blir mitt U-ord.

När Solrosorna drar i väg över två meter, får man fotografera dem ur ett underifrånperspektiv.

Veckans U-bilder hittar du här.