Till veckans bokstav, har jag valt ett tacksamt fotobjekt.

Domherren. Både honan och hanen blir bra på bild, men här kommer en hane.

Mer ABC här.

Dottern hade inte mycket över för skolan, på högstadiet.

Valde en bekväm gymnasielinje, livsmedelstekniskt.

Morsan var i branchen, så det fixar sig nog med jobb.

Började jobba i köket på ett servicehus.

Födde Max när hon var 22.

Fortsatte i servicehuskök.

Klar över, att det här kommer att ta på kroppen, hålla på tills 65?

Hon läste upp betyg, på ett då fortfarande ändamålsenligt komvux.

Läste till kemiingenjör på högskolan.

Sökte både jobb och fortsatt utbildning, det blev en magisterexamen vid 36 års ålder.

Här står hon, Magister Mette. Diplomet i hand och med ett uppskattat stipendium, som främsta student i kursen. Samma person som den skoltrötta 15-åringen.

Började jobba på labb-utveckling på SCA i Mölndal.

Ständigt frustrerad över att hennes jämnåriga, som gått ut Chalmers minst 10 år tidigare, tjänade mer och hade bättre jobb.

Nu har det gått fyra år, hon har fått introducera nya produkter på produktionsanläggningar i Holland och Polen. Något hon trivts med och passat hennes personlighet.

Det är inte lätt att prata med arbetare på arbetares vis, om man har sitt ursprung i andra sociala skikt.

För någon månad sedan berättar hon glädjestrålande och med andnöd; Jag ska få starta en fabrik i Ryssland!

Jodå, den lilla flickan på Parkgårdens dagis på 70-talet, ska ut i stora vida världen.

På måndag åker hon till Milano, där maskinerna tillverkas, och validerar innan de kan skickas till fabriken. Milanoäventyret varar i tre veckor.

 Fabriken som håller på att byggas fortfarande, ska efter nyår vara klar för maskininstallation.

T.o.m hotellet hon ska bo på, är inte färdigställt ännu.

Men Max då.

Han reder sig. Är mycket pålitlig och trivs bra med att få rå sig själv. Det hägrar väl extra, att han lovats pengar till körkort, om han fixar att vara själv.

Och varför skulle det inte funka, över hälften av mina 17-åriga arbetskamrater på Saab i Trollhättan, bodde på "ungkarlsrum". Saabgården, det mest kända, eller ska man säga ökända?

Mamma lagar mat, han tar fram ur frysen och micrar. En del kan han laga själv.

Mormor gör ett och annat besök. Sanerar lite i lägenhet och på diskbänken, om det skulle behövas.

Inte bara för Max skull, utan även för hans mamma.

Det är kul att det har gått bra för henne.

En akilleshäl, på dagens arbetsmarknad, är att hon vill inte bli chef, hon vill ha "ett riktigt jobb".

Tror hon fixar det.

Pontus har lite bredare stil när han kör, men även han i startkurvan.