En av många Metro-stationer.

Kommer man till Paris via Charles de Gaulleflygplatsen, hittar man biljettförsäljning till RER och Metro på väg ut till RER-stationen.

De har väldigt prisvärda alternativ, som är baserade på antal dagar och zooner.

Lätthanterligt, bara att dra i passagerna.

Operan är en knutpunkt, Montparnass-Montmartre en av de tidiga linjerna och ett lite ofranskt stationsnamn.

RER-tåget går in till stan.

Oftast får man åka Metro några stationer för att komma fram till hotellet.

Vissa Metrostationer är även RER-stationer.

En bra linjekarta är ett omistligt hjälpmedel, där både RER och Metro finns med.

Sevre Babylone och Pigalle var stationer vi blev hemmastadda på, Concorde var ny.

Metro-nätet är lättförståeligt, men man kommer dit man ska även om man inte förstår.

Linjerna korsar varandra på ett snillrikt sätt, så att det alltid är nära dit man ska.

Vi har tyckt det varit bäst att fokusera på linjernas respektive färg.

Ska man till en plats, och ser att det är gul linje som går där, då fokuserar man på att byta så fort man korsar en gul linje.

Tydliga linjekartor finns i varje vagn.

Svårare är det inte, även om vi någon gång åkte åt fel håll.

Har nog nämnt det tidigare, men jag är fullkomligt förälskad i Metron.

Snabbt, billigt och praktiskt.

Sen kommer man i kontakt med folk från det verkliga Paris, inte bara yppisena i centrum.

Precis som London och andra storstäder så har Paris en turistkuliss.

Flytta dig utanför zoon 2 så får du se vad jag menar.

Här avrättades kommunarderna. I dag ett hörn av Pére Lachaiskyrkogården

Kommunarder, försvarare av Pariskommunen, det var här ordet kommunist skapades, en som var för en gemensam kommun.

Vid Metrostationen Pére Lachaise, grågul linje 3, ligger en kyrkogård med samma namn.

Vi trodde, att vi skulle vara där någon timma.

Det tog en halv dag!

För det första så är ju gravarna av helt andra dimensioner än här hemma.

Kryptorna, bildar fullkomliga hus åt den som är begravd därunder.

Otaliga kändisar, som Yves Montand, t.ex låg här.

Gravplatser för ledare i det Franska kommunistpartiet, den största politiska kraften, på vänsterkanten i Frankrike, efter andra världskriget och under hela De Gaulleeran.

Den politiska vänstern fanns även här liksom minnesmärket över de mördade kommunarderna.

Monument över de stupade i Spanska inbördeskriget, liksom koncentrationslägren i Tyskland.

Georges Melies grav.

Väl inne på kyrkogården fick vi en bra genomgång, av en person som skulle titta till graven för rörliga filmkonstens uppfinnare Georges Melies och ett antal andra kulturpersonligheter.

Efter hans information, så visste vi vad vi ville se, ja det visste han med, för vi kunde ju inte undvika att komma in på politik.

Monument över offren i den antifachistiska kampen, i Frankrike och Spanien.

Mina förfäders gravar kan tyckas se ganska så futtiga ut jämfört med dessa, där varje grav var ett litet kapell.

Kommunarderna, och därefter monument över Nazizmens offer under andra världskriget.

Ingen kan gå oberörd på eller från Pére Lachaiskyrkogården.

Den rymmer så mycket historia.

I många fall fasansfull historia.

Det finns hur många fotoutmaningar som helst, i bloggvärden.

Har deltagit i fototriss några veckor.

En annan kallas för Torsdagsfoto.

Den här veckan var temat broar.

Jag bidrar med bron i Monets trädgård i Giverny, den avmålade.

Fotograferad i början av oktober 2007.

Fler broar kan du se här.

I går kväll satte jag två surdegar, en ”vetesur” och en ”rågsur”.

Använde rivet äpple som ”drivmedel”.

Min husgud när det gäller bakning är Jan Hedh på Olof Wiktors bageri på Österlen.

Hustrun använder också surdeg till ett härligt, grovt Danskt rågbröd.

Den ursprungliga surdegsklumpen fick hon av en väninna.

Numera har hon alltid ett par klumpar i frysen.

Väninnan har i all vänskaplighet kommit att kallas ”Surdegen”.

Brödsortimentet på Olof Wiktors, bakat på Surdeg, Poolish eller Levain.

Surdegsbak har närmat sig massrörelse.

På senare år är det många som gör sin egen surdeg och bakar bröd på ett delvis annat sätt, än med det traditionella snabbgästbaket.

Jag brukar även följa en Boråsares blogg, som handlar om surdegsbakning.

På lördag kväll ska jag mata mina ”surar”, för att på söndag sätta in dem i kyl.

De kan hålla sig i ett par veckor.

När jag varit i Vänersborg på Regionfullmäktige må-ti, ska jag baka kavring och något fruktbröd på rågsuren och frukostbullar och något större bröd på vetesuren.

Även hustrun står i beredskap att baka ”sina” bröd.

Bären har i huvudsak gått åt, så att det finns plats i frysen.

Jag har även prövat att baka t.ex baguetter genom att starta med en Poolich och goda större bröd med Levainmetoden.

Kanhända jag återkommer till det efter julen.