När vi kom ner till sjön i går kväll, kunde vi glädjas åt, att ytterligare en holk är bebodd. 50% av holkarna bebodda!

Hyggligt utfall. Även om det är en Skrakholk, tror jag att det är Knipa i den här också.

Vi skulle egentligen fixa med båten och provfiska lite från land.

Eric, sju år på midsommarafton, var entusiastisk. Han hade fått nytt spö och nu skulle de stora fiskarna dras upp.

Han lär sig snabbt och det blev långa, väl avvägda kast. Precis som förra gången, fick Pontus agera fiskecoach.

Efter en stund ville han ha "fiskepaus".

Efter yterligare fiskande, så ville han ha "tre fiskepauser"!

Han hade sett lite intressanta saker som han ville undersöka.

Fiskandet begränsade sig till naturupplevelse och vi vände hemåt utan tyngande fiskebörda.

Efter ett kvällsmål, så bänkade vi oss för andra mål. Sveriges EM-kvalmatch.

Erick var mest entusiastisk och avkrävde oss andra ett tips och vem som skulle göra mål.

Själv yxade jag till med 3-1 och att Slatan skulle göra mål.

Pontus och jag kollade och småkommenterade ibland, men Eric var igång hela tiden och ville bl.a ha in nya tips, när Sverige gjort 3-0.

Vi såg hela matchen och det var två ganska trötta pojkar som gick och lade sig.

Idag står rensning av Bön-och Asterland på schemat. Pontus har lovat hjälpa till och Erik får väl göra olika konster med fotbollen.

Bönorna artar sig bra i sin sålåda, men Astrarna har försinkats av det kalla vädret. Inte ens växthus hjälper när det är mulet och kallt, som varit det förhärskande vädret. Men, lite varmare nu, så kommer de sig ganska fort.

I eftermiddag avviker jag några timmar för en sommarträff med PRO-styrelsen hemma hos kassören.

Vi ska diskutera verksamheten en stund, men mesta tiden är avsatt för social samvaro och mat.

Hagalund(nr. 41 i Tore Hallabros bok) har varit soldattorp under Smedsgården i Löfwaskoug(idag Lövaskog). Smedsgården har sedermera bytt namn till Mellomgården. Torpet är numera  utköpt av Mellomgårdens ägare och står så som det gjort sedan mitten av 1800-talet, förutom att el är indragen.

1691 var Lars Andersson soldat för Smedsgården och 1894 flyttar den siste soldaten in, Karl Gustav Strand, som uppehöll soldatplatsen när indelningsverket upphörde 1901.

Lars Ola Andersson hade fått lite hjälp med ljudet där han stod på soldattorpets trappa och informerade.

Efter avslutad tjänst friköpte han torpet tillsammans med hustrun Ida Charlotta Andersson från Grönelid, Äspered.

Numera får huset heta Stra `nnes, efter siste soldaten.

På soldattorpet 470 Hagalund är 13 soldater  dokumenterade under 210 år.

De beskrev olika livsöden, utöver de stora barnaskarorna, många i familjerna hamnade på fattighus eller blev backsugesittare, så dömdes en del för olika brott och fick avsked eller ”omitterades” som det hette vid den tiden. En del var faktiskt bra soldater och avgick med goda omdömen. Andra dog i krigen, bl.a Anders Börjesson Barck som stupade vid Stralsund.

Att "ta ner skylten" är ett känt begrepp, men att sätta upp skylten, är det motsatsen?

Vid varje ställe vi stannade vid, 8 stycken, sattes en skylt upp, med namnet och numret i Hallabros bok.

Hagalund är ett av två torp, som brukas fortfarande. De allra flesta kan man bara se rester av husgrund eller murstock, någon jordkällare, men en del helt försvunna.

Andra torpet vi besökte heter Vråa, eller på mer vårdad Svenska, Vrån.

Kommer väl något därifrån med.

Många hästar i Gullestorp.

De här stod och tittade på oss, på väg från parkeringsutrymmet, till Hagalund. Ser ut att undra, som Rydeberg i Göta Kanal Ett; "Vad gör ni häär"?

Svanarna håller sig i trakterna av boet, trots att tjärnen är ganska stor och vindar av bortom synhåll från mitt fotoställe.

De har klarat första veckan, endast konkurerande med en Gräsandskull. Med all vegetation både ovan och under vattenytan, går det ingen nöd på dem.

Tätt, tätt intill föräldern, även om de kan ge sig ut på nån tur, en meter från föräldern, eller så

För en vecka sedan;

Daggamla, förra söndagen. Har jag tur, så tänker jag följa dem och avsikten är att presentera "veckans bild" kombinerad med klickebilder på tidigare veckors bilder. Allt för att följa en Svankull, till flygfärdiga fåglar.

Det verkar inte som folk har uppmärksammat dem.

Utan att avslöja häckningsplatsen, så förstod jag bland "torpvandrare" idag, att häckningen inte var känd. Inte nog med det, i slänten ner till vattnet växer det koppiöst med Liljekonvaljer. De stod fina idag, knopp som precis skulle slå ut.  

Men!... det här går väl ändå inte? På något sätt, den lilla Abborren försvann i alla fall. Jag hade bespetsat mig på några bilder där den frisimmande kom med Äling i näbben, men den här var nog Äling i fjol.

Fin kväll i går, riktigt skönt i gömslet.

Vi hade hållt på i landen hela dagen, så lite avkoppling i form av Doppingstudier passade perfekt.

Med minneskortet kvar i datorn, hade jag bara 24 möjliga bilder att heja på, i det inbyggda minnet.

Det gick bra, fick bl.a en bild, som dokumenterar att de är tre nu.

I övrigt var det inte mycket till fågelliv. Kniphanen har dragit, men honan ruvar tydligen fortfarande.

Stadsresa idag, med en falerande trimmare. Ska hänga på låset kl. 09.00, hos Enanders.

Behöver titta in på Träffpunkten och kolla anmälningarna till säsongens sista vinprovning i morgon kväll.

På vägen ut ur stan igen stannar vi till vid Verktygsboden. En rulle skyddsslang till de sista meterna fiber, under altanen.

Ett halvkort Gardenaskaft, till handrensare står också på listan.

Sen måste vi hem, för de kommer för att gräva, för fiber på tomten, idag.

Nu samlar de sig för utsprickning. Gott, att de har väntat lite, med några frostnätter, som hade kunnat ställa till det.

Får se hur Vinbären klarat sig.

De senaste dagarna har varit perfekta, för trädgårdsarbete, bloggen och fotandet har legat lite i träda.

Mellandag i dag, vädermässigt, men rensa ogräs kan man ju alltid göra.

Hustrun har gjort ett jättejobb med maskrosorna.

I morgon ska det enligt planerna bli Olofsboresa och vi får en trevlig passagerare, barnbanet Eric.

Häggmispeln är vacker, framför allt på våren. Sista steget är i antågande, de vita blommorna ska slå ut.

Sista styrelsemötet för säsongen i PRO Centrum drar mig in till stan idag.

Ny organisationsplan, en annan budgetmodell och höstens möteschema finns bl.a på dagordningen.

Vi har ytterligare ett par aktiviteter innan sommaruppehållet, trivselträff på Almenäs med grillning och vinprovning där det också ska grillas. Ja, och sen har vi det efterhängsna månadslotteriet som ska säljas slut, vilket det är säsong eller ej.

Många går och väntr på kommande långhelg, själv tycker jag att man verkligen får intala sig att det är helg.

Enda skillnaden är, att vi brukar äta Croisanter till frukost på helgen.

Päronknoppen står precis i startläge, att slå ut. Närmaste tiodagarsperioden ska inte medföra någon frost och hyggligt väder i övrigt. Ska nog bli poillinering.

Vi har tre sorters Päron på samma träd. Vi okulerade på ett rotskott på 70-talet.

Augustipäron (t.v.), Filip, eller Dubbel Filip(mitten) och Göteborgs Diamant(t.h.).

Augustipäronen längst ned på trädet, just för att det är ett utpräglat ätpäron, som ganska snart tar slut om tillräckligt många vet att de är mogna.

Göteborgs diamant har fått bilda övre grenlager och topp. Blommar flitigt i år, men kan vara lite si och så. Även frukten konstrar. Spricker och ruttnar om vartannat, men annars gott som relativt tidigt ätpäron. Bordsfrukt, som det heter i de fiiina salongerna.

Favoriten och skälet till att trädet får stå kvar, Filip. Mognar sent. Mitten av oktober kan man konservera dem och de är hållbara någon månad som ätpäron.

Den ger bra och man måste kartgallra ordentligt om frukten ska bli stor och fin. Härliga Päron!

Vi får ta vara på mycket av Päronen i år, för där blir bara halv Hallonskörd p.g.a att vi restaurerar Hallonlandet.

Självplockade jordgubbar i Skänstad, ger ju förståss marmlad, sylt och saft, för att inte tala om kompott!

Min gamle Plommonleverantör finns inte mer och jag har inte hittat någon ny.

Äpplen får man ju alltid tag på.

Nä nu vattnas det så vida jäkligt i munnen, så jag får gå och göra något åt det.

Tändkuledagen 20150510.

Äspereds hembygdsförening har återupptagit Tändkuledagen, efter ett års uppehåll.

Väderprognoserna var inte de bästa och besökarna var lite färre än tidigare. Ingen katastrof och vädret blev faktiskt bättre än förutspått.

Som vanligt, fanns det lite av varje att titta på, även om det Tändkulerelaterade rönte mest uppmärksamhet.

Ja, mest uppmärksamhet, outstanding, rönte en Lokomobil från Ransomes, Sims and Jefferies, engineers of Orwell Works, Ipswich 

Det tog ett par timmar att elda upp den, men väl igång, så både backade den och kördes framåt.

Klicka på länken, så kan ni se bilder på alla nu "levande" maskiner.

Lokomobilen, dagens attraktion.

Från vänster: En Tändkulemotordriven hackelsemaskin, där man skar halm till strö åt djuren.

En vedklyv, driven av en Tändkulemotor.

Dagens snyggaste tändkulemotor där kylningen skedde genom att vattnet fick rinna nedför en mängd snören.

Trafikbil från 1928, håller än och stod för kollektivtrafiken mellan lundavallen och Sjötorp.

Tre gamla pärlor, varav den ena inte har en mindre pärla på flaket.

Naturbehov utfördes på tidsenligt sätt.

Uppskattade gäster på tändkuledagen. Förra året träffade vi dem på en resa till Gnosjö, där de förevisade sitt tråddragningsmuseum. Där de lovade att komma till oss. De satt bl.a och tillverkade kaffesilar och vispar, som hade en strykande åtgång.

Det regn som inte kommit tidigare under dagen kom vid avslutningen.

Vi stängde bl.a inträdeshanteringen en halvtimme tidigare, men jag tror inte vi missade så många.

På det hela taget en bra dag och omsätningen från inträde, korv, kaffe och Kolbullar motiverar till en fortsättning nästa år.