Den här vyn börjar väl bli bekant nu, så bekant och islagd, att det förmodligen inte blir någon mer. Inte av det aktuella skälet i alla fall.

Kittlar lite att ge sig ut, men det bär inte, men här ska bli fortsatt kallt några dagar. Det lilla puder som föll i natt, isolerar nog inte så mycket.

Hela sjön ligger! Den svaga ostliga vinden stod inte mot 10-11 kallgader.

T.o.m sundet ligger. Vanligtvis brukar det vara ett tecken på att det går att gå på. Men inte i år. Övriga sjön har inte lagt sig så tidigt som skulle behövts.

Sundet fryser sist och går upp först. Under ett par dagar brukar det bli ett fågeleldorado, när isen sakta går upp på våren.

Dags att sätta på broddarna. I morse gjorde jag en "Telemarkare" på stigen ner till sjön. Den lilla pudersnön ovanpå den tilltrampade stigen är en potentiell kostnadshöjare för sjukården.

Fick ett SMS från min yngste bror i går. De var så glada, för de hade fått årets första julkort!

Ja, det var vårt som hade cikulerat i några veckor, troligen p.g.a ett felaktigt postnummer.

"Säkert som ett brev på posten", även om det är ett julkort.

Tittade ut genom fönstret när jag precis "postat" inlägget.

Vackert ute och trots de 10 kallgraderna, så smälts snön i solsidan på krukorna.

Ett åretruntstilleben. Ja, inte brädan, för den är det "nôn", som inte slängt på eldarhögen.

Krukorna har fått bli till lyst, de är fina, men inga hål i botten och väldigt liten "krage". Vattenkannan är över 40 år och läcker, men som komplement till krukorna passar den bra.

Bänken är lika gammal. Härrör, som enda återstående del från vår första trädgårdsmöbel.

Lite lappande och lagande har hållit den i form, trots det utsatta läget.

Ingen snabbis precis. Vinden är för hård, så att det mesta blir packis i strandkanten. Förmodligen sista bilden med grannens uppdragningsanordning. Han kom ner och skulle dra upp den, så att den inte följde med isen. Jag ska dra upp vår, i eftermiddag, vid en planerad långpromenad.

Men innan det ska vi in till Dalsjöfors. Apoteket, Skrôlen och COOP.

Ska bl.a köpa kokekött till en Crock pottad kallops, till onsdagen, då dottern samlar oss och jag har lovat att göra sovlet.

Just nu simrar drygt ett kilo revbensspjäll i Crock potten. Glacering och en stund i ugnen, så ska de bli bra.

Hustrun har strukturerat våra recept och vi ska in och snikhandla på Apoteket. Parering för lågkostnadsperiodens utgång.

Lite synbarare isläggning är det i Doppingviken, 2, 3 och 4:de januari.

Någon vecka, styvt, före jul, köpte vi ett par Amaryllys och ett antal Hyacinter hos Cramers i Hillared.

Hyacinterna slog ut till jul, men vi var från början lite skeptiska till att Amaryllysen skulle hinna fram.

Så skedde inte heller, utan de dröjde till Annandagen innan den första blomman slog ut och så här, femte dag jul, är de väldigt fina. Så fina, att de föräras en plats bland "dagens bild"-gänget.

Det blir ju en del rött ändå till jul, så vi valde en annan färg. Väldigt fina, trots att vi av kända skäl inte brukar ha några aversioner mot rött.

De tidigare omnämnda gula kulorna fick också plats på bilden.

En del av förmiddagen kommer att gå åt till redigering. Redigering av PRO Borås Centrums vårprogram. På måndag börjar vi vika och blada ett utskick till medlemmarna.

Det blir en del ,för oss, nya aktiviteter, som matlagning och engelsk konversation bl.a

Ringde ,nyfiket, dottern i går, när de varit på väg ett tag. Körde de väster eller öster om Vänern?

De körde väster om och var snart i Brålanda. Då påminde jag henne om det någon halvmil längre fram liggande "Venakorset".

Avtagsvägen till min mors föräldrahem och idag hemvist och förvärvskälla för en av mina kusiner.

Ville att hon visade Max och Cassandra. Max har varit där, men vid en sån ålder, att han nog inte minns avtagsvägen.

Det här med vägval, har satt sig i mitt minne, sedan en bastufredag på Monsun Tison, tidigt 80-tal.

En arbetskamrat hade hyrt ett andelshus i Spanien och det blev tal om hur han tog sig dit.

Han hoppar ut ur bastun och kommer tillbaka med en fickalmanacka, kartdelen uppslagen.

Jo, sa han, vi kör över Svenljunga och tar till höger i Sweitz! ivrigt pekande på Europadelen i almanackan.

Lite skratt, var oundvikligt, men båda angivelserna har sina outtalade förklaringar.

Hallandskusten, framför allt Varberg och dess närhet, har historiskt varit Boråsarnas sommarviste och det var en ständig trätofråga, om det var bäst att köra över Kinna eller Svenljunga. "Höger i Sweitz" då? Jo han hade två döttrar där, som han hälsade på, när han ändå var ute och åkte.

Idag har vi skördat vår resterande Purjolök. Mycket färskare "dagens bild" går det väl inte att få. Ingen tjäle, som vissa andra år. Vi har väl konsumerat hälften av skörden "under vejs", som norrmännen säger. Här är det förvällning och frys som väntar. Pajer och grytor, kanske även nån Tonfisksallad blir avnämare så småningom.

Det blir några bonusbilder. Hustrun knäppte friskt.

Skulle väl ha skördat i gryningen med blixtbilder, men några ståltermosar skulle köras till dottern. De åker kl. 12. norrut mot snön(konstsnön) i Sälenfjällen.

De växte på två ställen, eftersom jag fick planetra dem där det fanns plats. De skulle haft en egen pallkrage, men den sådde vi lite extra Morötter i. Det går ju åt en del till syrningen bl.a

Inga rekordstorlekar på lökarna, men de som är har vi trots allt odlt själv.

Hustruns arrangemang. Ett gammalt skrivmaskinsbord, tre glasvaser från IKEA, två ljus från samma inköpsställe och julgranskulor som inte haft nån gran på flera år. En Rysk duk och två virkade röda dukar, signerade min mor. Figurerna av blandat ursprung.

Vi arrangerar inte så mycket inför julen numera, sedan även barnbarnen växt upp.

En bänk med bl.a frukt och godis, nötter mm och flickebarnbarnets tre handmålade julfigurer(tidigare julklappar) och så de två obligatoriska gula kulorna i ett fönster. Några adventsstakar. Och så ovanstående.

De två gula kulorna inspirerades av en produktionschef på VOAC-tiden, som satte upp två röda kulor i en dörrpost. Det var hans jul.

Koncentrerad jul och ganska lätt att plocka undan.

Nu, på tidig morgon började det snöa och temperaturen har sjunkit.

Vi ska få en "värmeperiod" på några timmar i eftermiddag, sen ska det bli kallare hela veckan.

Såg i går, att vi inte skördat Purjolöken, så den får tas idag. Inte första gången vi brutit upp Purjolök i frusen mark.

Det är fördelen med Purjolök, att den gärna kan stå. Dock inte in i den nya växtsäsongen, då går den upp i frö.

Tyvärr ska det blåsa 5-7 m/sek, så att sjön lägger sig nog inte till fiskeis.

Skördaren har fått julefrid. Det står John Deere på den men egentligen är det en Timberjackmaskin.

Från min gamla arbetsplats gick(och går) det en strid ström av styrsystem och ventilpaket till de här maskinerna. I bakgrunden uppe till vänster syns Hägnagärde, som vi aldrigt sett ur det perspektivet tidigare.

Härom veckan fick jag telefon från skogsägaren. Skogen gränsar till vårt område och han trodde jag var ordförande fortfarande.

Dock framgick det att Vida skulle fälla och transportera bort skopgen. Stora delar 30 år för sent, enligt honom.

Jag hänvisade honom till nuvarande styrelse.

Han ville förvarna om att det kunde bli visst besvär när maskiner och timmerbilar skulle samsas med vanliga bilar på vår lilla väg.

Jag sa till honom, att "har man bosatt sig ute i skogen så får man väl räkna med sånt".

Avverkningen har pågåt både dag och natt de sista två veckorna, ja, även på helgerna. Som mest fyra maskiner.

men bara en fick fira jul i Askanässkogen.

Än så länge har vi inte upplevt några större problem, man kommer ut till stora vägen åt båda håll, så det reder sig.

En väldig massa timmer blir det. Ja både massaved och sågtimmer.

Omgivningen blir ganska förändrad. Ett Älgtorn tittar fram, som vi aldrig sett tidigare. Sonen med våra barnbarn höll på att inte hitta avtagsvägen, när de skulle till oss igår. Men vi har snabbt hittat ett landmärke för att inte missa korsningen.

Vi lär aldrig få uppleva vuxen skog en gång till.

En ensam Lunninssläde står mot en trädstam. Det va då det, tänker man.

Den är passerad, precis som hästen, när det gäller skogsarbete. Skördare, Lunnare och Skotare har tagit över.

Skördaren har diretkontakt med virkesmarknaden och när den håller ett fällt träd, så räknar systemet ut den optimala kapningen av befintligt träd.

När farsan tog ner ett trettiotal träd om året, gick han på känn och kapade så att det skulle bli så bra utnyttjande som möjligt.

Kvar står döda träd, lövträd och även en del friska träd som kapats några meter upp, så att de ska bli till fromma för insekter och fåglar bl.a

Med en förnyad prenumeration på Mcafee lyckades jag gå runt masken och genomsökningen i realtid är på igen. En stor banner med "Din dator är säker" gör mig glad, nästan som ett barn på julafton.

Ögonen tindrar nästan också.

Nu har jag fått lite rådrum, så kanske någon förståsigpåare kan radera maskens inverkan även.

Så jag kan med gott önska alla besökare på bloggen

En riktigt god fortsättning.

Men, för att få veta att man lever, så hade jag köpt fel, välrimmade revbensspjäll.

De blir ju lite annorlunda och framför allt så skär sig glaceringen, så det får bli naturella.

Men här finns ju en del annat att äta, så sonen och hans tre ättelägg, ska nog inte lämna oss hungriga frami kväll, även om inte revbensspjällen smakar som de brukar.

Hemmagjorda köttbullar och Bruna bönor är jag riktigt stolt över, liksom saftsåsen till Ris a la Maltan.

Det är inte helt lätt att få tag på något med riktig körsbärssmak, men det lyckades och 50/50 med Svartvinbärssaft, så sitter det som en smäck.

Nu ska jag göra mig rener, så jag är presentabel om nån halvtimme, när de kommer.

Antoanella på Le Tre Stelle kavlar Pizzor.

Det var kul att se de två systrarna och deras mor baka pizzor ”liksom på ackord”.

Antoanella kavlade, mamma Maria garnerade och Donatella skötte ugnen..

Nu är jag verkligen trött på datorer.

Stationär som är maskäten och två Laptoppar fulla med program som dyker upp hela tiden och blockerar sidor.

Det har blivit lite glest på sistone, av ovanstående orsak.

Nu har jag långt om länge lyckats ladda ner en ny version av Flash player, vilket gör gången stabilare och att det är lättare att hantera Bloggplatsen.

Men det blir en ny stationär efter helgerna och Laptopparna lämnar jag in till nån som begriper sig på dem. Det räcker inte långt med att klara tangenter och lite fotoredigering, som är min kompetensnivå. Grejer som man har, ska fungera!

Nya bekymmer.

Dottern ringde idag och vädjade, att vi skulle köra äldsta barnbarnets far till föräldrar och släkt i Sätofta, Skåne. Han har blivit mycket sämre av sin canser, den har sen ett tag gett sig på skelettet och han har så ont så han kan varken stå eller ligga.

Vår bil är större, så han får lite större svängrum.

I morgon sen eftermiddag bär det iväg.

Barnbarnet, fadern och jag i en bil och dottern och hustrun i den andra. Vi kör ner och vänder. Lite mat i vändningen förstås.  Det har vi gjort tidigare, i flera år då dottern inte hade bil, men under betydligt trevligare omständigheter.

Lite som inte är klart här hemma skjuts till julafton, men vad är det? Världsliga ting, som han sa Karlsson på taket.