Direktlänk till inlägg 17 augusti 2011
Nu är de fyra, partiledarkandidaterna inför Vänsterpartiets kongress i januari.
Den senaste i raden är Rosanna Dinamarca.
Tycker det är bra att man öppet träder fram och talar om att man står till förfogande, Det är ett klart trendbrott mot en gammal dålig kultur, med slutna rum och tissel och tassel.
Jag har själv deltagit i det, så jag vet vad jag talar om.
För min del tror jag inte att Rosanna är lösningen för Vänsterpartiet.
Dels, så är hon emot delat ledarskap, vilket jag tar för givet blir kongressens beslut, dels är hon ingen förnyelse, utan är tätt förknippad med Ohly och "ändra ingenting".
De övriga tre kandidaterna, Ulla Andersson Hans Lindhe och inte minst Jonas Sjöstedt har en större förmåga att se nödvändiga förändringar och genomföra dem.
Mitt favoritteam är Josefine Brink och Jonas Sjöstedt.
Det skulle bli friska fläktar, parade med saklighet och kunnighet, båda står för bådadera. Inte minst skulle vi få V-ledare med utstrålning.
Kom ut Josefine!
Människor utanför partiet, vänsterfolk, kan inte förstå hur vi kan avstå från en sån kapacitet som Jonas. Miljöpartister boppas att Ohlyeran fortsätter, Jonas skulle vara svanesången för dem. Enligt deras egna bedömningar.
Jag tror de har rätt.
Sen en sista fundering; Kan inställningen till delat ledarskap möjligen bero på, i vilken mån man tror sig bli uppbjuden?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|