Direktlänk till inlägg 16 mars 2009
Det blev inget mer beskärande päronträd efter Fläskpannkakan och hemmagjord lingonsylt.
Vi bestämde oss för att åka in till Borås och Röda Kvarn för att se ”Bader Meinhofkomplexet”.
En film om RAF, Rote Arme Fraktion i Västtyskland under 1970-80-talet.
Det är ju ett samtida fenomen.
Filmen var välgjord och fångade personligheterna och bevekelsegrunderna för terroraktionerna, på ett tydligt sätt.
Lika tydligt skildrades den egentliga upprinnelsen till RAF, den Västtyska polisbrutaliteten, samhällets repressiva reaktion på ungdomsprotesten. Batonger, hundar, hästar och vattenkanoner.
Medelklassungdomar som det var, så tog man det väldigt personligt. Kampen blev ett alibi för deras egen vendetta mot ett samhälle som gjort dem så besvikna. Många av dem hade ju sen bröstmjölken varit vana vid att vara medelpunkt och alltid få som de vill.
Attentatet mot studentledaren Rudi Dutcke, förstärkte bara reaktionen.
Filmen visar också en annan sak; en av huvudpersonerna Ulrike Meinhof halkade bara in i aktionerna från sin roll som en ansedd journalist och skribent.
Spänningarna mellan henne och den närmast psykopatiske Andreas Bader gav en intressant bild av det inre livet i RAF. Bader skrämde i många fall, aktivisterna till sina handlingar.
Avsaknad av demokrati och folklig förankring förde RAF allt längre från det normala samhällslivet, till slut fanns bara besvärjelser och det personliga kvar, som resulterade i bankrån, vansinnesattentat och kidnappningar.
Självmorden i Stennheimfängelset,satte en slutpunkt, både för den hårda kärnan i RAF och dess fortsatta verksamhet utanför fängelset.
Filmen bjöd på mycket igenkännande, men även detaljer och sammanhang som inte varit kända för mig tidigare.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
|||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | |||
16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|