Det är inne att ligga i mitten.

Tidigt, vid Västragötalandsregionens tillblivelse, så försökte Grästorp profilera sig på att man låg i mitten. Grästorps problem var att ingen brydde sig, möjligtvis ett artigt jasså.

Politiskt vill alla ligga i mitten, bara förvirrade och desperata Center-och KD-ledningar som försökt sig på att vara högrast, med känt resultat.

I Smedstorp, där Gårdlösaleden har sin början och slut, träffade vi på fenomenet igen. Smedstorp lär ligga mitt på Österlen.

Samhället växte fram, när järnvägen byggdes och kom att rymma många hantverkare. Många vackra hus, väl bevarade. Vill nog påstå att som skönhetsupplevelse ligger Grästorp i lä, mitten till trots.

De hade bl.a en kul affär, som en gammal lanthandel, men med dagligvaror, låt vara med lite tyngdpunkt på Vinäger, Senap och Marmelader. Vi handlade lite både för eget bruk och som tänkta presenter.

Gårdlösaleden var väl värt sina umbäranden. stebrott, Kalkugn, gravplatser och Skeppssättningar tillsammans med det Österlenska landskapet. Vi tog 7 km-varianten, 12 km. kändes lite väl bra när vi väl stod vid startpunkten med vår packning.

Österlen åt alla håll, mera blandlanskap än slättlandet.

Vi skulle ju klara av Skillinge hamnkrog på kvällen även.

Jodå vi blev både mätta och otörstiga. Skepparmenyn serverades bara på helger, men det fanns fullgoda alternativ. I en fiskehamn var det naturligt att välja genomgående havets läckerheter.

Vi har inte så mycket att packa inför hemresan utan dagen ägnas åt att besöka olika ställen med Österlenska specialiteter. Olof Viktors bageri står först på listan, som bl.a följs av en låda Äpplen och Brantevikssill.

Ser redan fram emot Skånsk kavring och sill.

En och annan happening kan det väl bli på hemresan, vi får se.

Är det 50-talet? eller...

    Falsterbo fyr.

Idag har det blivit besök vid två fyrar. Falsterbo fyr och den riksbekanta Smygehuk. Vem har inte hört land och sjöväderrapporterna med angivelser från den sydliga fyrplatsen.

Nu lyser den igen, sedan ett tiotal år. Stod slocken sen mitten av 70-talet.

En vacker omgivning med fina hus, som blivit vandrarhem. Fyren är inte hög, 21 meter över medelvattenståndet.

En gång var vi där två gånger, idag- Både på tillresan och frånresan. Vid det senare tillfället blev fyrplatsen omgivning för lite picknick.

Falsterbo fyr och dess omgivningar var dagens egentliga resmål. Där finns en hel del fågel, mest intressant är rovfåglarna.

Glador, Sparv-och Duvhökar, Falkar av olika slag.

Det blev att slå i fågelboken. De lite mer garvade fågelfotograferna kollade småfåglarna. När flockarna splittrades och de flög åt alla hål, då var det dags att spänna kameran, för då kom rovfågeln, eller predidatorerna som en nyfunnen Holländsk vän sa.

Det blev många bilder, bilder med stjärtar, bilder utan huvud, bilder på en vinge m.m trots detta så blev förvånansvärt många bra. Panasonicen gjorde ett bra jobb och en del fotografer med Nikon, 600 mm plus teleförlängare trodde inte sina ögon när de fick se mina bilder. Nämde Holländare, skulle sälja sina grejer och skaffa en FZ200. Inte behöva kånka på all utrustning.

Det blir att ägna många timmar till redigering regniga dagar framgent.

    Ålkråka på väg in för landning. Stod egentligen och fotade en Svan, när den dök upp.

Trodde aldrig att jag skulle uppskatta Ålakråkorna som motiv, men i vissa lägen blir de lite magneter. Inte minst när de tronar på en sten, omgivna av Måsar och annat.

Jag har bildmaterial för många blogginlägg och fotoutmaningar.

   Gäss mot kvällshimlen.

Här är fullt av fågel. Alla de sorter.

I kväll innan det blev för mörkt träffade jag på en jätteflock med Tofsvipor. Vilka skickliga flygare. Där har flygvapnet mycket att lära. Så följsamma de är.

Gässen uppträder i massor. I morse under morgonpromenaden, så var det två gärden, som ockuperats. Där fyllde på hela tiden, men när vi var tillbaka från vår kusttur, så hade de dragit.

I morgon ska vi göra inlandet. Lena som vi bor hos, har tipsat oss om en runda, runt milen, med kalkbrott och diverse andra rester efter historiska aktiviteter.

I morgon kväll ska vi äta middag på Hamnkrogen i Skillinge. Skepparmenyn såg klart intressant ut. Förrätten är som sig bör i de här trakterna, en soppa på havets läckerheter. Nu säger jag inget mer, varken om menyn eller den här dagen.

   Smygehuks fyr i motjus,

      Årets äppeltavla i Kivik. 70000 äpplen, de flesta med "slips". 

Inget utflyktsväder direkt när vi satte oss i bilen i morse, för vår Österlenresa.

Växlade mellan regn och spöregn, fram till Gislaved. Därifrån gäckade en ljusare himmel oss, med solen stickande fram i sydost. Men vi körde mot sydväst, skulle så göra fram till Markaryd.

När vi fikade i trakterna av Lagan, höll det nästan upp hela tiden.

Väl passerande Hässleholm såg allt betydligt mer hoppingivande ut. Sol och delvis blå himmel.

Framme hos Mandelmann släppte alla tvivel. Perfekt utflyktsväden om man samtidigt vill röra på sig lite.

Det var skördemarknad hos Mandelmann. Det är trevligt att strosa omkring hos någon som har samma avslappnade förhållande till ogräs som vi.

Han hade bl.a ett par Linderödssvinsuggor med halvstora ungar. De rotade omkring i ett område,. Där det skulle planteras fruktträd. De gör ett kanonjobb. En del ska bli korv, andra får vara med och säkra genbanken.

Han har även en stor flock får, ja minst fyra flockar tackor(en flock=60). De gick i en terräng som starkt påminde om Skottland. En härlig syn som säkert kommer att återges här vad det lider.

Efter trädgårdsfika, så for vi till Kivik. Det var ju äppelfest. Programmet var det samma som det brukar vara, bara tavlan som bytt motiv. Vi blev inte så gamla där, lite sugna på den medhavda fläskpannkakan åkte vi till en invand rastplats utanför Simrishamn, helt nere vid vattnet.

Det är mycket fågelaktivitet, Gäss, Rovfåglar och diverse sjöfågel.

Rovfåglarna ska vi stifta närmare bekantskap med i morgon då vi åker till fyren i Falsterbo, där de samlas just nu.

Lena på Lenas rum, var lika välkomnade som tidigare gånger vi bott här. Gav oss bl.a rtt kanontips till den promenad på runt milen som vi ska göra på tisdag.

Mandelmann, still going strong, stronga är även arvsanlagen, för ett par söner i personalen, kunde han inte neka till. De köper tydligen baskrar i storpack.

I närtid, är det i morrn. Lite längre fram så är det när det blir snö och jul. Tidsangivelserna är yngsta barnbarnet Erics.

Det är inte i morrn och heller inte när det blir snö och jul, men på söndag morgon åker vi för fyra dagar till Österlen. Vi bor på Lenas rum, en bit utanför Skillinge.

Medvetet väntar vi till Söndan. Vi tar Mandelman, som har skördefest och hinner få en sen upplevelse av äppelmarknaden. Därefter ska vi ha några fina dagar får vi hoppas. Yr.no, lovar uppehåll och ett par av dagarna ska solen titta fram.

     Det ska väl bli lite mer än Mås på sten. Mycket fågel som rör sig söderut i dessa dagar.

I går var det höstning i Olofsbo. Sommaren är slut.

Bla. ska utblommade växter slängas, krukor och lådor göras rent. Vi vill inte ha med några Mördarsnigelägg hem.

Vi skulle få fint väder och det artade sig framåt dagen, även om det var ganska igentjockt, t.o.m någon regnskur, när vi åkte vid 8-tiden.

Det hanns även med ett par fotorundor.

Framåt 11-tiden gick tankarna till "Toscanagänget". Septemberresan med PRO-are avgick från Borås C vid den tiden.

Har inte hört något, så då får man förutsätta att det gått bra.

       De här bröt mönstret, eller bara pausgympa?

Fototriss den här veckan, har temat Himmel. Från igengrått, till öppna blå skyar gav bilder till det temat.

Syyselsättningen var den samma i de stugor där det var liv. Hösten har kommit för alla.

Lite altanbyggande, någon gjorde nytt kök, det är snart gjort på de små kvadratmeterna.

Det är trots det stor skillnad på husen idag, mot 60-talet då jag kom till svärföräldrarnas stuga. Fyra väggar, våningssängar, gasolkök och diskbänk på altanen, vatten och toaletter i en gemensam serviceanläggning. Idag är det minivillor, med alla bekvämlighegter inrymda på högst 36 kvadratmeter, altanen inräknad.

Kraftig blåst gjorde att fågellivet satt stilla med fast mark under fötterna. Norr om stugområdet är det en fågelskyddsstation. En och annan ungfågel försökte simma i de höga vågorna eller surfa på uppvindarna.

Några ungdommar av arten homeo seapies hade klättrat upp i en hamninloppsfyr i Glommen, ett förbjudet tilltag, men spännade i blåsten kan jag tro.

De äldre i Glommen hade sitt eget"Gubbdagis".

En sjöbod, där de kunde sitta och ljuga och hålla på med hobbies, bl.a var det några som byggde en segelskuta.

    Man kan bli gubbe tidigt i fiskenäringen.

I Glommen fick jag också bevittna fiskens långa väg till matbordet.

En Holländsk långtradare lastade av fisk, rensad, frusen och förpackad. Nyfikenheten drev mig att slå mig i slang med Holländarna. "Köper man fisk i Glommen?

Nej, det var fisk, som Glommens sju fiskebåtar landat, transporterat till Holland för beredning och nu var den tillbaka till frysrummen i Glommen.

Inte klokt!

Fisken är ju inte ens levande när den får åka ut och resa! Så nöjestripp kan man inte tala om. De har ingen nytta av sista resan! Galghumor. Ja, verkligen.

Det är så vår mat hanteras. Holland ligger ju ändå hyggligt nära, en del går till Kina och tillbaka....

När man äter förpackad fisk nästa gång, så kan man filosofera över vilka vägar den tagit innan den ligger på tallriken.

       De här Gässen är väl redan uppätna, gödda under Toscanas sol. Bilden är tagen i maj i år.

För någon timme sedan lämnade jag i från mig kuvert med resehandlingar för andra Toscanagänget. De åker på lördag.

"Under Toscanas sol" är ett understatement. De kommer att få full sol, 25-27 grader varmt.

Det har varit lite turbulens i gruppen, en hjärtinfarkt och något annat med ytterligare en. De blir bara 18 som åker vi var 21 i våras.

Även deras program är omlagt, dels åker de inte, på inrådan från mig, till Pisa, dels åker de till Florens på måndagen, beroende på när guiden kunde.

Pisa är överreklamerat. Tornet lutar och står kvar, resten är första klassens turistgescheft, dyrt och väldigt enehanda.

Men inte för inte, går det att hitta smultronställen, om man lämnar allfartsvägen en bit, rätt bra bit. Både intressanta miljöer och bra mat till vettiga priser, med utsikt över floden Arno.

Till skillnad från vår grupp i maj, så har de en tolk med sig, Jaana. Hon bor i Bergamo, är gift med Fabio, men arbetslös, så hon är på sin gamla arbetsplats på vikariat, Fristads folkhögskola.

Ledig därifrån, hjälper hon oss.

Gässen ovan, kan mycket väl hamna på deras middagsbord, eller sentida släktingar.

Septembergänget riktigt dreglar redan, sen de hört majgängets målande berättelser över mat och vin på Le Tre Stelle.

Även ett flasklamm, som gick där i maj och åt av bl.a rosorna kan nog hamna på deras bord. Jag har uppmanat dem att kolla lammköttet med avseende på rosensmaken!

Den mesta maten är förhållandevis enkel, men väldigt god, tillagad i vedeldad ugn ute på gårdsplanen.

De har några fina dagar framför sig, hoppas allt går bra och de får det lika fint som vi hade det.

   Zhang Huans "Spread the sunshine over the earth" var höjdpunkten i dubbel bemärkelse.

Skulpturutställningen i gravfälten från stenålder fram till järnålder har blivit ett populärt återkommande utflyktsmål.

I skuggan av forntiden står modern konst och en flock får håller landskapet öppet.

Vi gjorde vår Pilanedag i går.

Vid 12-tiden var parkeringen full och barnfamiljerna med kärror och vagnar var påfallande.

I år var rundan kortad och spångningen var utökad, så att barnvagnar, ja t.o.m rollatorer tog sig fram bra.

Den "blöta" delen av tidigare runda, var borttagen. Det var tur det, för det senaste regnet hade satt sina spår.

Det blir en särskild känsla att studera konst i den miljön. Fåren var många i år och var allorstädes närvarande.

Årets höjdpunkt i dubbel bemärkelse, är den kinesiske konstnären Zhang Huans verk, "Spread the sunshine over the earth".

Templet, som var 400 år gammalt och en Maoskulptur, var placerat på högsta punkten och dominerade hela årets utställning.

Var man än gick, så reste det sig mot horisonten.

10 konstverk ingick i utställningen och ytterligare ett stod vid ingången, en "sjukvårdskanin" som var med förra året.

Trots att parkeringen var full och det var mycket folk i området, så får man ingen känsla av att det är tätt. Området är stort och slukar åtskilligt fler utan att det blir trängsel.

Utställningen är öppen till 9 september, till den 19 augusti har man öppet dagligen.

Vid sidan av skulpturutställningen, har man en konstutställning, Alf Lindbergs senare produktion. Konsten klan beses i anslutning till ett gårdskafè.

Vi åkte in till Skärhamn och köpte räkor mm. och satte oss sjönära och åt lunch.

Gårdagen var perfekt för utflykt, lagom temperatur och inte allt för intensiv trafik.

Det var vårt tredje år på Pilane och förhoppningsvis blir det fler.

     Det var svårt att få "Wall street" av den svenske skulptören Claes Hanke fri från folk. Förmodligen Bohuslänningar som med rötter i stenindustrin, skulle fram och studera tekniken, känna och titta. 

     Den här gynnaren dök upp när vi satt och drack kaffe hos hustruns släktingar. Den vandrade uppför väggen, men jag tycker den mår bättre av att vändas 90 grader till en mera naturlig ställning. Den är 6-7 cm. lång.

 Både sonen och dottern hyr stugor i Olofsbo på semestern, så ska man träffa dem så får man åka dit.

Inget vi har något emot, då det både är trevligt att komma till Olofsbo och att träffa dem.

Sonhustrun jobbar så sonen och Eric lever lägerliv. Dottern hyr sin stuga över hela säsongen, så hon ordnar lite mer runt omkring. Inte minst med fådda blommor från pappa. Det stod ett par lådor med Tagetes kvar på Nabben, så de var med ner i går. Luktärter och Krasse blommade, Basilikorna var redan skördade en gång och Minisolrosorna var på väg att slå ut.

Vi hade tagit med skruvdragare, för hon hade en IKEA-hylla som skulle monteras, vilket blev gjort.

På väg ner åkte vi in till COOP i Falkenberg och såg till att det blev något att äta.

Eric visade sig vara en hejare på att äta. Vi grillade och han drog i sig två Majskolvar och en hel del kött. När jordgubbarna kom fram, skulle han ha den största. När han tagit den, så fanns där ju en annan som var störst. Han skulle ha den med, så fortsatte det och showen var ganska rolig.

Inget badväder direkt. Det blåste kraftigt och vattentemperaturen hade sjunkit.

Fritidsbåtarnas segel fylldes naturligtvis och en ständig ström av segelbåtar passerade utanför.

Vi hann också med att hälsa på en släkting till hustrun, som har stuga i ett annat kvarter. Sonen och sondottern var hemma från Australien och hälsade på. Dottern där, börjar bli en riktig språkvirtuos, sina 11 år till trots.

Mamman är kinesiska och dottern läser extra för att lära sig kinesiska, engelska är modersmålet och hennes svenska börjar bli riktigt bra. Vilka förutsättningar, två världsspråk med modersmjölken!

De ska åka hem på lördag, 22 timmar i luften. Inget de såg fram mot. Resan är väldigt jobbig och de brukar vara helt slut när de kommer hem. På hitresan hade de stannat två dagar i Singapore, men hemresan skulle gå mera direkt, med korta uppehåll. När man hör dem prata om världen, ur sitt perspektiv, förstår man att Sverige är en mycket begränsad del av världen, liggande lite bortundan.

Eric tog ständiga turer till någon av lekplatserna, dels för att träffa andra barn, dels för att gunga.

Han ska bara gunga högre och högre och det känns som han ska slå runt när som helst.

     Han ska till varje pris gunga högre och högre, Eric, men hisnar en del som synes.