Visst hade man talat om att stafetterna var Sveriges möjligheter att ta medalj i Skidskytte.

Visst. Men innan dess hade ju Hanna och Sebbe tagit guld och silver. Sensationellt.

Genrepet i Mixstafetten gick väl inte mer än sisådär. Mona Brorssons två straffrundor blev för tunga för Hanna och Jesper att hämta upp. Lindström fick gå i Ingenmansland.

Sen slår de till, först tjejerna med en silvermedalj. Anna Magnusson och Hanna Öberg börjar klättringen.

Hannas prestation, med fullt skytte och hämtar upp Bescond till ett silver, är inget annat än bragdguldsvarning.

Glada tjejer. De redan välkända tårarna flödar. Pischlers pinglor har gått rakt genom rutan, in i stugorna till svenska folket.

Monas och Linns värmländska dialekt visar åter att Sverige är stort. I vinteridrotten får vi höra annat än det talfelsliknande läte som utstöts av många  i huvudstaden.

Bragd ja, men så kom killarna och drämde till med ett Guld. Oberhof blev ingen engångsföreteelse.

Här i Borås, så börjar redan diskussionen om en skidskyttevall vid skidstadion och namnet, såklart Nelinvallen.

Annat som diskuteras är en skulptur av Jesper i någon högt placerad rondell.

Den härliga stämmningen i skidskyttelaget har inte undgått någon. Killarna och tjerna kommer fortsätta lyfta varandra till stordåd. VM i Östersund 2019 år är nästa anhalt.

Tillbaka till bragdmedaljsdiskussionen. Hanna Öberg har gjort sig förtjänt av den. En lågoddsare fram till herrlagets sanslösa prestation..

Bragdguldet kan hamna hemma hos Öberg/Nelin, men kanske genom Jesper och de andra killarnas OS-stafett.

Kan bli mycket skidskytte på nästa idrottsgala. Vem ska ta i från Wolfgang Pischler priset för året ledare?

Vem ska kunna konkurrera om utmärkelsen Årets lag.

Kanske lika bra att ordna en speciell skidskyttegala?