Skulle egentligen bara fota hanen inifrån, bakom ett treglasfönster, men det började hända saker, så jag brände av bilder efter hand.

Kanske lite många Domherrebilder det sista, men de är fina i kylan.

Kvisten de sitter på är en Fläderkvist, från en buske bakom ett matningshus.

Ser ut som en tanke; honan vill också vara med på bild.

Jag kan glädja henne med att hon blev, i mitt tycke, den bästa bilden, då bl.a blänket från ögat framgår så klart.

I väntan på go`dis? En krystad travestering, ja, jag vet.

Horisonten, på andra sidan sjön, i väster, var närmast regnbågsfärgad.

Röken, ur skorstenen, från den nytända kaminen, gick i mjuka röreler rakt upp.

De 18 minusgraderna bet lite i den väl påpälsade tidningshämtaren.

Lade in tidningen och hämtade kameran.

Lite dåligt ljus fortfarande men inte omöjligt.

För mycket träd mot horisonten, så det blev inget.

Lite vind hade lagt röken i 90 grader mot skorstenen. Inte särskilt bildmäsigt.

När jag lyfte blicken, såg jag en flock Domherrar i en trädtopp, en stor Asp* i andra ändan av tomten. Det blev bilder.

Som tack för poseringen, så strödde jag ut lite extra lättillgänglig fågelmat på marken.

Från frukostbordet kunde vi konstatera, att det var efterlängtat.

Även fåglarna behöver lättillgänglig energi, i kylan.

* Nej ingen Asp, när jag ser lite närmare efter. Det är en Alm. Fådd av Inger på Askanäs, som årsplanta i början av 80-talet, kanske slutet av 70-talet. Tyvärr hittar jag ingen notering.

Under alla omständigheter, vårt största träd. Reser sig över de andra trots att det står långt ner på tomten.

Kanske kan det vara värd en egen berättelse, vår strävan efter att hålla så många olika lövträd som möjligt.

Närheten till sjön gör att vi får zoon III här.