Detta var före motorgräsklipparnas tid!

I mitten av 80-talet, kände vi, att vi skulle kunna ha råd med något billigt semesteralternativ.

Vi hade ju köpt stugan 10 år tidigare

Hustrun fick se en annons i V:s tidning, Arbetartidningen-Ny Dag:

”Stuga på norra Öland, 500:-/vecka”.

Vi ringde, fick omständigheterna klara för oss och slog till.

Detta var 1986, alltså 25-årsjubileum nästa år!

Dottern och hennes kompis Lotta skulle följa med.

Huset var c:a 20 kvadrat, inget vatten inne inte heller el.

Vatten i en brunn c:a 100 meter bort och ett par gasolplattor, utedass och minijordkällare.

Inga problem, hustrun var uppvuxen med stugan i Olofsbo, som hade precis samma mått och ”standard”.

Vår värdinna Ally, ursäktade sig, men blev lite lugnare när hon fick reda på Olofsboförhållandet.

Mette liggande och Lotta sitter, 15-16 år gamla. I år fyller de 40!

Tjejerna följde med i två år, tredje och sista året dottern var med, hade hon en kille med sig, Jocke.

1995 följde Max, äldsta barnbarnet med första gången, ej fyllda två år.

1980 fick även Pontus, sju månader yngre barnbarn följa med.

Deras sista Ölandsvecka gjordes förra året och i år var det Pontus lillasyster Josefins tur.

Varför Öland varje år?

Vi hade lyckats hitta ett ställe, på Öland, men ändå vid sidan om allfartsvägen.

En hel strand, utan trängsel.

Okomplicerade människor, som aldrig varit på Stureplan.

Opretentiöst, det passade oss.

Huset växte, föst till c:a 60 kvadrat, med mulltoa i slutet av 80-talet.

Några år senare med ytterligare ett sovrum och badrum.

Slutligen fördubblades stora rummet och ytterligare en altan under tak växte fram.

Idag är det ett utmärkt åretrunthus åt sina pensionerade ägare, men de har lägenheten i Nybro kvar.

Från början var det de tre syskonen på Kristinelund, som byggde var sin sommarstuga.

Idag har husen växt, de har till sina relativt stora tomter skaffat åkgräsklippare.

Synd, det var vackrare förr, med en underbar blomsteräng, som massakrerats av nämnda åkgräsklippare.

Tyvärr har jag inga scannade bilder, ännu, på huset m.m från 80-talet.

De finns på kort och dia.

Ally vår värdinna, är en utmärkt representant, för urbaniseringsgenerationen.

Hon är väldigt förtjust i ”underhållsfria” blommor och assesoarer, som sidenfjärilar och en massa porslinsfigurer.

När Max skulle med första året, sa vi till henne, att ta bort allt hon var rädd om.

Men Max visade sig vara försiktig med grejerna, framför allt ville han inte vara inne, i den åldern…..

Nästa år är det 25-årsjubilem.

Vi har spånat om att erbjuda ”flickorna”, då 41 år, att komma med och ha en nostalgivecka.

Om inte hela veckan, så några dagar.

Vi är så glada över att ha hittat ett sånt här ställe även om hyran 8-dubblats med åren, så är det ändå mycket billigt.

Vi slappar om vi vill det, gör avstickare åt olika håll om vi vill det.

Det blev väl flera avstickare förr i tiden, nu tycker vi om att ta det lugnt, stressa kan vi göra hemma.

Framtiden avgörs av vår och våra värdars hälsa, hur många fler Ölandsveckor det ska bli.

 Huset 2006, men det har inte genomgått några förändringar sen dess.

Det är den uppbrända "gräsmattan" som var blomsteräng förr i tiden.

 

skånepågen

24 juli 2010 21:37

Härlig läsning.
En underbar handling som ni hållit fast i.
Kan man få sina barnbarn med som ni tydligen lyckats med, är säkert lyckan fullkomlig. Bara att gratulera.
Tradition är något som man ska vara rädd om.

http://aake.bloggagratis.se

 

skogsfrua på dal

25 juli 2010 19:03

Stugan som blev en villa;-) Vackert med slåtteräng, vi har en del av tomten fritt växande vid jordkällare och bergsluttning. En annan del betas av hästarna och skogstomten har sin flora. Vore vi närmre Vänern kunde vi nog tävla med Öland men såna ambitioner finns ju inte;-) En vecka hemifrån...joo det skulle man nog kunna tänka sig men mer blir det nog inte. Tur att man trivs;-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

 

Tomas Jonsson

26 juli 2010 09:13

Trevligt att läsa om varför det blev Öland. Kul detalj att din dotter är ungefär jämngammal med mig, vilket gör att jag kan identifiera mig än mer med berättelsen.

Själva så var vi alltid ute och seglade på somrarna. Hur det var möjligt förstår jag ännu inte - farsan kommunalarbetare, morsan hemmafru, men vi levde sparsamt övriga året.

http://tomasrj.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Lite stolt, gränsande till skryt. Tomaterna och Dahliorna skäms inte för sig. På bilden är det femte korgen som skördats. Däremellan en hel del till ge bort. Snackstomaterna(körsbörssorter) oräknade. Tomaterna ger bra i år, trots att näs...

  Budenovka tronar bakom en kull körsbärstomater. Från vänster: Helsing Junction musik,Cherio, Guldhumla, Rosa Humla, Cherokee, Black sherie, Indigo. Barnmorska är Sibiriskt guldpäron.   Varför denna uppmärksamhet för en tomat? Jo den ...

Redan förra året skulle vi ha gjort en tysk resa. Ett gäng PRO:are, som städslade Rolfs Flyg&Buss till Moseldalen. Men av det blev det intet. Hustrun hamnade i en sjukvårdssväng. Lyckligtvis avfärdade undersökningsresultaten våra farhågor. Det kan ...

Vi samlar på oss räkskal i frysen. Nu hade ett helt fack blivit fullt. Dags att göra fond. Fonden är fin till såser, soppor och grytor Två kilo räkskal, det blev att ta fram en av 10-litersgrytorna.   Morötter, lök, Purjolök, Tomat och Fän...

  Nu börjar plantorna göra skäl för kompost och gödsel. Gödsel både på flaska och i naturligt skick. Alla sorter utom en har gett mogen frukt hittills. Cherio, en busktomat ger så bra att man alltid kan ha tomater på bordet, från 15 juli. På b...