Semesterväder

Fast jag vet inte, semester kan ju egentligen bara den ha som har ett arbete.

LO hade mycket fyndigt den devisen på stadsbussarna i Borås i början av 90-talet, när vi hade massarbetslöshet sist.

Alla ska dock förstå att vädret var fint.

Dagen var avsedd för Volterra och Pisa.

Volterra var en trevlig liten stad, sympatiskt bilfri, med ett stort parkeringshus som både rymde infödingar och turister.

Man kunde inte missa att staden ligger högt på en kulle, nästan inget var plant, antingen gick det uppför eller nerför.

Vi vandrade i gränderna, Italienskt trevliga med tvätten hängande utanför husväggen.

Staden är mest känd för sina Alabasterhantverkare och konstnärer.

Vi var inne i ett par affärer som sålde alabasteralster.

En del var mycket vackra. Inga av dem fick hänga med hem till Borås, men dock ett par mindre saker.

Bl.a hade formgina schackbräden med pjäser kunnat få följa med hem, men dels spelar jag inte schack, dels så var prislappen maffig.

Riktigt postkontor.

Vi köpte några vykort och frågade samtidigt efter frimärken.

Expediten tittade konstigt på oss och förklarade, att frimärken köper man ju på posten.

Vi gick till posten, ett riktigt postkontor, som svensk har man inte sett det på ett tag.

Nummerlappsbetjäning, 4 köer, vår gällde frimärken m.m

Det kändes så tryggt.

Vi har varit med om det i Frankrike tidigare, frimärken ligger i stora klippböcker, en valör i varje uppslag.

Är så gammal så jag kommer ihåg att vi också haft det så en gång.

Bra eller dåligt, jag värderar inte, men konstaterar att SECO-post inte varit lika framgångsrika som sina Franska och Italienska kamrater, när det gällt att värna arbetstillfällen.

Men så har man inte levt i symbios med ett stort stadsbarande parti heller.

Här är försommar rent vädermässigt och bl.a så är fågelungar utflugna, vallmon blommar och lökblasten är en halvmeter hög. ”Avundsjuk, avundsjuk, jag är avundsjuk....”

Vi har hållit till på små krokiga, backiga vägar, orterna har även de varit små, så det var nästan chockartat att komma till Pisa. Bred väg, som 172:an på sina bästa ställen, ja närmare Pisa blev det dubbla körfält, men de reparerades så vi fick trängas på samma väghalva.

Floden Arno, som även flyter genom Florens, är nästan bredare här i Pisa.

Vi gangsterparkerade, kan inte annat, hur många skyltar som sätts upp om parkering förbjuden, så skyms dom av parkerade bilar.

Italienare verkar kunna parkera på plats som nästan är mindre än bilen, dom har en fantastisk parkeringsteknik.

Vi annekterade två Italienska platser, för att säkert kunna komma ut igen, men på förbjuden mark.

Bilen stod kvar när vi kom tillbaka, karabinjärer, lokalpolis och alla andra sorters poliser som finns här, hade haft annat för sig, än att kolla felparkerare.

Det har tydligen Italienarna känt till länge.

Vi gick över floden, på en bro!, och styrde mot Domen och det lutande tornet, att det fortfarande stod upp hade vi sett från bron.

Tornet hade stora likheter med Mona Lisa i Lovren, när man kommit dit så är känslan... Ja nu har man sett detta.

En del saker passar bättre som mytomspunna, än att upplevas i verkligheten.

Inte för det, tornet och den närmsta grannen, domen, var nyskurade och mycket vackra i solskenet.

Vi skyndade ganska fort därifrån, för runt i kring var bara tingel tangel. Priserna för mat på Trattorior, Osterior eller pizzerior, var skyhögt över dem närmare floden.

Vi hittade ett trevligt ställe på Piazza St Fernando, åt seefood och lasagne. Det låg på universitetstråket, så det pulserade härligt internationellt.

På vägen hem åkte vi in till ”töserna” och laddade över gårdagens rapport.

Jag skriver på egen medhavd dator, lägger över på ett USB-minne och kör från deras dator. Visste inte att den kunde kopiera å ä ö, så något inlägg har blivit utan dem, samt en del text som tillkommit i sista stund, vid deras dator.

Grappan har börjat smaka lite bättre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Lite stolt, gränsande till skryt. Tomaterna och Dahliorna skäms inte för sig. På bilden är det femte korgen som skördats. Däremellan en hel del till ge bort. Snackstomaterna(körsbörssorter) oräknade. Tomaterna ger bra i år, trots att näs...

  Budenovka tronar bakom en kull körsbärstomater. Från vänster: Helsing Junction musik,Cherio, Guldhumla, Rosa Humla, Cherokee, Black sherie, Indigo. Barnmorska är Sibiriskt guldpäron.   Varför denna uppmärksamhet för en tomat? Jo den ...

Redan förra året skulle vi ha gjort en tysk resa. Ett gäng PRO:are, som städslade Rolfs Flyg&Buss till Moseldalen. Men av det blev det intet. Hustrun hamnade i en sjukvårdssväng. Lyckligtvis avfärdade undersökningsresultaten våra farhågor. Det kan ...

Vi samlar på oss räkskal i frysen. Nu hade ett helt fack blivit fullt. Dags att göra fond. Fonden är fin till såser, soppor och grytor Två kilo räkskal, det blev att ta fram en av 10-litersgrytorna.   Morötter, lök, Purjolök, Tomat och Fän...

  Nu börjar plantorna göra skäl för kompost och gödsel. Gödsel både på flaska och i naturligt skick. Alla sorter utom en har gett mogen frukt hittills. Cherio, en busktomat ger så bra att man alltid kan ha tomater på bordet, från 15 juli. På b...