Sofia Mattson hade all anledning att löpa ärevarv och visa sin glädje.

Trots illasinnade skador, bl.a ett delvis avslitet ledband, gick Sofia Mattson hela vägen. Bronset var väldigt välförtjänt.

Utan skador och med 100%-ig träning, kan man undra om det inte varit hon som fått putta ner japanskan från tronen.

Jag tror Sofia är mer än lycklig för sin bronsmedalj, under rådande omständigheter.

Det har varit tjejernas OS, inte minst genom nattens silvermedalj i fotboll.

De gjorde det bra. Vem trodde detta efter det minst sagt knackiga gruppspelet.

Idag kan Lisa Nordén ta ytterligare en medalj i Triathlon.

Sofia Mattsson och hennes båda systrar Lisa och Johanna var en del av en storsatsning på tjejbrottning.

Det utvecklades ett tiotal talanger som snabbt nådde Sverigeeliten.

LKAB och Bolidenbolaget kunde förgylla sina jämställdhetspolicys med att de stödde brottartjejerna i Gällivare.

Gällivare ligger ju inte nästgårds till huvuddelen av tävlingarna.

Med stöd bl.a från de två företagen kunde de engagera kvalificerade tränare och flög till tävlingarna både nationellt och internationellt.

Fariboz Bezarati, som nu är landslagstränare tog tidigt ett huvudansvar för Gällivare.

Att se Gällivaretjejrna ute på tävlingar, gav nästan Sovjetvibbar. Diciplin och gediget hantverk. Inget slarvades bort.

Godispåsarna kom inte fram förrän efter avslutad tävling.

Av de fyra deltagarna i RIO-OS är tre genuina Gällivarebrottare.

Förmodligen får vi aldrig se något liknande igen.

För min del, tycker jag att dagens försök till satsningar på andra håll, inte får samma kvalitet. Även pengarna har kommit in i bilden. I en sport som brottning är det förödande. Oftast leder det till att focus hamnar fel.

Men, den som lever får se.

Gällivares satsning gav högvis med SM-medaljer, fickorna fulla med internationella medaljer, som fick krönas under RIO-OS, med Sofias bronsmedalj.