Fjärde och näst sista dagen avverkad.

Idag har vi brottats med att bygga formulär. Mycket användbart i verksamheten, vilket det gäller anmälan till resor eller vinprovning och många andra saker.

Det gick in sakta men säkert och deltagarna klarade alla att skicka formuläret de byggt.

Vädret växlar, som i övriga landet. Bara ett gäng Skåningar som kommer om kvällarna efter dagsturer runt i Bergslagen och talar om vad solen lyser över slätten.

Ja, många av oss har vår Edvard Persson i gott minne.

Klicka så blir bilderna större, även lite text.

I kväll är det Gysingekväll. De fyra kurserna som är här den här veckan, ska bidra med 15 minuter själva.

Det var meningen att jag skulle spelat läkare. Jag hade en "Harvest"tröja, som någon förväxlade med Harward.

Nu blir det inte så, spelemän kommer att uppta vår kvart.

I går kväll var det ett gäng ur vår kurs som skulle spela Boule. De började, men det gjorde också regnet.

Regnet tvingade in oss i byggnaderna bredvid, som bl.a innehöll olika utställningar.

En textilutställning av en konstnär jag inte kommer ihåg namnet på, imponerade. Den fanns i Krokiga smedjan, en smedja som byggts utefter forsen. Forsen svände, så det fick smedjan göra med.

Kvällens fotboll, var ju halvintressant. Synd att Danmark förlorade, kan innebära att norden blir utan representanter i kvartsfinalerna.

Den som lever får se.

De första Pionerna har slagit ut framför Gysinge Herrgård, idag PRO:s folkhögskola.

Herrgården som blev PRO:s folkhögskola.

Kursens andra dag har gått till ända.

Vi har invigts i en hel del finesser att använda när vi arbetar med våra hemsidor.

19 deltagare från södra halvan av Sverige.

Förkunskaperna är mycket varierande, men med två duktiga lärare så flyter det på.

De som har mera förkunskaper kan bl.a jobba med sina egna hemsidor.

Det kommer Centrums medlemmar att märka. Jag har ändrat och förenklat strukturen i menyerna.

PRO håller på att renovera. Först matsal och kök och nu har man börjat ge sig på huvudbyggnaden, den f.d Herrgården.

Från att ha hyrt en hel del tidigare, så har man köpt loss stora delar av det gamla bruksområdet. Det behövs bostadsdelar. Dels har deltagarantalet per vecka ökat dels vill folk inte bo i dubbelrum, i annat fall att det är äkta makar som deltar samma vecka. Denna vecka har man 105 nattgäster.

Jag kan inte se mig mätt i bruksområdet.

Som gammal metallarbetare är jag fachinerad av att försöka tänka mig tillbaka hur det var från mitten av 1600-talet fram till 1905 på Gysinge bruk.

Klicka så blir det större bilder, även med lite text.

Bara detta att smederna arbetade skift med sig själva, hela veckan.

Man fick inte gå hem under arbetsveckan, trots att bostäderna låg inne på bruksområdet.

Man arbetade 6 timmar, ledig 6, så rullade det från måndag morgon till lördag eftermiddag.

Bl.a var de som var leddiga brandvakter.

Barn och fruar kom med mat till sina naförvanter, makar, fäder eller söner.

Det var de som byggde landet, utan jobbskatteavdrag.

En stilla kvällsbild, helt oredigerad, på badhuset och en annan bruksbyggnad.

Vaknade av mobilens väckning halv fem i morse.

Halv sex skulle jag bli upphämtad för resa till Gysinge, PRO:s folkhögskola.

Resan gick bra och vi hann med ett eftermiddagspass.

Jag bor i ett helt nyinrett logi, som varit stall en gång i tiden när bruket hade hästar.

En nätkabel låg på rummet så det var bara att koppla upp sig. Skönt att slippa bära kring datorn för att hitta bästa mottagning för det mobila bredbandet.

Vi fick en fin kväll, efter en lite regnig eftermiddag.

Dalälven låg blank, vattenståndet ganska lågt och myggen gav sig inte till känna. De  har sprutat, men rykten säger att det är ganska tätt nån mil uppströms där de inte sprutat.

Det var ju fotboll i kväll. Trevligt, men med två störande inslag.

Dels en stockholmska som på vanligt huvudstadsmanèr var skränig och konstlat engagerad, dels resultatet. Det var ju tråkigt, men väljer man att avstå från Anders Svensson drygt en halvlek, så blir det inte annorlunda.

När han kom in blev det distinkta, öppnande pasningar och det syntes på omgivningen att det ingjöt trygghet, men då stod det redan 2-1 till Ukraina. De var värda segern och organisatörerna Voronin och Sevtjenko är värt allt beröm.

Nu blir det nog att åka hem efter gruppspelet för di svenske. Ingen tror väl att de ska slå både England och Frankrike. Det var ju seger mot Ukraina, som skulle ge oss en möjlighet att gå vidare.

Tråkigt, men värden går inte under för det.

Redan från början, när vi planerade resan, så var det självklart att vi skulle åka tåg.

De flesta såg det som ett äventyr och upplevelse i sig.

Vi hade väl alla samma bakgrund. Började i baksätet på en Anglia, Volvo eller Wolksvagen. För min del i en Skoda 1949 års modell, 1955.

Efter några år flyttade vi oss till framsätet. Vi bilade på semestern, om vi inte tog flyget och så har det fortsatt.

Nu har vi all tid i världen och tåget blev perfekt.

Pensionärer med Interrailpass!

Hustrun och jag gjorde upp ett schema åt var och en, med tider, vagns-och platsnummer, samt användbara tefonnummer.

 En vaktlista vid varje uppehåll. 2 och 2 fick vi ta törn vid väskorna, så att de andra blev lite lättrörligare på stationerna. Det blev t.o.m en röd pölse ute på stan i Köpenhamn och även i Basel hann vi med en runda i trakterna av stationen.

Nerresan började i Borås, byten i Varberg, Köpenhamn, Hamburg, Basel, Milano innan framkomsten till Florens.

Hemresan började i Florens, byten i Milano, Brigg, Basel, Hamburg, Köpenhamn, Varberg innan slutstationen Borås.

Det blev inte riktigt så på hemresan. Ett strejkande tåg i en tunnel, gjorde att vi fick åka till Bern, från Brigg för att komma till Basel.

Klicka och förstora.

Innan vi åkte, tyckte man att en del bytestider var lite väl långa, när vi på hemresan kom till Varberg och satt på Boråståget, var det några mycket korta bytestider vid förseningar, som fick inta jumboplatsen.

Ska 21 personer få i sig lite mat, proviantera m.m så går två timmar fort.

Järnvägssystemet nere i Europa är fantastiskt. Man har rader av extralok och tågset. Avgångstider är så lagda, att de klarar ett stopp i en tunnel eller vad det nu kan vara. Jag talar om fjärrtrafiken, regiontrafiken pumpar på och många fler åker tåg, relativt sett än vad som sker här.

Våra 21 resenärer kände inte varandra så nära. "Fyra damer", "Bollebygdsborna", "den lille mannen"(85 år) och ett antal par fick 30 timmar på sig att lära känna varandra innan vi steg in i Maroni Bus i Florens.

Vi hade försökt att veva runt folk, så att olika skulle hamna bredvid varandra vid de 5 bytena.

Vi blev ett gott gäng.

Tyvärr har tågen ute i Europa heller inte några resturangvagnar längre. Inte ens nattåget från Basel till Köpenhamn, 16 timmar, men en "seveneleven" på tåget, som sålde flera rätter som Micrades, vin, öl mm.

Vi provianterade på stationerna och picnicken pågick stora delar av resan.

Eftersom vi var tidigt ute med vår biljettbeställning, så fick vi mestadels platser med bord. Viktigt när man delade flaska eller spelade kort.

På nattåget hem, från Basel, kom tågpersonalen och försökte dämpa församlingen, för det var yngre som ville sova!!!

Vid två tillfällen bröt vi gruppbeteendet. I Bern och Köpenhamn på hemresan. 10 mionuter i Bern och noll i Köpenhamn, men där höll de tåget, men "kun någre minuter". Det blev individuella race, med solidariskt såsande i tågdörren, så de inte kunde stänga.

Vi fick också vara med om stora folksamlingars baksida, två av oss blev bestulna på plånböcker ur midjeväskor.

Det upptäcktes först inne på nästa tåg.

I efterhand kunde vi rekonstruera hur det gick till. En rollator med förare vid påstigning, i varje ände av vagnen, en tom rollator som ställde till palaver vid avstigning.

Resan var bekväm, avstressande, även om det brann till vid några stationer, folk lärde känna varandra och alla var överens om att tåget var toppen.

Vi hade tre typer av nattlogi; två i första klass sovkupè, 5 i liggvagn och resten i andra klass sovkupè.

Det är trångt om utrymmet, men personalen bäddar upp, så man har egen kupè fram till sovdags och när de kommer med frukosten. Frukosten kommer till 2:dra klass i liten bärkasse och till första klass på bricka.

Personalen på nattågen är ett eget kapitel. Vilken service, alltid positiva och en tjej från Zurish tog t.o.m bilder på oss, med våra kameror.

Gruppen var oerhört diciplinerad, det uppstod aldrig några allvarliga problem. Man var i god tid tillbaka inför nästa avgång och vaktsystemet var uppskattat.

Konceptet utvecklades under resan, så gruppen som åker i September får ett ännu mer utvecklat system.

Det fina vädret under merparten av resan gjorde den inte sämre och på färjan mellan Rödby och Puttgarden,(50 minuter) så hann vi äta stekt fisk med "remulade".

På alla stationer hade man väldigt serviceinriktade informatörer vilket underlättade vid minsta tveksamhet.

Många andra resenärer, lokala, kunde inte missa att vi var ett gäng som höll på med "teambuilding".

Men de kunde inte förstå varför vi privatiserar järnvägen i Sverige. Skratten blev många när tänkbara situationer på spåren raljerades.

Första tågbytet i Varberg, det skulle bli åtskillgt fler innan vi var hemma igen.

Hemma igen, från PRO-resan till Toscana.

Många kanske har undrat varför bloggen legat nere sen förra lördagens morgon.

Vi hade ett ganska intensivt program, åt middag kl. 20 och sen blev det "grannsamverkan".

Vi var allts 21 PRO-are, hustrun var yngst och Pauli var älst med sina 85!.

Vi missade inte ett enda tåg, även om det blev snålt i Bern och Köpenhamn på hemresan. Vi lyckades hålla Göteborgståget 5 minuter i Köpenhamn. Vi var 1,5 timmar försenade.

2 resenärer blev rånade i Bern, på sina plånböcker förvarade i midjeväskor. Det kommer jag att återkomma till.

Middagarna, 4 st. varierades, så att vi hann smaka på ett 20-tal Toscanska specialiteter.

Några dagar före vi åkte lyckades vi få tag på en fantastisk guide, hon gjorde resan.

Jag hade inte ens nån jacka med mig och behövde aldrig någon, 25 grader hela tiden.

"Töserna" på Le Tre Stelle var lika fantastiska som jag upplevt dem tidigare.

Möjligheten att få fler PRO-grupper som kommer motiverar.

Jag återkommer med ett antal inlägg.

I startgroparna, blankt papper och fyra glas hemligt vin.

I går kväll, var det en lite annorlunda vinprovning i PRO-caféet.

Det smusslades med flaskor och framför allt ettiketter.

Uppdraget var att klassa vinerna efter vad vi trodde att de kostade.

Två Italienare och två Australiensare.

Det skilde 20-40 kronor mellan de olika vinerna.

Inte så lätt. Det gick åt en del bröd och vatten. Nästan irrade fram och tillbaka mellan vinerna, omdömet ändrade sig hela tiden.

Ingen toppade med det dyraste vinet, en Amarone för 139:-.

Men flera hade prickat in det billigaste, det Australienska Down under för 49:-.

För egen del prickade jag in det billigaste och lyckades klara det inbördes förhållandet mellan de båda ländernas viner.

Bo Lindström hade varit lite lurig i både placering av glasen och val av vin. Alla hade mycket fina "gardiner", ja rent av kappor.

Det var kul, men till priset av att det gick åt mera vin än vanligt.

Som alltid avslutade vi med en box och lite att äta. För dagen en Sydafrikansk box.

Sista provningen för säsongen blir en grillfest vid Hyresgästföreningens lokaler på Norrby. Vi flyttar fram två veckor, dels p.g.a Toscanaresan, dels Nationaldagen, så det blir den 12 juni.

Först fyra Roséviner(för sommarens altaner och balkonger) sen en box kraftigt "grillvin".

I går var det cirkelavslutning i båda grupperna, som jag haft på onsdagar.

Programmet var likartat för båda grupperna, repitition med ett och annat nytt samt utvärdering.

De flesta vill fortsätta och frestar mig att köra en termin till, trots att jag aviserat att ta ett uppehåll.

För en del blir det i så fall femte terminen, rena syjuntan!

Det är roligt att de uppskattar cirklarna och tycker att de lär sig något.

Som ett bevis på uppskattning, fick jag en vacker Påskgrupp av deltagarna.

Den står redan på hedersplatsen på trappan. Tog in den i natt för frostens skull, men den åkte ut i morgonsolen när jag hämtade tidningen. -3 visade termometern, men solen värmde.

För att fullända Påskstämningen, så visar jag en bild på gula Krokusar. De har fått en del stryk av snö och kyla, men ändå förvånansvärt pigga.

I morgon kör vi Dotter, barnbarn och barnafadern till Sätofta i Skåne. De ska fira Påsk hos barnbarnets farfar och farmor. Eller farmår, med rullande r, som en kusin, med hemvist i Skåne säger.