nabbsjuan

Inlägg publicerade under kategorin Toscana

Av Flanören utmed Tolken - 23 april 2009 21:47

Torsdag morgon, vaknar runt 6 och fikar själv, skriver Chiantiresan som redan lagts in vid det här laget.

Barbro sover så länge hon kan. Tåget till Florens går 9.20

Vackraste morgonen hittills.

San Gimignano är solbelyst och jag får de bästa bilderna som min kamera med bakomstående operatör, kan klara.


Framme i Florens skulle vi fika, vårt ”stamfik” öppnande inte förrän 11.00 så vi fick vara otrogna.

Vi tar vägen över marknadsgatan. Jag och minsta barnbarnet Erik, fick var sin Fiorentinatröja, hans med Girardelli på ryggen, jag valde Muto.

Försöte pruta med tjejen som sålde men var inte framgångsrik, visste i och för sig att dom kostade nästan det dubbla i affären som ägde ståndet.

När jag antydde att den svenska kronan var svag, så sa hon att det var mycket bättre på Lirens tid, då var inte allt så dyrt.

Italien som Sverige reglerade ju med inflation, kunde föra en självständig finnspolitik.

Alliansen försöker låtsas att vi inte kan det, när det egentligen så, att alliansen föredrar EU:s finanspolitik i stället för att hävda en egen.


En del dambekanta begåvades med Kashmirshalar. Dom säljs 3 för 10 Euro.

Vi fick även köpa en väska till, för hemresan, det är inte första gången vi råkar ut för det.

På väg till Ufficinerna går vi förbi en strumpaffär, ja vi gick inte förbi, vi gick in, när vi kom ut hade vi fyllt sommarbehovet av strumpor. De är billiga här och en fantastisk kvalitet.


Vi skulle gå på museum, det gör man när man är i Florens, har jag fått veta.

Vi hamnade i en c:a 200 meter lång kö, uppskattningsvis 500-600 före oss. En engelsman kom och hämtade sina bekanta som stod precis bakom oss, informerade oss om att det var två timmar tills vi skulle vara framme.

Vi hade naturligtvis inte reserverat biljetter, vilket man uppmanas i all turistinformation.

Det går flera tåg, vi reglerade vätskebehovet betydligt effektivare än i tisdags, på flera olika näringsställen.

Minsta barnbarnet, Erik, fick lite kläder, bl.a ett par kortbyxor som Pakistanierna hade vänt etiketten bakoch fram på. Så han har verkligen ett par unika shorts, inte designande men ändå.


Var på Coop i Certaldo när vi kom hem.

Ett smalare utbud, affären låg inte på fina gatan, men betydligt billigare än andra.

Det var ett helt annat folkliv i affären, lite av det vi kan uppleva på Coop i Borås när det är pensionärsrally.

Kunderna var inte heller så sofistikerade, stod man i vägen så pötte dom till en.

Coop verkar vara stora här, i denna del av Italien.


Vi åkte fram till ”töserna”, ska äta middag där i kväll igen, men nu skulle jag dels lägga in Chiantirapporten, dels titta på Lola och hennes 10 grisungar, födda annadag påsk.

Lola själv var inte riktigt pigg, hon verkade lite hängig, det håller inte om man ska ta hand om 10 små.

Hennes systerdotter gick med stor mage och början till svällande juver, det var snart dags för henne med.

Suggorna är Vietnamesiska hängbukssvin, men pappan, ornen, som stolt gick och bökade var lite av vägkorsning.


Det blev inga muséer idag heller, men desto mera folkliv, studerat från vätskekontrollerna.

Det vackra vädret består och dagen förlöpte i kortärmad skjorta.


Vi har nu atit middag och utover bra mat sa traffade vi en skara glada Italienare och Slatan ar pa TV, Inter mot Sampdoria.

Jag har berattat Sotar-Anders, en brottarkompis, senaste SMS-historia, en ruskig en som inte lampar sig har.


Av Flanören utmed Tolken - 23 april 2009 16:59

Från vår hemby, Ulignano åkte vi via vår närmaste stad, där vi handlar bl.a., Poggibonzi, västerut mot Castellina in Chianti, ”in Chianto” heter alla orter   i distriktet, en statusmarkering.

Där vi bor följs Chianti på vinflaskorna av ”Colli sensi”, någon sorts klassifikation.

I det riktiga Chianto heter vinet Chianti Classico.

Lanskapet var mycket mer dramatiskt, fortfarande Toscana men höjderna var skogsbeklädda och vinet odlades i brantare områden. Betydligt färre Olivträd än i våran del av Toscana.


Det undgår ingen, när man ser de välhållna gårdarna och de stora slotten, att här ger vinet återbäring.

Städerna och byarna är också mycket renare, renoverade och utstrålar välstånd.

Vi besökte utöver Castellina även Radda och Greve.

De pampigaste byggnaderna var kyrkan och de offentliga förvaltningslokalerna.

Turistandet var redan igång och utbudet i de centrala delarna av städerna var inriktat på turister.

Bl.a har vi tänkt att köpa ordentliga pizzatallrikar medan vi är, men i de här städerna, så är de inte stora tillräckligt och pråligt dekorerade. Kanske blir det i hembyn, Ulignano som vi finner det vi vill ha.

Vi hade bestämt oss för att inte smaka på något vin, vilket annars hade getts rikhaltiga tillfällen till, men någon solidaritet får man visa chauffören.

Kunde naturligtvis ha spottat ut, som de stora pojkarna gör, men det är att häda.

Ett annat uttryck för att vinet här gav ordentligt betalt, var antalet månniskor, redskap och fordon som var igång på vinfälten.

Bl.a så fick vi bevittna en nyplantering. Förmodligen har man lantmätare till hjälp. Exemplariskt, geometriskt, varje ung planta, som inte är mer än nån decimeter hög, skyddas första året av ett plaströr, av den typ vi har till dränering. Varje planta har även en stödpinne. Man förstår att de späda plantorna lätt kan duka under i torkan och värmen som kommer om någon månad. Plantorna punktbevattnas i rören.

Kan det vara värt det? Ja det är det förmodligen, för dem vi såg på fälten var inga medlemmar i KRO.

Varje planta ska ge 30-50 liter vin under sin levnad, säkert 500 kronor i nettointäkt.

Man blir fort mätt på upplevelserna, upprepningar förstärker inte behållningen, så vi besökte bara tre städer av fem som vi planerat.

Chianti stod i bjärt kontrast till de små familjeodlingar som vi har i kring oss i Ulignano och Certaldo.


Vi var hemma igen relativt tidigt, Barbro ville inte, men jag tog mig en tur till fots, för att titta på byn, Ulignano.


Precis som i historieböckerna

 Ulignano är en by som är uppbyggd kring vägen som går igenom, mellan Certaldo och San Gimignano. En enda lång backe, uppför när jag ska ”hem” och nedför därifrån.

Kanske 800-1000 innevånare i tätorten.

Mellan affärer och frisersalonger ”Unisex”, låg något som liknade en bar eller café. Men på skylten stod det Circolo. Inget jag kände igen.

I skyltfönstret satt valaffischer för Partido Demokratica.

Mest uppmärksamhet tilldrog sig ett konstverk, tillägnat ett 50-årsjubileum 1998.

Ett arbete i plåt, där man kunde skönja hammaren och skäran i bilden.

Folk kom och gick, det var den mest livfulla inrättningen på gatan.

Efter att ha fotograferat konstverket, fortsatte jag.

På vägen tilbaka, kunde jag inte hålla mig, utan gick in och undersökte vad det var.

Mycket svårt att få nån att prata engelska medan kompisarna lyssnade, men en kille gick undan lite med mig och vi började att prata lite stapplande.

Partido Demokratica är en av tre efterföljare till PCI, det förr så stora Italienska kommunistpartiet.

Jag hade hamnat på det jag bara hört berättas tidigare.

”När du kommer till norra Italien, titta efter det mest välbesökta kaféet, där håller vänstern till”.

Detta var före turismen brett ut sig, men jag hade hittat en efterföljare.

Det var lite svårt att förstå varandra språkligt, för som killen sa: ”här är bara arbetarungdommar”.

Sociala och utbildningsmässiga skillnader är mycket tydliga.


Vi går nog ner till ”Circolo” och tar oss ett glas i kväll, efter att ha gjort Uffizino m.m i Florens.

Ska kolla,men jag tror att namnet Circolo är väldigt välfunnet, en plats där det verkligen cirkulerar folk.


Idag har vi varit i Florens, men det blir en annan historia.


Av Flanören utmed Tolken - 21 april 2009 22:22

Vi tog tåget från Certaldo till Florens 9.58, missade 9.20-tåget med en halv minut.

När vi anlänt till Nouvella Santa Maria, styrde vi stegen mot mitt stamfik påå Via Nazionale. Ja, jag brukar kalla ställena så när jag varit där minst två gånger.

Styrkta av god Italiensk glass och kaffe, gick vi till Saluhallen, Mercato Centrale och köpte ost, Pecorinao och 4-årig Parmesan.

Vi strosade runt, provsmakade av de rika möjligheterna, gratis är gott.

Hela den gatan fram till San  Lorentzokyrkan, är belamrad med salustånd, allt från nyckelringar till dyra skinnvaror.

Vi drattade dit, Barbro köpte en skinnswagger, sedan vi väl fått prutat ner den till 1/3 av utgångsbudet. Säljaren visade stor förståelse för vår svaga svenska krona!

Utgångspunkten var att vi skulle okulärbesiktiga Florens idag, för att åka tillbaka på torsdag och gå på en del muséer bl.a Jag har ju varit där ett par gånger tidigare,  men för barbro var det första gången.

Jag fick alltså visa stan!

Duomo 


Så det blev Duomo, vad turister och skolbarn!

Undrar hur många 10-tals miljoner ofullständiga bilder det tagits av det motivet, det är helt omöjligt att få med allt på en bild från Piazza del Duomo.

Vidare till Piazza de la Signoria, med alla sina statyer. Skvadroner av turistgrupper och skolungdommar.

På väg till Santa Croco passerar vi Piazza della Republika med sin triumfbåge.

På Piazza di Santa Croce stannade vi till och åt Pizza Napolitana, med ansjovis.

Har inte ätit ansjovispizza sen lumparåldern. Ett glas vin slank också  ned.

 Santa Croce ar dopkyrkan i Florens, kanske darfor den oskuldsfullt vita fargen.


På väg till Ponte Vecchio bekantade vi oss med ett givet besöksmål på torsdag, Uffizierna, som byggdes på 1500-talet för att tjäna som administrativa lokaler, men senare blivit ett enormt museum, med stora delar av Florens och övriga Italiens konstskatter m.m

Gatan Loggiati degli kantas av levande konstverk, människor som målat och klätt sig väldigt speciellt, ofta enfärgat från topp till tå.

Ponte Vecchio var snart avklarad, ädelstenar och smycken i varenda affär, det blir som att gå i en planterad granskog.

Det blir en hel del traskande en sådan här dag likså några kilometer, det känns i benen och vi noterade att vi haft minst två vätskepauser för lite. Skadan togs igen när vi kom hem. Litar inte riktigt på det lokala vattnet, så det blev annan dricka

Tåget tillbaka, för att i kväll äta middag hos ”töserna” igen.

Ska bli spännande och smaka på vad de har hittat på idag.

Grappan börjar bli riktigt drickbar, skönjer t.o.m en liten sötma.


Av Flanören utmed Tolken - 21 april 2009 16:31

Semesterväder


Fast jag vet inte, semester kan ju egentligen bara den ha som har ett arbete.

LO hade mycket fyndigt den devisen på stadsbussarna i Borås i början av 90-talet, när vi hade massarbetslöshet sist.

Alla ska dock förstå att vädret var fint.

Dagen var avsedd för Volterra och Pisa.


Volterra var en trevlig liten stad, sympatiskt bilfri, med ett stort parkeringshus som både rymde infödingar och turister.


Man kunde inte missa att staden ligger högt på en kulle, nästan inget var plant, antingen gick det uppför eller nerför.

Vi vandrade i gränderna, Italienskt trevliga med tvätten hängande utanför husväggen.

Staden är mest känd för sina Alabasterhantverkare och konstnärer.

Vi var inne i ett par affärer som sålde alabasteralster.

En del var mycket vackra. Inga av dem fick hänga med hem till Borås, men dock ett par mindre saker.

Bl.a hade formgina schackbräden med pjäser kunnat få följa med hem, men dels spelar jag inte schack, dels så var prislappen maffig.


Riktigt postkontor.

Vi köpte några vykort och frågade samtidigt efter frimärken.

Expediten tittade konstigt på oss och förklarade, att frimärken köper man ju på posten.

Vi gick till posten, ett riktigt postkontor, som svensk har man inte sett det på ett tag.


Nummerlappsbetjäning, 4 köer, vår gällde frimärken m.m

Det kändes så tryggt.

Vi har varit med om det i Frankrike tidigare, frimärken ligger i stora klippböcker, en valör i varje uppslag.

Är så gammal så jag kommer ihåg att vi också haft det så en gång.

Bra eller dåligt, jag värderar inte, men konstaterar att SECO-post inte varit lika framgångsrika som sina Franska och Italienska kamrater, när det gällt att värna arbetstillfällen.

Men så har man inte levt i symbios med ett stort stadsbarande parti heller.


Här är försommar rent vädermässigt och bl.a så är fågelungar utflugna, vallmon blommar och lökblasten är en halvmeter hög. ”Avundsjuk, avundsjuk, jag är avundsjuk....”


Vi har hållit till på små krokiga, backiga vägar, orterna har även de varit små, så det var nästan chockartat att komma till Pisa. Bred väg, som 172:an på sina bästa ställen, ja närmare Pisa blev det dubbla körfält, men de reparerades så vi fick trängas på samma väghalva.

Floden Arno, som även flyter genom Florens, är nästan bredare här i Pisa.

Vi gangsterparkerade, kan inte annat, hur många skyltar som sätts upp om parkering förbjuden, så skyms dom av parkerade bilar.

Italienare verkar kunna parkera på plats som nästan är mindre än bilen, dom har en fantastisk parkeringsteknik.

Vi annekterade två Italienska platser, för att säkert kunna komma ut igen, men på förbjuden mark.

Bilen stod kvar när vi kom tillbaka, karabinjärer, lokalpolis och alla andra sorters poliser som finns här, hade haft annat för sig, än att kolla felparkerare.

Det har tydligen Italienarna känt till länge.


Vi gick över floden, på en bro!, och styrde mot Domen och det lutande tornet, att det fortfarande stod upp hade vi sett från bron.

Tornet hade stora likheter med Mona Lisa i Lovren, när man kommit dit så är känslan... Ja nu har man sett detta.

En del saker passar bättre som mytomspunna, än att upplevas i verkligheten.

Inte för det, tornet och den närmsta grannen, domen, var nyskurade och mycket vackra i solskenet.

Vi skyndade ganska fort därifrån, för runt i kring var bara tingel tangel. Priserna för mat på Trattorior, Osterior eller pizzerior, var skyhögt över dem närmare floden.

Vi hittade ett trevligt ställe på Piazza St Fernando, åt seefood och lasagne. Det låg på universitetstråket, så det pulserade härligt internationellt.

På vägen hem åkte vi in till ”töserna” och laddade över gårdagens rapport.

Jag skriver på egen medhavd dator, lägger över på ett USB-minne och kör från deras dator. Visste inte att den kunde kopiera å ä ö, så något inlägg har blivit utan dem, samt en del text som tillkommit i sista stund, vid deras dator.

Grappan har börjat smaka lite bättre.

    

Av Flanören utmed Tolken - 20 april 2009 16:21

Det är som Arboga öl, det kommer efter.


Söndagen var disig, men klarnade upp framåt dagen. Men till kvällen fick vi regn, ja t.o.m åska.

Rubriken speglar vår trötthet dagen efter resan.

Vi bestämde oss för att slappa.

Trots det så tog vi en tur till Poggibonzi och provianterade.

Bl.a så innebar det en flaska Grappa, flaskans design översteg smaken, men Grappa tillhör ju inte våra vanliga bordsdrycker.

Det är alltid intressant att gå i affärer när man kommer utomlands, produkterna är till stora delar de samma som hemma, men styckning och inte minst förpackningen är olik vår.

Förpackningseländet råder i minst lika hög grad här som hemma, framför allt har de ett mycket stort utbud på desserter och bakverk, som de fick sälja till oss.

Det var trots allt min födelsedag.

En födelsedag att minnas, SMS:en pep under dagen som började med kaffe på sängen av donna Rubicini(Antoanella) som sedan bjöd på frukost. Vi hade inte hunnit proviantera, efter stressen med biluthyrningen.

Efter provianteringen tog vi vägen över Certaldo, för att kolla parkering och tågtider till Florens, Sienna m.m

Ett tåg i timmen till Florens tyckte vi var bra, 2 minuter i varje hel timma. Det hade inte räckt för dottern i tidiga tonår..

Hon kunde inte under några omständigheter tänka sig att flytta till Dalsjöfors, för ”det går ju bara en buss i timmen”!

Men det funkade inte att slappa hela dagen, så vi tog en tur till San Gimignano.

En vackert belägen by, som sett betydligt bättre dagar, men som genom att Florens blev Italiens huvudstad och digerdöden miste sin storhet.

Tornen var 70 till antalet som mest, myndigheterna begränsade höjden på dem, då byggde man två.

Tornen var ett mått på ägarens rikedom och makt.

Biltrafik är sympatiskt nog inte tillåten i staden, så man får parkera utanför.

Det var söndag och därmed en massa ”turister”, vi kom inte längre än till fulla parkeringsplatser, vi gav upp och återvänder i veckan när turisternaa åkt hem!

Först hade vi tänkt att åka till Florens på måndag, men vädret ser ut att bli betydligt bättre än väntat, så vi åker till Pisa och kollar om tornet har rasat.

Ja tanken är inte långt borta; på de senaste 643 åren har lutningen ökat med 4 meter från vertikalpunkten, med tunga klockor, så kan det gå fort på slutet.

Vi tar ändå vägen över Volterra före. Det gäller att is i magen.

Volterra är en gammal Etruskstad, som ligger högt på en kulle, med vidunderlig utsikt över det Toscanska landskapet.

Bl.a har man duktiga hantverkare som gör vita skulpturer i lokal alabaster.

Dagens bilder är två.

Den ena behöver kanske inte någon närmare presentation med morgondiset kl 7 i bakgrunden, men den andra är utsikten från vår balkong.

San Gimignano 3 km. bort som på sin kulle avtecknar sig mot himlen.

Morgondiset sätter sin prägel på bilden. Bildinnehållet ökar med en utflugen svalunge, som helt oplanerat kom med.

Hoppas den överlever kommande vinter.


Jag rakade av misstag radera en kommentar fran forra inlagget, ursakta och hor av dig igen, jag sag aldrig vem.

  


Av Flanören utmed Tolken - 19 april 2009 14:04

Tre Stelle


Dubbel Italiensk bokföring är inte bara ett talesätt.

Nu har vi varit med om tredubbel Italiensk biluthyrning.

När personalen väl kom, 25 minuter försenad, efter att en kille tre gånger  bedyrat att han kommer på en gång, så hade han skickat en tjej, vågade väl inte själv.

Hon försökte ta skadan igen, trots påpekanden från oss tre kunder, att ta en i taget, så insisterade hon på att ta alla samtidigt.

Vi kom nära 1 timme försenade till Tre Stelle, men där satt dom tålmodigt och väntade på oss.

Men när vi väl kom igång med maten; vilken mat,.rustik Italiensk husmanskost, på många av gårdens egna råvaror.

Antipastin bestod av Mortadella, Skinka och tre sorters brödkreationer, bl.a med vitlök och olivolja.

Pastarätten bestod av två sorters pasta, den ena naturell och den andra med lite inblandning av choklad, jo just det, med en tomat-och örtsås.

Huvudrätten var en underbart tillagad grislägg, vi trodde det var anka!

Som dessert fick vi husets kladdkaka och färska jordgubbar. Till det serverade Donatella sin egen valnötslikör, 85%! Det var tur att kaffet var så starkt att det matchade likören.

Till all maten dracks husets eget vin, en av de sex rödvinssorter man producerar tillsammans med vitt vin och olivolja.

Jag tänker inte grassera i matupplevelser resten av veckan, men eftersom Maria och hennes två döttrar, Donatella och Antoanella har medverkat i TV-programmet ”Solens mat”, så tyckte jag det var på sin plats och meddelar härmed att det håller bra i verkligheten också.

Runt bordet, satt två nygifta par samt turistande Italienare, och så då vi två Svenskar.


Pa bilden se man systrarna Donatella och Antoanella  langst bak, samt mamma Maria med vinet i hògsta hugg.

Nu har vi begått en av de aktiviteter vi sett fram emot.

I morgon på min födelsedag, inte jämt men i alla fall, kommer Antoanella med Kaffe på sängen, har hon lovat.

Av Flanören utmed Tolken - 18 april 2009 22:18

Munchen kommer i modern tid, att bli ihå

agkommet for tre saker, det var dar det sa ”klick”, terrorattacken mot OS-byn 1972 och dar de en lordagmorgon i april, man holl Bolognataget för familjen Eliasson aus Shweden.

Redan i Wurtsburg,  vid 6-tiden, flaggade stationen för att vi var 40 minuter sena. I Nurnberg hade det okat till en timme.

Hur de bar sig at vet jag inte,men de korde in en halvtimme och holl Bolognataget at oss 15 minuter.

Telefonen gick varm till vara vardar på Tre Stelle och biluthyrningsfirman.

Biluthyraren skulle väa ha lordagskvall, så han vantade inte langre an till 19 och  skulle vi inte vara framme foran.med ett tag som gick 2 timmar senare än planerat, fran Munchen.

Bilen far hamtas pa mandag.

Ringde till Donatella, inga problem vi kommer och hamtar er!

Men allt detta är  historia, i varsta fall har de lovat att halla Florenstaget nagra minuter.

Nu är alllt enligt plan igen.


Vi hade lite regnigt fran Kassel till Nurnberg, men val pa Bolognataget, sa tranger solen igenom och kommer sa att vara till in i Italien.

Redan kan snokladda alptoppar skadas nagra minuter utanför Munchen.

Vilken fantastisk resa, forst alplanskapet fram till Brennerpasset, sen sodra alperna i norra Italien, med sina frukt-och vinodlingar pa mer eller  mindre omojliga stallen.

Dolomiterna är magnifika och det ar inte att undra pa att man utnyttjar den kalkrika jorden


Det var sa brant sa jag skulle inte vilja ga dar, men vin odlade dom.

Sen Emilia Romagna och Toscana.

Nagon mil före Verona var det som att vi passerade flera klimatzoner, frukttraden ar overblommade och det är narmast ett forsommarlanskap.

Tagresan sa har langt ar vard varenda krona.

Den har rapporten avslutas efter sista bytet i Bologna till ..Florens.

Middagen hos ”toserna” får bli ett annat kapitel.


Bilderna är tagna genom ett lindrigt rent takfönster, kvaliteten har blivit därefter.

Av Flanören utmed Tolken - 17 april 2009 14:03

Nu lämnar vi snart det gamla landet.

Förstår att det en gång var definitivt för Karl Oscar och Kristina, när de på sin häst och vagn närmade sig Karlskrona.

Dramatiken är inte lika uppenbar på ett X2000-tåg till Köpenhamn.

Vet redan vilket tåg och vilken tid vi ska åka hem igen.


Det är märkligt hur mycket värderingar sprungna ur ett kyrkokontrollerat och fattigt Europa som fortfarande präglar den ”moderna” amerikanen.

Bl.a kunde detta utläsas i opinionssiffrorna för Obama i Europa visavi USA. I USA låg han precis över 50-strecket, medan det bara blev enskilda procentsiffror till motståndaren här i Europa.

Det Europa vi närmar oss, är Berlusconis Italien.

Finns väl en del övrigt att önska, bl.a bland campande jordbävningsoffer.


Jag beställde Jonas Sjöstedts senaste bok ”Sammanflöden”, men administration och postgång spelade mig inte i händerna.

Så det har blivit annan reslitteratur.

Anna Holt och Björn Ranelid.

G


Götalandsbanan inte ens i horisonten

Götalandsbanan, den stora järnvägsvisionen i Västsverige hamnar allt längre bort i tiden.

Inte innan 2021 kan det bli byggstart.

Alliansregeringen har lämnat ett utpressningsbud: Medfinansiera så kan det gå fortare.

Vi betalar statlig skatt för att klara statens åtagande, nu vill de tvinga oss att välja mellan å ena sidan skola-vård-omsorg å andra sidan moderna kommunikationer.


Jag tänkte tanka över den här rapporten på denna sidan Öresund, för sen kostar det skjortan att vara uppkopplad.

 Faktiskt, lite snö kvar i Hestrabacken.


Vi har ett fantastiskt resväder och så verkar det att bli tills fram emot i morgon eftermiddag.


”Töserna” som kallar våra värdar, mor och två döttrar, mejlade i går och bjuder på välkomstmiddag när vi kommer fram.

Kanon, det börjar bra.

Hoppas att nästa rapport kan lämnas däst av det Italienska köket och lite fryntlig efter Tre Stelles eget vin.









Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Kategori


Skapa flashcards