1994 var vi i Piriac med två kompisar.

Efter några dagar, så började det gnissla lite.

Våra olikheter kom allt mer i dagen.

Vi bestämde oss för att åka åt var sitt håll ett par dagar.

Vi ville åka till en ö utanför Bretagne som heter Belle ille, kompisarna ville åka till Brest och titta på Ginst.

Det var åt samma håll, så de släppte av oss i Quiberon, varifrån det gick en färja.

Färjan tog runt en timme.

Med på färjan följde ett Keltiskt begravningsfölje.

Stiliga folkdräkter, mycket blommor och man riktigt kände att det var en betydande person som skulle begravas.

Vi kallade lokalbefolkningen för Keromaner, därför att Ker ofta ingick i de Keltiska ortsnamnen.

Från färjan är det Citadellet som är mest iögonenfallande.

Vi hade inte förbokat något hotell, men i Le Palais  hamn låg ”Atlantic”, de hade lediga rum och en bra restaurang.

Vi var ute och gick i omgivningarna och passerade bl.a kyrkan med Keromanbegravningen.

Middagen på hotellet gick i havsfrukternas tecken.

Musslor till förrätt, fisk till huvudrätt och så avvek vi med glass till dessert.

Vi drack ett Loirevin, Muscadet du Sevre et Main.

Vi kom f.ö att besöka vinets födelsetrakt, vingården Chassloir,  några dagar senare, men det är en annan historia.

Det gråa trevåningshuset, är Hotell Atlantic.

Vi har den 27 september 1994.

Den 28:e på morgonen slog jag på TV:n och de franska kanalerna sände något om Östersjön.

Finlandsfärjor visades i bild. Vi kunde inte så mycket franska.

CNN hade samma bilder, men utan ljud!

Jag förstod omedelbart att det måste ha hänt något, men vad?

Jag gick ner till receptionen och frågade.

Disaster, disaster, svarade tjejen.

Det var Estoniakatastrofen.

Omedelbart kom vi att tänka på vår dotter, som gjort ett antal resor med färjan.

Max, äldsta barnbarnets far, jobbade i köket.

Han slutade där när den flaggades om tidigare.

Andra dagen hyrde vi cyklar och cyklade utmed kustvägar.

Vi rundade halva ön.

Vände norrut igen i Port Maria.

Vi passerade väldigt taggiga klippformationer, som kunde avlösas av sandstränder.

En känd var tydligen Les Sables.

Hela ön andades dramatik i sin topografi.

Dramatiken förstärktes av Citadellet i Le Palais.

Det här hade tydligen varit en fransk utpost genom historien.

Belle Ille har en stenig ganska ogästvänlig kust.

På Belle ille köpte vi en 2-liters glasburk med Soup de Poisson.

Den har blivit en passion.

Vi har lagat den hemma, vi har ätit den ett antal gånger på franska restauranger.

Den platsar i sopptoppen tillsammans med Gulachsoppa och vår egen ärtsoppa.

Receptet får avsluta detta inlägg.

Les Sables, en sandstrand som avlöser vulkanberget.

Passerad fisksoppa ( Soup de poisson)

Soppan finns i flera varianter,  den här kommer från Medelhavet.

Bretagnesoppan är lite ”snällare”. Bl.a med morötter och mera tomat.

För 6 personer

Ingridienser:

1,5 kg olika (gärna 3-4 sorter) vitfisk med skrov

6 tomater

3 vitlöksklyftor

2 gula lökar

2 cellerikvistar

Bouquet garni(persilja, timjan, lagerblad)

1 Chilifrukt, färsk röd

1 matsked fänkålsfrö

1 portion Saffran

1 matsked olivolja

1 flaska fylligt vitt vin

Havssalt

Gruyereost

Häll oljan i en tjockbottnad gryta. Dela vitlök, lök och sellerikvistar och lägg ned i grytan, låt fräsa på svag värme i 15 minuter.

Tillsätt 1,5 liter vätska, hälften torrt fylligt vitt vin hälften vatten

Dela tomaterna, chilifrukten och lägg det tillsammans med kryddorna och fänkålsfrön i grytan. Salta.

Låt koka i 15 minuter

Dela fisken i mindre bitar och lägg den i grytan tillsammans med mera salt. Låt sjuda i 15 minuter.

Sila grytans innehåll, ta bort fiskben och kryddbuketten.

Spara buljongen.

Passera massan, t.ex genom en ”Moulinez”.

Blanda buljong och passermassa i en gryta. Tillsätt saffran och låt koka upp.

Nu är själva soppan färdig.

Vill du ha en tjockare konsistens på soppan;

Skär vitt bröd i cm-stora fyrkanter.

Lägg krutongerna tillsammans med lite citronsaft, olivolja, vitlök, salt och grovt delad chilifrukt i en mixer. Låt krutongerna suga upp saft och olja och kör därefter till en pasta.

Blanda ned pastan i soppan och vispa till en slät struktur.

Mängden bestäms av hur tjock du vill ha soppan.

Vill du ha krutonger i soppan;

Kör ovanstående ingridienser utom brödet i en mixer, häll det på en tallrik och doppa cm.-tjocka baugetteskivor i blandningen.

Rosta brödet i ugn.

Riv en bit Gruyereost.

Lägg brödskivorna i botten av portionsskålen, osten ovanpå  och häll soppa över.

 Välj måltidsdryck, gärna samma vinsort som du använde till soppan.

Bon apetit !

Piriac sur mer

Bevistade 1994, 96 och 99.

Orten ligger vid Atlantkusten i södra Bretagne.

Förmodligen inte över 2000 innevånare, men minst lika många har fritidshus i byn.

Husen, även det vi bodde i, är små i Keltisk stil, vita med skorsten på gaveln.

Vi huserade på c:a 50 kvadratmeter, kvarteret Havsträdgården och gatan Port Kennethgatan.

En minivariant av sådana här hus bodde vi i

Med ett par hundra meter till Atlanten, så blev det en del promenerande.

Vi har lådvis med minnen från de promenaderna, snäckor, stenar och andra ”fynd” från stranden.

Det blev bl.a en del promenader fram till hamnkaptenens kontor, där man kunde informera sig om tidvattnet.

Vid lågvatten fylldes stranden av ”Musselmaner”.

Bildligt talat, Musselbankar direkt utanför köksfönstret.

Folk var som tokiga.

Vi tyckte Musslorna var för små, det var fullkomlig rovdrift på dem.

Vid högvatten var det mäktigt, hela Atlanten på väg in.

Högvatten på gång

Lika bra att erkänna det.

Vid denna tid, hade jag ingen digitalkamera och de diabilder jag lagt på CD, är från hustruns 50-årsdag.

Så jag har Googlat ordentligt för att få de bilder jag vill ha.

Just på detta strandavsnittet gick vi så fort vi skulle fram till byn.

Piriac sur mer är en fiskarby, mera förr än nu.

Hamnen domineras idag av fritidsbåtar.

Seglarskolor för ungdomar pågår hela dagarna.

Båthamnen dominseras av fritidsbåtar, de flesta fiskebåtarna låh en bit söderut.

Restaurangerna, som är många, sett till ortens storlek, har många fiskrätter på menyn.

Vi fick en favorit, Soup du Poisson.

Den finns i tre varianter, beroende på var i Frankrike man äter den.

Men det gemensamma för dem är, att den görs på det fiskarna inte fick sålt innan kvällen.

Vi har gjort den ett antal gånger, i storkok, och det är inte omöjligt att receptet kommer här så småningom.

Men det är ingen snabbmat!

Piriac är, vad man kan kalla en mysig by.

Flera bagerier, självklart att köpa Crossianter och Baugette varje morgon.

Charketuri, med bra sortering.

En, ganska liten, Supermarche.

De flesta åker till St Nazaire och handlar.

Så gjorde även vi. Giant blev vår favorit, för dit hittade vi.

En mysig by med mycket blommor. På ett ställe såg jag meterhög Rosmarin, man kan få komplex för miondre.

Mycket mer var det inte med byn.

Avkopplande, lugnt och skönt.

Som utgångspunkt för vegeterande i omgivningarna var den perfekt.

Det återkommer jag till.

Regnet bara öser ner.

Det gäller att hitta alternativ.

Landar på bilder från Frankrikeresor.

Min fru hade en arbetskamrat Åke, som hade ett hus i Bretagne, Piriac Sur mer i Frankrike.

Han lånade ut det frikostigt till arbetskamrater, släktingar och vänner.

En dag frågade han hustrun, om inte vi var intresserade av att åka till Frankrike.

Klart att vi var.

Men….

Språket, den långa resan, man måste ha en bil man kan lita på och en hel del annat cirkulerade i våra diskussioner runt köksbordet.

Jag vet, sade hustrun, vi talar med våra vänner på Solhem i Svenljunga.

De hade läst franska på gymnasiet och även varit i Frankrike tidigare.

De nappade och det blev ett antal sammankomster, för att planera, men även vänja sig vid fransk mat och dryck.

Vi gick ett par terminer på Vuxenskolans cirkel i Franska, det var svårt, men det skulle visa sig att det lilla som fastnat skulle vi ha stor nytta av.

Intresset och förväntningarna ökade, efter att jag i januari 1994 blev skickad som Vänsterpartiets representant på det franska kommunistpartiets kongress (PCF) i Paris.

Hösten 1994, bar det i väg.

Vi fick blodad tand och återvände två gånger.

Hösten 1996, i samband med hustruns 50-årsdag.

Våren 1999.

Hösten 2000 flyttade vi oss till Franska Höglandet.

Bild från självarrangerad 50-årsmiddag, förrätten.

 Det här är Chaziex, inte större. Vi bodde i "höghuset" i mitten av bilden.

Sen gick det några år.

Det började suga i Frankriketarmen och vi hittade ett billigt paket med flyg och valfria nätter på hotell.

2006 i oktober, hustruns 60-årsdag.

 I Paris blev det en del Cafebesök, hustrun ville bara delvis vara med på denna bild.

En gång är ingen gång, två gånger är en vana.

2007 i mars blev det Paris igen, Fly Me hade precis gått i konkurs och vi var bland dem som hade fordringar.

Vi fick tillbaka våra pengar med vändande post, vi hade ju betalat med kort.

Flög reguljärt i stället.

Vanan såg ut att ha övergått till beroende, för hösten 2007 var det dags igen.

För varje resa så fick vi lite mera luft under vingarna, inte på flygplanet, utan vårt självförtroende ökade.

Det skulle vara kul, att sitta och minnas, genom att förmedla en del av reseupplevelserna här på bloggen.

Utgångspunkten är, vi har inte läst littertur-eller konsthistoria på universitetet.

Däremot druckit en del Franskt vin.

Inga, eller bara knapphändiga studiecirkelkunskaper i Franska.

Inte intresserat oss för Frankrike, annat än följt PCF:s valresultat, idrottssidorna och i tidig ungdom beundrat Ben Bella för att han och FLN gav De Gaulle på nöten i det Algeriska befrielsekriget.

Hoppas jag orkar fullfölja min ambition