Jo, det är sant, första Dahlian har slagit ut. En Chat Noir.

Den kan lätt förväxlas med Arabian Night, men den förra har lite större blommor och är om möjligt ännu mörkare.

Det har varit optimalt i år. Jag lät dem slå skott inne i början av Mars och kunde sätta ut dem i mittev Mars i växthuset, med ett element som frostvakt.

De fick utvecklas sakta men säkert och har blivit väldigt kraftiga.

Skulle tro att alla står i blom innan 1 juli.

Här vid sidan är det några Ranunkulus, som även de stått i kruka i växthuset.

Pionerna har även de kommit igång.

Den röda fick vi för många år sedan av en arbetskamrat, som f.ö dog för ett par veckor sedan. Det innebär att det blir extra helg med dem med anledning av omständigheterna.

Vi fick så om Ärtorna idag. Mus, Sork eller vad det kan avar hade bitit av och dragit upp stora delar av första sådden. Det hände även i växthuset, i mindre omfattning, med Luktärtorna, för någon månad sedan.

Jag slog upp en ställning, spände växtväv över och tätade. Får se om det lyckas bättre.

Det blev mer än tillräckligt med Luktärtor ändå. Nu försöker de klänga uppefter ett nät i en ytterkant.

Löken är en fröjd att skåda i år. Vitlöken utvecklas mycket fint och det kan bli tidig skörd. Charlotten och den gula ligger långt framme och Purjon står dem inte efter.

Får nog lägga in en bild på Charlottenlöken också. Den står i pallkrage, tätt satt, Jugotätt, som vi skopjar. På Almenäs koloniområde, kan man se hur tätt de sätter sina lökar med mycket gott resultat.

Charlottenlöken skäms inte för sig. En god del av den ska bli vinsås och resten går till övrig matlagning. Roligt att kunna ge bort lite, om man kan undvara.

En liten byggtork får tuffa och gå i ett par veckor, innan rötterna åker ner under huset. Den undre korgen har stått i växthuset någon vecka och är bra på väg, de övre togs upp idag.

Det är inte utan att jag lekt med elden(frosten) när det gäller Dahlierötterna i höst. Jag hade skurit blasten, men regn och olika engagemang gjorde att rötterna fick stå.

Frosten kom, det blev en frusen skorpa på ett par cm. Men rötterna är betydligt tåligare mot frost än vad blasten är och väl uppe idag, så såg de väldigt fina ut.

Nålsögat, när det gäller övervintringen av Dahlior, är att rötterna måste vara tillräckligt torra och sedan få ligga lika torrt.

Det är målsättningen.

I växthuset står även några Fuscior, som ska mogna av, men de får inte torka ut helt, då går det åt pipsvängen med dem. I alla fall yngre plantor, de med tillräckligt stor rotklump, klarar sig om de är fuktiga när de ställs ner i källaren. En översprejning någon gång i månaden räcker.

Dukningen var festlig i vacker omgivning.

På bordet står redan en skaldjorstoast. Den följdes av Ing Britts Buef Borginigon och avslutningen stod inte det andra efter, Inkokta päron i lag och kolasås. Till varje rätt, en passande dryck, både för shaufförer och passagerare.

Vi hann gott och väl hem till Downton Abby i går. Jag tittade väl med ett splittrat öga men hustrun följer med större intresse.

Hemma från syskonträffen.

Det var en trevlig tillställning. Mycket att diskutera och vi hann även med en tur till Trollhättan och sätta ut ljus i minneslunden där våra föräldrar håller till numera.

Våra hustrur får underhålla varandra bäst de kan mestadels under våra träffar. Det är mycket att avhandla.

Yngsta brodern, som bor i Sjuntorp, får st för "hänt på bygden".

I går fick vi även ut det sista på farsarvet, 25 kronor var!

Det var något aktiekonto som inte hade kunnat tömmas helt tidigare.

Två av oss är pensionärer och yngsta brodern, som vi gästade, gick hem från Saab 1 januari och arbetar med att vara arbetslös. Inte det enklaste, han kan inte utnyttja tiden mer än stundtals. Det kräver sin man att vara arbetslös, lät han förstå.

Som vanligt, god mat och dryck. Vinet kom från särskilt utvalda vingårdar. Utvalda genom flera besök. Det kändes också, att de valts med omsorg.

Min förutsägelse att det nog skulle bli kaffe och tårta gick i uppfyllelse. Ingen högoddsare enlig lillebror.

Tiden bara rusar i väg. Ljusan dag går över i mörk kväll.

När vi var yngre, så övernattade vi och det blev sena nätter.

Det är vår tur nästa år.

Att tända ett ljus kan vara minst lika knepigt som att angöra en brygga. På bilden är det två nära släktingar till mig, som innan det tog sig ordentligt, bl.a satte en paraply över.

                   En skottkärra kommer lastad med Dahlior. Känns inte ens sorgset. De har gett så fantastiskt med blommor, så vi är nöjda.

Tre frostnätter har gjort Dahliorna svarta i blad och stjälkar. Blommorna hänger våta och de ljusare uppvisar tydligt en brun ton.

Jag hade tagit fram dukar att lägga över, men får man riklig blom sedan början av augusti, så kan väl 10 oktober vara nog.

Tre krukor med sticklingar, står i växthuset. Mycket knopp men ingen blomma ännu. De andra 21 sticklingarna har stått ute i krukor och går samma väg som sina föräldrar.

Roten blir livskraftigare om plantan får ge minst en utslagen blomma. Vad gäller sticklingarna, så är det just roten som är intressant och ska ge stora plantor nästa år.

När blasten är borta kan plantorna stå ute ett par veckor till. Ev. frost går inte så djupt utan rötterna kan mogna av.

Det är lagom att ta in rötterna i växthuset när värmen behöver sättas på.

Riktigt torra rötter är en förutsättning för att de ska klara vintern.

                                                      

     Cafè au lait med is, kan det vara nåt? `Cafè au lait, blomma och knopp, nu är det slut. White perfection har fått skavanker.

Dahliorna har varit fina i år. Rikblommande och högväxta. Men så har väl Flanören varit hygglig mot dem också.

Åtskilliga buketter har vi tagit in, gett bort andra men lika fullt har de flesta blommorna blivit kvar på plantorna.

Två fulla 25-litershinkar med överblommade blommor har burits till komposten.

Nu kommer resten av plantorna också.

                      Cafè au Lait, grevinna av Nabben, ja nästan hela Äspered.

Rubrikens uttryck är hämtat från äldsta barnbarnet Max, när han 4-5 år gammal fick gå lös på gamla gräsklipparen.

När han bearbetat den med hammaren en stund, så ställer han sig en bit ifrån, studerar den och konstaterar; "Nu börjar det likna nåt".

I mitt fall är det Dahliorna. Trädgårdes, som grupp, mest omhuldade.

Skära ned och gräva upp i oktober. Märkas upp. Torka i växthuset.

Förpackas i lådor med torr torvmull och in i den torraste delen av krypkällaren.

Fram i början av mars, när skotten börjar synas, omplantering i krukor och vid 10-12 cm. tas sticklingar.

Gödsel och vatten.

Utplantering i början av juni, i väl genomarbetad jord, rikligt med kompost och Hönsgödsel.

Vatten och gödsel.

Binda upp. Blåser de omkull är det kört. Nya skott hinner inte ge några blommor.

Man går och tittar på de små knopparna i början av juli, men det dröjer några veckor till innan blommorna slår ut.

Vatten och gödsel.

Där är vi äntligen nu, belöningen för odlarmödan. Rikligt med knopp och de första är utslagna på de flesta sorterna.

Några återstår.

Mängdigheten och storslagenheten hos Dahlior saknar nästan motstycke. Värd varenda vattendroppe, vändning av kompost, genomgrävning, Hönsgödsel och övrig hantering.

Vi är olika, men jag tycker det är roligt.

Just nu är det stora julafton, Cafè au Lait håller på att slå ut. Alla tre plantorna är samtidiga, det är inga andra sorter.

Cafè au Lait, i sin gräddvita skönhet, beströdd med ett mycket tunt flor vinrött, stora blommor.

I skymning, ja nästan mörker, är de även effektfulla.

Kan inte låta bli att presentera en Dahliaparad. Bilderna är från i morse. Mycket bra fotoljus. Solen kan ställa till med många spratt.

Tyvärr följdes det goda fotoljuset av regn, dagsregn vad det verkar. Tordön, åska är visst också på gång, så det blir att tära på batteriet i datorn och komma ut med den trådlösa uppkopplingen.

Vad är nu detta, det är väl ingen dahlia?

Nej förvisso, men ändå lite av en raritet.

För två år sedan sådde jag frön från Rara Växter, Pastellrudbeckia. Lät spännnade.

I år dök den här upp, med en färg som jag aldrig sett tidigare, än mindre haft i rabatten.

Men som alla andra hybrider, så är den till lyst, insekterna bryr sig inte om den.

Insekterna föredrar originalet.

Det pågår ett drama i växtvärlden. I Dahlialandet. Så här i Olympiatider pågår en kamp, för att hinna slå ut i juli månad.

Ja, om förstaplatsen är det ingen dramatik, till det är Arabian Nighten allt för överlägsen. En Dahliavärldens Usain Boit, sprinter från Jamaica, rättstavad eller ej.

De två ljushyade, Cafè au Lait och White Perfection behöver någon vecka till innan de spricker upp, men där är tre som verkar vilja ha medljer.

Maxim, Sam Hopkins och Sugar Diamond. Alla, liksom Arabian night, med mörka stjälkar och starka färger.

Jag ska inte leda det filosofiska resonemanget längre, utan spänt invänta resultatet.

Nu börjar Dahliorna sätta knopp.

Tog fram dem i början av mars, men har toppat alla skott, vilket fördröjer första blomman med c:a två veckor, men det blir desto fler.

Arabian Nighten håller stilen, på väg att slå ut.

Men Maxim och Show `n Tell ligger inte långt efter. De behöver någon vecka mer för deras blommor ska bli av modell större.

Har även 24 sticklingar. de är tagna mestadels från de toppade plantorna. Skulle tro att de blir en månad efter, men där är inte blommorna det viktiga, utan att de utvecklar en lvskraftig rotklump, så de får visa färgen nästa år. 2-3 blommor tar jag väl fram på varje, men sen kommer saxen, så att kraften går till rötterna.

Det är inte alltid lätt att skära och klippa, men det blir så mycket bättre sen.

Vi går mot en härlig tid, vad gäller mina favoriter Dahliorna och Rudbeckiorna. Även de senare har stora knoppar och snart ska de dra till sig fjärila och har jag tur så blir det en och annan Olivgrön Guldbagge också.

     Här har Dahliasticklingarna fått komma ut en stund, för fotografering. De ska in i växthuset igen och växa till sig lite, innan utplantering i pallkragar.

Trots att vi har en hel del kvar att plantera ut och t.o.m så(Ärtor), så tilldrar sig Dahliasticklingarna ett speciellt intresse.

De är 24 st. från 10 sorter, allt från 1 till 5 av varje.

De har artat sig bra, bara två som inte visar att de växer på egna rötter ännu.

Redan i det här stadiet syns det vilka som ska bli stora och kraftiga respektive lite mindre och graciösare.

Cafè au Lait är en bjässe medan den väna Scarlet utvecklar andra kvaliteter än stor grov planta.

De får stå i växthuset över midsommar, så att de växer till sig. Normalt ska de inte ge blom förrän några veckor efter sina föräldrar, men växthuset kan jämna ut den skillnaden.

Jag har tagit de olika sticklingarna i två stadier. De flesta har jag tagit i deras fullängd, tidigt. De andra har jag tagit vid toppningen av plantan. Nu kan man inte skilja dem åt. De från planttopparna gror snabbare och har en bättre tillväxt.

Ska bli intressant att se vilka som blommar först.

Vid utplanteringen, ställer jag sticklingarna i pallkragar, åtta i varje helpall(120*80). De ger ju inte mer än en blomstängel första året, högst 3-4 blommor, så de behöver inte trängas. Det här året ska de ju bara bilda en livskraftig rot, som ska sparas över vintern.

Odlarna, som gör det här i stor skala, klipper bort alla knoppar utom en, som får visa om de är sortäkta eller inte.

Jag är lite snålare, låter dem ge det de gör.

I mitten av 70-talet fick jag en liten planta av en kompis.

Efter några år på marken, flyttade vi den till en sten med en skreva med lite jord.

Under årens lopp har den brett ut sig och ungefär var tredje år så blommar den. Blommade i fjol, så i år är nog inget att vänta.

Den är vacker, inte minst som på bilden, i kvällsljus.