Solrosorna, sent i blom, mår gott i sommarvädret. Jag försår dem runt 1:a maj och planterar ut i början av juni. Hotet är att de ranglar i väg om det blir för varmt för dem som småplantor i växthuset. Därför ställer jag ut dem i bland, t.o.m över natten om temperaturen är rätt.

Flamentanzrosen är egentligen överblommad för länge sedan. Men nu kommer ett par skott med blommor. Bladen vittnar om att de egentligen är inne i ett senare skede än blommning.

Just nu ägnar vi "fritiden" åt att kolla i Evenemangsprogram för Österlen.

Utöver äpplen, Brantevikssill och kavring så ska det väl bli lite kultur också.

Ystad museum har en utställning om Henning Mankell och i Simrishamn finns flera intressanta begivenheter. Bl.a om kläder på Österlen de senaste 300 åren.

Den här gången tar jag med mig ett par spön och lite havsöringsdrag. Gislövshammar är ett bra fiskeställe och ligger nästgårds. Ett par morgnar där, ska bli härligt.

  I våras grävde vi om ett av Hallonlanden och planterade hopsamlade skott, både innanför landet och ”rymlingar” utanför.

Lade på en del kompost och en del kogödsel, de skulle ju ha det bra i sin nya miljö, Hallonplantorna.

Alla nedskurna till 50 cm, så att det skulle bli optimalt med skott.

Det såg lite ödsligt ut, så jag planterade runt 35 Solrosor i de tomma utrymmena.

Vilken växtkraft. Att säga att de växt oss över huvudet känns nästan som ett understatement.

När vi ändå är inne på det engelska, så ljuder Last night of the Proms från TV:n. 3 timmars underhållning med mycket flaggviftning i The Royal Albert Hall. Mycket med det Brittiska i kväll.

Programmet före var från den årliga Tatoo:n i Edingburgh.

Solrosorna har växt och växt och så har de växt lite till. Ska de aldrig blomma någon gång?

Nu har de börjat blomma. Till en början, lite småsnåla blommor, men efter hand som de slagit ut så ökar de i omfång och vi får väl se var det slutar.

Hustrun vill ställa mig framför Solrosorna, för att dokumentera. Har aldrig haft såna förut. De har aldrig blivit över 2,5 meter, trots att det är samma sorter som jag brukar ha. Ja, ja, lite gödsel skadar aldrig.

Några som också tagit tid på sig är Dahliorna. De har väl blommat i 2-3 veckor nu, allmänt. Några var tidigare.

Men de blommar ymnigt och den milda hösten gör att de fortsatt är fina. Jag beskar dem, för att öka skottsättningen, i början av juni.

  Många stammar blev det, men inga blommor. Det har vi fått tillbaka nu. Flera av dem har upp emot 10 utslagna blommor. Skulle behövt plantera dem glesare.

Jag gillar Dahlior och mest den mörkröda Spartacus och den cremefärgade Café au lait, båda storblommiga.

Den uppmärksamme kan se en Amiralfjäril i en av Solrosorna på bilden. De flyger fortfarande. Värmen håller liv i dem. Nässelfjärilen har kommit i en andra våg men i övrigt är det inte så många andra kvar.

Tänkte lagt in en Dahliakavalkad idag, men det får vänta. En gruppbild på Dahliorna och i övrigt Amiralfjärilen, på det ena eller andra sättet.

H

Här syns den bättre Amiralen, men det är samma blomma, på lite närmare håll.

Amiralen gillar Klippstånds med. En blommande Hampflockel får också regelbundna besök.

Den Norska Brudspirean, var en av de första buskarna vi planterade på 70-talet. Den blommar varje år, växer och skärs tillbaka. Nu står den som vackrast och gör verkligen skäl för sitt namn.

Nu är det slut på värmen och soliga dagar. Behövde jacka för första gången på länge, när jag hämtade tidningen. Dock så behövs det, det är torrt överallt. Vi har ju sjövattnet, så växtligheten, som behöver det, får sitt. Dock inte gräsmattan, den får stå över. Det blir mindre att klippa och den återhämtar sig.

I år liksom i fjol, fick vi en mycket bra grobarhet på det försådda. Det utvecklas bra och det mesta är omskolat nu.

Sådde 10 dagar senare än vanligt p.g.a Gysingekursen. De dagarna verkar inte ha så stor betydelse, inte minst med det väder vi haft. Fullt tvärdrag i växthuset, så att inte plantorna "kôvnar".

Hemligheten bakom den höga grobarheten, heter Stratifiering. Sålådorna får stå ute en frostnatt. Den naturliga processen är precis vad fröna behöver.

Grillsäsongen är i gång, påhejad av det fina vädret.

I tisdags blev det till förfång för båtiläggningen.

Barnbarnet Max och han sambo skulle komma och hjälpa till och därefter grillning. De hade satsat så mycket på grillningen, så de var vrålhungriga och ville starta med grillningen.

Så fick det bli och även dottern slöt upp på väg från jobbet.

Framåt 20-tiden, när vi var mätta, otörstiga och belåtna, så kom vi överens om att lägga i båten vid senare tillfälle. Blir väl nu i helgen skulle jag tro. Om inte, så har ungdommarna ett hål i almanackan på tisdag. men då ska vi lägga i båten innan vi börjar äta! Sentens; ingen mat i magen förrän båten ligger i sjön.

I går kväll var vi ganska nöjda. Första tredjedelen av det högra Hallonlandet var planterat.

Vi har grävt, hackat och skakat ur torvor. Det torra vädret har varit till god hjälp.

Efter att ha grävt upp de kvarvarande Hallonplantorna i fjol våras och hållit dem jordslagna, kunde vi nu återplantera, kompletterat med några, som växte där de inte skulle växa(ett trettiotal). 75 cm. mellan plantorna i två rader, så fick vi ner tio plantor. De hade redan satt fina skott och fick ordentligt med sjövatten.

Ett tjugotal plantor står på tur till de andra tredjedelarna. Det är rensat, så när kogödseln och några kärror kompostjord kommer dit, så är det bara att plantera, mellan regnskurarna.

Vi har fått blodad tand, så nästa år tar vi den andra raden också. De har stått i minst 25 år på samma ställe, så det kan vara dags. Om hälsan står oss bi. Efter ytterligare 25 år, är det inte vårt problem längre.

Den här Tagetesen fick ingen sommar. Började slå ut för sent, men som motiv godkänd.

Provade att koka Löksoppa i Crock poten idag.

Efter fem timmar så blev det super, trots att jag inte hade så stora förhoppningar efter fyra.

Smakerna gick ihop så jäkla bra, vilket framgick när den svalnat lite.

En annan som ropade SUPER, eller SOOPER, var Wolfgang Pischler.

Han hejade fram en tjej, som kan bli vår nästa världsstjärna i Skidkytte. Ann Persson.

Hon fick sin bästa placering, 29:a. Sett till hennes ålder och erfarenhet, så var det just SOOPER som Wolfgang sa.

Han började med Magdalena Forsberg, ja hon hade ett annat eftrnamn då, blev nog besviken när Helena Eklund lade av så tidigt, men nu har han fått något som svarar på träning.

Tror han kommer att dra sina sista andetag ute i skidskyttespåret. Hoppas Ann kan glädja honom lite innan dess.

Ett snöväder överraskade vid tidningshämtningen i morse. Tätt med vita flingor och det har satt igång att blåsa.

Därför balanserar jag med en bild med vitt i, men i en varmare miljö.

Rudbeckian har fått lite garnering.

I natt har det kommit några flingor. På väg från Göteborg i går eftermiddag låg det på riktigt ordentligt ett tag. 

När vi åkte in till Heimdals vårdcentral i Borås i morse, så var det ett par minusgrader.

Heimdahl är en folkägd vårdcentral. Hustrun skulle lämna prover i anledning av sin diabetes.

Några km. söder om Borås ligger en av de fem vårdcentraler, regionen ska lägga ner. Viskafors.

Skälet är att den blir för dyr, då det som i många andra utkanter och halvdöda samhällen är svårt att få läkare. Köpeläkarna driver kostnaderna.

Det är inte patienterna, som genom sitt "fria vårdval" lämnat centralen, utan läkarna, som inte vill jobba där.

Vid införandet av "det fria vårdvalet" lämnade regionen ifrån sig offentliga centraler, oftast komersiellt placerade, för att det skulle bli "konkurrens" och patienterna skulle få "valfrihet"

Nu leder detta till att volymerna vård minskar hos regionens vårdcentraler och det finns inte så stora marginaler så att man kan fördela pengarna solidariskt.

Inte första exemplet på att man inte kan leka affär med hälso-och sjukvård.

Köpeläkarna är ett annat kapitel. En slapphet och handfallenhet genom hela kedjan har gett oss den märkliga situationen, att en läkare vill inte ha anställning i Viskafors bl.a., men mot dubbla lönen så kommer en köpeläkare.

Det har känts som att svära i kyrkan att inte acceptera det här systemet.

Om nu privatiseringsivrarna ska ha sitt, så hade det väl varit bättre att låta dem ta Danderyd, Djursholm, Örgryte och Vellinge, så de hade fått uppleva behovstillfredsställelse, samtidigt som man inte jäklades med vanligt folk.

Inte bara gnäll.

Idag blev jag verkligen glad. Genom hela kroppen.

Vi hade hört att de hade billig frukost på COOP.

Så efter sjukvårdsbesöket så skulle vi testa.

Vi trodde väl att det skulle handla om fralla och kokt ägg, till det priset; 45:-.

Men inte. COOP.s frukost stod inte många hotell efter.

Varmt och kallt, blött och torrt. Flera sorters bröd att välja på.

Att det var speciellt har vi förstått, eftersom så många hantverkare åker dit. Parkeringen var nästan till en tredjedel upptagen med firmabilar.

En del pensionärskompisar såg vi också.

Det här ska hedanefter bliva vår melodi.

Utan torsdagsrutinerna, kan vi mycket väl handla på fredag morgon och starta med "koperativer frukost".

Men hur kan det gå ihop?

Vi spånade lite om utgågna datum. I fruktavdelningen stod en COOP-anställd vi kände igen. Vi frågade.

Jodå, mycket riktigt. Resturangen slukar stora delar av varor med sent datum.

Tänk att låta folk äta frukost till rimliga priser och slippa att slänga en massa mat.

Jag blev riktigt glad.

En sån affär känns det bra att äga.

Sista dagen med gänget. Vitlöken ska precis, inte sju fot under marken, men dock 7 cm. 

Har alltid planterat dem högre upp och det har gett blast under vintern. Så här, så kommer inte blasten upp förrän till våren och lökarna ska bli större. Spännnade.

I år hade vi c:a 80 satta lökar. Nästa år blir det 101!

Jag tog tre lökar av de egna till utsäde. Visade sig vara tre olika sorter.

En ljus, en brun och så tredje generationen Mandelmann.

Sen är där tre köpta, varav en gav 36! sättlökar. En vit.

Egentligen skulle jag kunna sätta mycket mer. Fick älsta barnbarnet Max och hans Cassandra som de ville, kunde de ta hela skörden. De säger att det är den godaste Vitlöken de smakat. Ja, ja, sätten att komma till är många.Sen är det ju fler som vill ha.

Vi skövlar inte med kryddorna, de följer med hem till dottern i kväll.

Här hänger buntar på tork i kökstaket.

Om man är välsnuten, kan man känna de olika dofterna.

Fick en idè. Man kanske skulle kunna ta bort Funkiablasten med lien. Hackeslåtterlien med ett blad från Lindbergs söder om Långön. LLM= Långön-Lindbergs-Modell. Bröderna Lindberg, liksom Edward Bäcklund i Vikmanshyttan höll ut länge. In på 50-talet. Sen var det nästan bara Igelfors kvar med sin Kronlie.

Det var lätt att slå. Blasten var mjuk och lien vass. Behöver bara handputsas lite så kan vi vänta på nästa säsong.

Eftersom jag börjar bli bättre i vänsterhanden, så kan jag ge mig på en del.

Idag ska vi ta upp tre pallkragar med Morötter, till syrning.

i eftermiddag så planterar jag ett 80-tal Vitlöksklyftor. En tredjedel av årets egna skörd, två tredjedelar inköpta på Granngården i Ulricehamn.

Kanske hinner jag plantera ut en del årssådder från växthuset. Gödslar med kogödsel före plantering.

Sen ska vårlökarna ner i jorden, de ligger klara i sina korgar med hönsnät över. Det är jag som ska bestämma hur mycket sorkarna kan få.

När det akuta är klart, får vi se hur mycket vi hinner med av att rensa och klippa ner flerårigt.

En hel del flerårigt får stå som det vissnat, för övervintringens skull.

Sen är det ju fars dag idag. Jag är ju inte far till hustrun, så det blev samma rutin som vanligt. Jag fick fixa frukosten.

Men, i eftermiddag ska jag firas. Vi är bjudna till dottern i kvällningen, när de varit i Göteborg hos Max pappa.

Våfflor sägs det och vi ska ta med vårt tvåpipiga järn.