De gamla nätfiskarna har dragit sig tillbaka, nya tar vid. My, den mest kända fiskebåten genom åren, har lagts upp. Är det ytterligare en generation som står och tittar längtande mot Kalmar sund?

Det är sent på dagen. Klockan går mot 15. Ett ihärdigt regnande försenade nätupptagningen.

Normalt brukar näten vara tömda vid åttatiden.

God fångst, men bara Sandskädda. En fisk, som torkad utgjorde basföda vintertid i torp och undantag, för 100 år sedan.

Torsken visar sig inte och Öringen är för årstiden ute på annat.

Dagens fiske är uteslutande hobbyverksamhet.

Det har varit tomt här på bloggen den senaste veckan.

Orkade inte bråka med datorerna. Den ena är kaputt, efter att den suttits på.

Den andra är, rent tekniskt mycket OK, men måste rensas från piratprogram och popups. Ett antivirusprogram ska installeras.

Dock fungerade den mycket bra för fotoredigering och arkivering, bara internet inte var uppkopplat.

Vi ägnade i stället tiden åt sjuåringen Eric, som gjorde sin första Ölandsvecka. Första, därför att han redan bestämt att han vill med till Öland nästa år också.

Ölandsveckan kommer nog att prägla den näsmaste tiden här på bloggen.

Det är nära nu. Tidigt söndag morgon bär det av. På önskelistan står såna här kvällar. Grilla vid stranden, invänta solnedgången och se hur stranden därefter töms på folk. Stilla, lika stilla är det vid morgondoppet morgonen där på.

Enligt yr.no, blir det blandad kompott utan de där riktigt höga temperaturerna.

Det Öland, som oftast dyker upp i minnet, är stranden vid Kalmar sund och Blå Jungfrun, med morgondoppen.

Nu är tid och deltagare för årets Ölandsvecka klara.

Eric, yngsta barnbarnet, ska göra debut.

Efter att han sett lite bilder på sin bror Pontus och kusinen Max, från Öland, var det klarat. "Jag har bestämt mig, jag följer med till Öland".

Om dottern och kompisen Lotta dyker upp några dagar, är ungefär som Orsa kompani, de lämnar ingenting bestämt.

Den 12 juli om morgonen bär det i väg. Vi får se om det blir 05.00, som vi oftast har åkt, eller om Eric vill ligga nån timme till.

Vad som är bergfast, är frukost i Rydaholm. Mackor med skinka och stekt ägg och handelsstoppet vid COOP i Kalmar.

Sen är det broa som gäller och Eric kommer till ytterligare ett land, Öland.

Jo, han räknar på hur många länder han varit i. Grekland klarades av för några veckor sedan och nu ska han till ett land till, Öland.

Viktoriadagen förstör veckan, inte minst vad gäller konserter i slottsruinen. Så det blir vi utan, när vi åker nån vecka senare än vi brukar.

Vi har hittat en del aktiviteter, som säkert ska passa Eric. Bl.a Lådbilslandet och Eketorp med Vikingaspel tyckte han var toppen, eller som han gör numera, sätter tummen upp.

Den satt ofta ute i Lucernfältet när vi gick ner för att bada, eller eljest när vi rörde oss där.

Det börjar suga i Ölandstarmen. Vi har inte riktigt bestämt oss för vecka ännu, inte heller formerna eller om någon ska åka med.

Det börjar bli mer än fullt i växthuset nu. Det kalla vädret har gjort att inget är utplanterat ännu. Normala år brukar vi också ha en hel del stående i solsidan, där växthuset bara fungerr som räddare i nöden, om det skulle bli nån frostnatt.

I år har det varit så kallt, så det har inte varit tal om nån härdning.

Bönor och Ärtor ska läggas i blöt för groning idag, så att det blir lagom att så dem i helgen, då vädret verkar vända.

Det i växthuset får stå nån vecka till, så det får arta sig lite bättre.

Drönare används i många sammanhang idag. Inte bara terroristbekämpning i Irak.

Den här svävade över oss, när vi slussade på Göta kanal. Förmodligen för att få bilder till en turistinformation.

Mellan Töreboda och Sjötorp, passerade vi 16 slussar.

Några enkelslussar, andra som här, två st. 3-stegsslussar vid Riksberg. Vi sjönk allt djupare, ner till Vänerns nivå.

Vi hade tur med vädret. Sol och 17 grader, när vi närmade oss Sjötorp. Fem timmar plus personalens lunchrast i Lyrestad, tillbringade vi på båten Bellevue. Den kunde ta 220 personer, men vi var bara ett 40-tal.

Ingen trängsel vid mat eller fika. Gott om plats på de olika däcken, inga huvuden i vägen när man skulle fota.

Det var nöjda kanalfarare, som steg på bussen mot Borås vid halvfyratiden.

Kommer en lite större grej med bilder i närtid.

Den enda vattenaktiviteten i Olofsbo igår, förutom vattnet självt, som rördes upp ordentligt av blåsten, var surfaren. De var två, men den andre verkade ge upp. Vinden var på gränsen i går, även om vi tyckte att det tog i bra.

Dagen började med strålande solsken, men tvärt frampå eftermiddagen så regnade det och haglade. Sen sol igen.

Det fick mig att tänka på det Jämtländska originalet, som en tidigare granne brukade berätta om.

Han, originalet, brukade sitta utanför byns affär och söka kontakt med dem som kom för att handla.

Sättet han gjorde det på, var ganska kul. Han sade "de kast om", till alla, vilket var vädret.

Och i går så får man hålla med honom, de kast om.

Det hindrade dock inte oss från att ta en lång strandpromenad i blåsten. Gott om plats, inte så många utöver vindsurfarna som var nere. En liten prestation att hålla sig upprätt i blåsten och sandstormen. Jo faktiskt, små rännilar av sand drevs omkring av blåsten.

Fåglarna, de som över huvud taget gav sig upp i luften, stod nästan stilla i motvinden och sökte sig ner till vattnet eller marken.

Vi fick även grillat på läsidan av huset.

Eric, yngsta barnbarnet, som följde med ner, var mest på fotbollsplanen. Där inbjöd han var och en som kom i närheten, de skulle få spela fotboll med honom.

Eric vann hela tiden på en off sideregel, som nog inte finns i nån regelbok, godkänd av FIFA.

Den byggde i korthet på, att man inte fick skjuta mot hans mål, om inte han stod mellan bollen och målet!

Dottern har bytt hus i år. Ligger lite öppnare och mycket nära servicebyggnaden.

Förmodligen kommer det att bli en och annan resa ner i sommar och mycket talar för att Eric kommer att vilja följa med.

Olofsbo, det är hans liv det se, som hon sa Monica Zetterlund i Söderkåkar.

En och annan kanske märker att jag ställt om lite på bloggen.

Ny header och likaså bakgrund.

Vitsippsbacken är från naturområdet kring Gislövs stjärna och terrakottatingen, är "krukfötter" i lera.

Den sistnämnda fotade jag när vi hittade en oas inne i Simrishamn. Det hette Apotekarens och saluförde krukor mm i en massa varianter. Mycket tarrakotta. De sålde även krukodlade Fikonträd, citrusfrukter och Persika, bl.a

Inget med hem. Skulle varit krukfötter då, men de var för stora. Förmodligen avsedda för stora krukor i paradträdgårdar.

"Originalbilderna" nedan.