Under en sommar följer man fåren, inte minst lammen.

En del tackor är mer kärvänliga än andra.

Lammen har sin särprägel.

”Utbrytarkungen” drog tidigt till sig uppmärksamheten.

Men senaste månaden är det en annan gynnare som fått blickarna på sig:

”Dorset”.

Kallar honom för ”Dorset”, därför att han ser ut att ha en del Dorsetblod i ådrorna.

Har varit bästa kompis med ”Korven”, men de har utvecklats olika.

”Korven” ser ut som ett tacklamm bredvid ”Dorset”.

”Dorset” har fått karaktär, han rör sig redan som en stolt herrgårdstjur.

Han skulle bli en prydnad i vilken flock som helst.

Men herrgårdstjur till trots, när mamma släpper till djuvret, är han ett litet lamm igen.

Helt fantastiskt, hon har mjölk kvar trots att det gått 5 månader.

Många lamm är redan slaktade i den åldern.

Av säkerhetsskäl, är det bäst att skilja tackor och baggar nu.

Marknaden för ”vägkorsningar” är inte helt dålig.

Jag tror det skulle gå att placera honom.

Hade jag själv haft en blandrasflock skulle jag gärna velat ha honom.

För en del bekant, så hyr vi ju bara fåren över sommaren, som skogsarbetare.

Det enda som kan dra ned intresset för honom, är att han är ensamlamm.

Nedärver han det, så är det kört för honom.

Men jag skulle chansa.

Låt honom betäcka 2-3 flerföderskor första året, så visar han vad han går för.

När jag öppnade ytterdörren i morse, vi skulle gå morgonrundan efter tidningen.

En konsert sätter igång, bestående av får i blandade åldrar.

De var säkert 250-300 meter bort, men de har järnkoll på oss.

Det är vi som serverar kraftfodret.

Varannan dag, men de håller inte reda på varken almanacka eller klocka.

Bara någon timme efter utfordringen, så tigger de igen.

Vi blir för övrigt flitigt uppvaktade när vi håller på med uthuset, eller över huvud taget rör oss på tomten.

En ogräshink höjer decibelen avsevärt.

Så här uppvaktad blir jag när jag målar gaveln på uthuset

Men egentligen är det ganska trevligt.

Man får sig goda skratt ibland.

Pälstackorna kan, mitt i en uppstötning när de idisslar, försöka bräka.

Då blir det ett joddlande, kluckane läte.

Lite slöa är dom.

Eller kanske beroende på att de har präglats på att bli utfodrade.

De är inte särskilt intresserade av slyet, så länge det finns annat.

Men, serverar man det, kapar och lägger upp på en sten.

Då äter de rent på en liten stund.

Det är lite grand i eget syfte som jag gör detta.

De får rensa pinnarna, sen ska jag ha dom till att stötta växter med i olika varianter.

Rönnpinnar är utmärkta.

Håller både 2 och 3 säsonger om de kommer under tak på vintern.

Det är det inte alltid de gör.

De vill ha maten serverad

Det är snart dags att ta undan bagglammen, de blir mer och mer aktiva som baggar mot tackorna, inte längre barn.

Då mister vi en kul bekantskap, Utbrytarkungen.

När jag kom ner i morse och räknade över dem, så fattades ett lamm.

En snabb koll gav vid handen, att det var han som saknades.

Ingen fara på taket, han är snart tillbaka.

Det var han också någon halvtimma senare.

Det är tydliga spår där han går ut och in.

Skillnaden mot tidigare är, att han är ensam nu, de fyra som brukade följa honom, håller sig inne.

Så här oskyldig kan en utbrytarkung se ut

Idag var första gången sedan vi flyttade fåren, som Utbrytarkungen gick genom stängslet för att äta av det gräs som är grönare på andra sidan.

Vår tomt, den södra delen, gränsar till fårhagen.

Han har blivit stor, så vi trodde det var en tacka, men inte.

Han lät sig väl smaka av Päronträdets nedersta löv. maskrosblad och annat gott han fann.

Efter en stund förstod han att flocken dragit.

Var är mamma.

Hon verkar van, ropade inte ens på honom när hon följde med de andra.

Inne i hagen igen, var han ganska förvirrad en stund, till det var någon som svarade, då fick han fart åt det hållet.

Han är charmig, undrar vad länge det dröjer innan han får med sig fansen?

Fansen är med på bilden, med U längst fram. Får ta ett nytt foto någon dag, han har vuxit.

Vädret har blivit bättre, trots ett antal svarta moln som passerade, så har vi haft uppehåll hela dagen.

Har målat.

Blir det aldrig klart?

Det har stått i huvudsak omålat sen i fjol, ville prioritera att veden fick tak över huvudet.

Men det äter sig sakta fram, innan veckan är slut, ska det vara klart.

Även om vi gör ett mellanspel på fredag med en Skåneresa.

Besöker bl.a Fredriksdal och Flora Linnea och Cedergrens plantskola i Råå.

Vi är ute efter en klätterros, egentligen två, som heter "Awakening".

Den är framtagen via New Down och har ungefär samma färg.

Cedergrens har två kvar och har ställt undan dem.

Den ena ska stå mellan dörrarna på uthuset, den andra på sydväggen av huset.

Förmodligen gör vi några andra nedslag, men finplaneringen återstår.

Jag hade en arbetskamrat, han skötte kontorsmateriallagret och kopiering.

En dag när jag passerade, så ropade han på mig och utbrast:

”Nu har de kört ihop säj, setter å drecker kaffe å blir pinkenödig på samme gång”.

Han var Boråsare, men rubriken är hämtat från ett Nordvästskånkt uttryck.

Det gäller mig idag.

Har försummat stängslingen av ”mellanrummet”, ett område i mitten av vår by, som omsluts av 2/3 av fastigheterna.

 Örat, ledartackan under de första åren, har egen lammningstid den 2 juli 2007, här med 2 dagar gamla lamm i hagen det rör sig om

Fåren behöver flyttas senast i morgon, lammen är inga problem, de går ut och söker mat där den finns, men tackorna har en otrolig respekt för stängslet.

Lammen är för stora för att de ska bry sig, tycker väl bara att det är skönt att vara utan dem en stund.

Ringde min stängslingskollega, han var inte hemma.

Jag gick redan på morgonen och rekognoserade, 13 stolpar avbrutna, ett stängselbrott.

Det kunde varit värre.

Men det ska åtgärdas, för 2 personer är det väl ett jobb på 2-3 timmar.

Släpa stolpar, slägga och spett.

Skruva ur och i isolatorer, sträcka stängslet.

Ett ganska trevligt arbete om det vore det enda.

Eftersom det regnade i går så har vi hallonskörd idag.

Det ska ju bli bättre framåt eftermiddagen och det blåser bra.

Det blir väl hustrun som följer med ut i stället för stängdlingskompisen.

Det går inte dubbelt så fort med två, men det är både trevligare och lättsammare.

Vi har vår årliga skördefest på lördag.

Från början var det liar och räfsor, men efter ett par år så var vi en begränsad skara kvar, det var ryggar, dåliga liar, krämpor och bortförklaringar av olika slag.

Svagdrickan byttes ut mot det starkare ölet och sen var det kört.

Det blev mest samling runt ölbacken.

Det var efter det som fårdiskussionen tog sin början.

Men kvällsfesten har vi kvar och lite tipspromenad och tävlingar på eftermiddagen.

 Flanören delar med sig av favoritmalten, Oban.

Festen är ett knytkalas, så vi ska gå fram till brevlådorna för att se vilka rätter som är lediga.

Det har utvecklats till att vi nästan gör samma saker varje år.

För vår del Potatissallad och Janson. En och annan gång har vi stått med Ostkaka.

Men allt brukar reda sig, fåren får väl gå i fägatan om det skulle behövas,

Hallonen ska nog komma in, och skördefestmaten häpar ju inte.

De två senaste dagarna, har fåren visat sitt missnöje med att betet börjar tryta.

Det är aldrig att ta fel på.

Man möts av en bräkkonsert i olika tonarter.

Från lammens mjuka diskanter till de äldre tackornas basröster. Lammen vet inte varför, men hänger på mammorna.

Framåd kvellen får den lade brått

Ett skånskt talesätt om den som inte har gjort vad den skulle göra tidigare.

Vi gick ut och stängslade.

Började redan före morgondoppet, med besiktning och sånt som löste sig utan tillhyggen.

Stängslet såg ovanligt bra ut på 2 sidor(den fjärde är sjön), inga stolpar av, ingen brusten wire.

 Dagens hage, men med får från 2007 i augusti.

På den tredje sidan var tre stolpar av, men i övrigt kurant.

Det är rådjur och älg som springer ner stängslet.

En gång talar mycket för att det var ett vildsvin som farit igenom.

Hustrun och jag hjälptes åt att sätta i nya stolpar och sträcka wire.

Sen var det bara att hämta en hink med kraftfoder och man hade haft följeslagare till världens ände.

Väl inne i hagen och kraftfodret uppätet, blev det dödstyst.

Alla näsor ner i det ymniga gräset.

Vid kvällsdoppet hördes inte ett knyst, de låg och idisslade.

Efter Ann Lundbergs trevliga pratprogram, så kunde vi bara inte låta bli att titta på Repmånad.

I all sin enkelhet och med sina banaliteter, är den ändå kul.

Helge får alltid snyggaste tjejen, det är väl moderkänslorna som väcks hos kvinnorna.

Eller är det manusförfattaren?

Vi har haft en fin dag idag.

Inga skyhöga temperaturer, men sol och uppehåll.

Diverse trädgårspyssel avbröts av en timmes extra styrelsemöte med samfälligheten.

Vatten, väg och ändrat räkenskapsår.

Väl hemma igen så åkte frösådda Dahlior från i fjol ned i jorden.

En småblommig Tagetes hade redan på förmiddagen fått dekorera delar av en kulle.

Vi har svarta Violer, små, näpna och vackra.

Samlar upp dem i krukor och ska utpalnteras i en egen grupp nånstans. Idag kommer de lite där de behagar.

Som en blixt från klar himmel

Ja verkligen, varken SMHI eller yr.no hade lyckats fånga den halvtimme av fulväder vi fick.

Åska och hårt regn.

Sen kom solen, intensivare än nånsin denna dag.

 Ledartackan Greta talar om att allt är i sin ordning

Passade på att gå ner till fåren.

De mådde bra.

Även om man såg i deras pälsar, att det hade regnat.

De har regnskydd, men går bara dit i nödfall.

Regnskyddet verkar mera vara för Jordbruksverket än fåren, även om jag aldrig sett någon Jordbruksverksbyråkrat inne i regnskyddet.

Möttes av ledartackan Greta. Hon förmedlade att allt var i sin ordning.

 Gretas lamm på en populär sten

Hon har två svarta lamm.

Det är något märkligt med ledartackors lamm.

De verkar bli mycket självständigare tidigt, än andra lamm.

 Till slut var de 4 lamm på stenen, ja ett 5:e på väg, men kom aldrig upp

Sjön låg fin i kvällssolen.

Inbjöd inte till något bad, men att titta duger bra.

Det blev inget dopp i morse.

3-4 mm regni i natt och ganska hård nordan räcker för att avstå.

Vi får tänka på de två morgondopp som den passerade värmeperioden gett.

Vi gick ändå en tur ner till fåren i morse.

 Onsdagsmorgonens välkomstkommitté

Fåren har helkoll, vi möttes av en manstark...!(majoritet tackor och tacklamm) välkomstkommitté.

Serenaden startade.

De är vana att det bjuds något extra när det kommer folk.

Vi hade varken bröd eller kraftfoder med oss, så det stannade vid att vi kollade vattnet.

De dricker inte så mycket när det regnat och är svalt.

Fåren har en härlig utsikt i den hage de startat i.

 Ett med naturen....

Sjön Tolken både åt söder och norr.

Mat har dom så det räcker och blir över.

Risken är att de trampar och förorenar ner en del. Sen äter dom det inte.

Det finns en gammal Albert Engströmhistoria om en bonde som lät sin ko gå på en kal kobbe i skärgården.

En besökare frågar om kon verkligen har något att äta på berget?

Nej, svarar bonden, men hon har en fantastisk utsikt!

Fåren har både mat och utsikt.

Vi har haft pålandsvind hela dagen, 27-28 grader i luften, har värmt upp vattnet i raketfart.

Men kvällsdoppet gav mer än 21-gradigt vatten.

När vi skulle "vattna" fåren, så lekte lammen herre på täppan.

Vem blir kvar på stenen?

"Korven", ett vitt lamm, som mamman har väldigt mycket mjölk till, eftersom hans bror förvisades till flasklamm, ser ut att vara starkast.

Men när flocken och mamma drar iväg några meter så är han inte så stursk.

Vid 4 veckors ålder är det ändå mamma som är bäst.

Han gjorde ett jätteskutt från stenen för att komma ikapp de andra.

Inte ofta man lyckas fånga det på bild, än mindre få det skarpt.

Stolt Skrakmamma

När vi badat färdigt, får vi se ett långt följe.

En Skrakfamilj, 11 ungar med sin mamma.

Två, nästan tre åker på mammans rygg.

De där små benen måste gå som lärkvingar under vattnet, för att hålla den hastighet de har.

Flocken var så utsträckt, så jag lyckades bara få med 9 ungar.

Det finns dock en hake med Skrakar.

Om någon vecka använder de badbryggan som viloplats.

Då går det inte att komma fram för all avföring.

En sån där familj lämnar i från sig avsevärda mängder.

Vi har satt upp en rovfågelsattrapp, men den vänjer de sig snart vid.

Men med en skurborste, så är bryggan ren igen.

Vi får väl samsas.